I morgon är en annan dag

Ett bakslag är ett bakslag. Och Europavalet blev ett bakslag för oss moderater. Det gäller i allra högsta grad i det stora perspektiv som nu ligger till grund för Europas utveckling.

 

Stödet för ekonomiska reformer och för ett öppnare Europa har minskat i Europaparlamentet. Det gör att Europas förmåga att snabbt bidra till en snabb omställning av energi och miljö blir svagare. De klimat- och miljömål som vi vill nå kan inte nås utan en stark ekonomisk politik. De som satte målen före förmågan har gjort den europeiska klimat- och miljöpolitiken en otjänst. Ett samhälles politik måste hållas samman till en helhet. När de enskilda sakfrågorna tar över helheten ser vi enfrågerörelser växa sig starkare.

 

Feministiskt initiativ kommer inte bidra till att fler kvinnor får jobb och sysselsättning i Europa. En ekonomisk överbudspolitik som trycker ner tillväxt och utvecklingen av nya jobb får den omvända effekten. Arbetslöshet bekämpas inte genom paroller. Inte heller främlingsfientlighet.

 

De som vill inskränka den fria rörligheten i Europa riskerar nu att få ett växande stöd. Socialdemokraterna som höll sitt föregående valresultat genom en kampanj fokuserad helt och hållet mot den fria rörligheten kommer inte vara öppenhetens kraft samtidigt som de andra krafter, som av andra skäl vill begränsa den fria rörligheten, kommer vara starkare än tidigare.

 

I Frankrike och i Danmark ser vi hur de främlingsfientliga partierna blev största partier. Så blev det långt ifrån i Sverige eller i Tyskland. I Sverige lyckades vi hålla det gift som främlingsfientlighet under kontroll, om än de blev alltför stora ändå. Det är notabelt att i länder som Spanien och Portugal förblev även där de extrema begränsade, förmodligen för att den politiska förändringen där ger hopp om att man rör sig ut ur krisen. Det hoppet har inte de franska väljarna.

 

I Storbritannien blev det kombinerat EU-fientliga och främlingsfientliga UKIP största parti. Det innebär att risken för att Storbritannien fortsätter sin väg bort från unionen ökar betydligt. Skallen mot allt vad Bryssel heter ger vare sig fler jobb, ökad konkurrenskraft eller ett starkare Europa. Och det gör inte Storbritannien vare sig starkare eller öppnare. Kanske blir det för en del gladare stunder kring pinten med skämt om utlänningar, men det blir inte lika glatt på jobbet när den inre marknaden blir mer osäker. Storbritannien riskerar att glida in i fler regleringar som hämmar tillväxt, nämligen en kombination av egna och de som stiftas i dess viktigaste exportmarknader, om UKIPs agenda nu får fortsatt dominera.

 

Vi moderater ville mycket på en gång. Vi vill hålla samman unionen. Vi vill att klimat- och miljöpolitik ska bottna i en faktisk förmåga att nå höga mål. Vi vill värna den fria rörligheten och Europas öppenhet. En inre marknad och en fri handel som ger fler jobb. Vi vill att Europa ska stå starkt för demokrati och frihet mot ett allt mer aggressivt Ryssland och vi vill att utvidgningen ska fortsätta. Det var många konflikter i de sakfrågor media satte fokus på.

 

Miljöpartiets profil på just en fråga genom ständiga överbud. Feministiskt initiativ som säkerligen mobiliserade väljargrupper som kanske inte tidigare har röstat. De främlingsfientliga som fick en framgång men utan den omfattning som i andra länder. Kanske var det den stabila ekonomin som i Sverige ledde till att flykten från helheten drabbades oss moderater.

 

I vilket fall som helst behöver vi göra mer och bättre. De värden som ett fritt och öppet samhälle kräver handlar om mer än enskilda sakfrågor och överbud. Och i Europaparlamentet blir vår uppgift ännu viktigare. Att värna öppenhet. Att driva på för de ekonomiska reformer som ger oss en plattform för att vara ledande i klimat- och miljöpolitik och som kan bekämpa den arbetslöshet som är främlingsfientlighetens grogrund. Att säkra att EU inte ska göra det medlemsstater bäst gör. Det är inte på europeisk nivå svensk jämställdhetspolitik ska formas utan i Sverige. Att bekämpa främlingsfientlighet till förmån för frihetens värden.

 

Vi har mycket att göra. Det faktum att vi nu blir en röst färre gör jobbet större.

 

Och vi lär oss och har alla möjligheten att redan i år ta en revansch mot en vänster som i Sverige nu är mer vänster än någonsin. Till vänster om socialdemokratin finns nu en ännu större vänster som låter frikopplingen från verkligheten och från den öppna ekonomin bli till en ideologisk kraft i sig. Den är dålig för Europa och ska motarbetas där och vi ska övervinna den i Sverige. Det får bli våra uppgifter de kommande månaderna.