Hoppa till innehåll

I väntan på avgång till Bryssels dimmor

[BILD1]Det ser ut som om marken sviktar under Hillary Clinton och som Barak Obama för varje framgång blir starkare inför nästa omgång i primärvalen.

Det som för några månader sedan var helt klart, att Clinton skulle bli demokraternas presidentkandidat och därefter vinna, samt att ingen republikansk kandidat, vem det nu skulle vara, skulle komma ifråga. Nu kan John McCain i sitt tacktal efter Virginia, Maryland och Washington DC konstatera det omvända: “We do not yet know for certain who will have the honor of being the Democratic Party’s nominee for President. But we know where either of their candidates will lead this country, and we dare not let them. They will promise a new approach to governing, but offer only the policies of a political orthodoxy that insists the solution to government’s failures is to simply make it bigger.”

. New York Times beskriver .det momentum Obama men också hur Clinton förlorar terräng just genom att inte vinna. Intressant är att uppmärksamheten på McCain-kampanjen är betydligt mindre eftersom den följer ett spår som man nu förväntar sig, att McCain blir presidentkandidat. Frågan om vad som gav honom hans lyft kan förmodligen förklaras med Obamas framgångar som omvandlade McCains ålder till erfarenhet.

När detta skrives sitter jag och väntar på ett besked om när planet från Stockholm till Bryssel ska kunna avgå med tanke på dimmorna i Bryssel. Under gårdagen var jag i Stockholm för att inför den moderata riksdagsgruppen beskriva skeendet i Europaparlamentet, vilket för min egen del blev anledning till att reflektera vad vi gör.

Vi har en annan beslutslogik eftersom vi inte har det parlamentariska systemet, vilket leder till att varje ärende vi behandlar förändras utan att man från början kan förutse hur, till skillnad från riksdagen där regeringssida och opposition bildar mer förutsebara kraftfält. Mångfalden av länder skapar en heterogenitet i partigrupperna vilket ständigt ställer krav på alliansbyggande.

Lagstiftningen i Europaparlamentet är en inrikes lagstiftning och inte internationella förhandlingar. Energipolitik, förnyelsebara bränslen, klimat, telekom, inre marknaden, finansiella marknader, upphandling, budgetfrågor, forskning, klimatfrågorna är några av de stora lagstiftningsfrågorna, utvidgningen, Rysslandsfrågan, migrationspolitiken och handelsfrågorna är några andra exempel på det som inte är lagstiftning men likväl politiskt styrande som de kommande månadernas arbete handlar om.

Noterade under gårdagen att regeringen sänder tillbaka Nord Streams ansökan om en gasledning i Östersjön för komplettering och för redovisning av ett noll-alternativ. Det är bra eftersom det är svårt att finna någon fördel som balanserar miljökonsekvenserna samtidigt som dessa riskerar att bli mycket stora.