En dag som vilar i viss osäkerhet om vad som är möjligt och vad som är bäst utifrån givna förutsättningar. Så är det i och för sig alltid. Men frågan som just nu präglar denna måndag är om det blir en session i Strasbourg överhuvudtaget och hur man i så fall under morgondagen, under måndagen går det inte från denna del av Europa, kan hoppas på förbindelser som fungerar.
I eftermiddag klockan 16 sammanträder partigrupperna i parlamentet, med de ledamöter som kunnat ta sig dit, för att ta ställning till hur man ska göra. Klockan 17 är det plenum och då beslutas om denna session ska inställas eller ej, om man ska ha debatterna men inte voteringar eller någon annan alternativ form.
Några av de medarbetare som i går reste med bil från Sverige kom fram i natt, några andra som började resan från Stockholm är nu i Holland på väg till Bryssel och eventuellt under senare delen av veckan till Strasbourg. Miljöpartiets Europa är inte utan bekymmer.
Det finns skäl att dagar som dessa komma ihåg att en lång rad av våra samhällsfunktioner är beroende av de utvecklade transporter vi är vana vid. Allt från demokratins olika gemensamma strukturer till förhandlingar, möten, forskning, affärer eller vad det än kan vara. Även med väl så fungerande järnvägar förändras inte det faktum att de långa transporter som gör att människor möts och att varor snabbt kan levereras kräver att vi också har tillgång till de snabbaste transporterna.
I en tidning såg jag att 5000 dagavlönade keynesianer nu står utan arbete eftersom de inte kan leverera blommor till Europa. I all sin enkelhet avslöjar det något större. Leveransen av blommor är kanske inte avgörande för Europa men avgörande för deras möjligheter till utveckling.
Det lokalsamhällestänkande som präglar en stor del av miljöpartistiskt miljötänkande bygger på isolationism och provinsialism. Den leder inte bara till fortsatt fattigdom utan också till motsättningar som följer av de gränser som avstånden drar. Den miljöförstöring som fattigdom och framtvingat utnyttjande av skogar och åkrar leder till glöms lätt bort när man snusförnuftigt rynkar på näsan åt varor som färdats över jordens gränser, när man som det heter lika väl kan göra det hemma.
Att världens samfärdsel och transporter inte fungerar är inte bra för miljö eller människa, om man inte mycket bestämt tror det var bättre förr när vi reste längs landsvägar.