Det blir inte mycket till sommarstiltje i det Europa där Augusti är semestermånaden mer än som hos oss juli. De spanska räntorna går och upp och ner över 7% och de italienska strax därunder. Och för den franske presidenten Hollande börjar nu allvaret komma närmare. Efter en heroisk insats för att bekämpa krisen genom att sänka pensionsåldern för vissa yrkesgrupper möter Frankrike nu växande arbetslöshet och ett alltför stort underskott som riskerar att driva upp räntenivåer. Även om man har svenska socialdemokraters förtroende för en krispolitik som mest går ut på att man låtsas som ingenting gäller detta inte för långivare.
Sedan den europeiska krisen bröt ut genom finanskrisen har politiska ledare mer ägnat sig åt att prata ner krisen eller hoppas att nya lånevillkor för de offentliga underskotten skulle lösa problemen. Det har inte bara skjutit upp mer reella reformbeslut utan också lett till att förväntningarna om en politik som kan vända utvecklingen gradvis har underminerats. När den Europeiska centralbanken nu möts av besvikelse för att man inte gör mer är det ett uttryck för att ord och uttalad beslutsamhet inte längre räcker.
De ekonomier som har reformerat och som lagt fast svåra utgiftsprogram har återvunnit sitt förtroende. Om Frankrike nu hemfaller åt en politik som innebär mer regleringar, protektionism och stimulans av ekonomin genom ökade lån blir allt mycket farligare. Det är istället reformer som gör investeringar mer attraktiva, som lockar mer kapital och som skapar nya jobb vi behöver.
Den långsiktiga stabiliseringen av de offentliga finanserna är en nödvändig del i detta men det innebär att vi samtidigt bör göra vad vi kan för att utveckla den privata sektorn och stimulera till investeringar där. Det handlar om marknadsreformer, om reformer för nytt företagande och det handlar också om att inte i onödan dra åt ekonomin ännu mer. Det handlar också om att återupprätta bankers ansvar för sin egen överlevnad, med de nya krav detta måste ställa, men mindre om att detaljstyra villkoren för utlåning. Vi behöver tydliga regler som vi följer istället för ständigt nya och vi behöver öppna upp hela den europeiska ekonomin.
Europa behöver en marknadsunion som gör EU till kraftfullaste ekonomi. Det är tankar kring detta som nu måste formas.