I dag en första dag i Bryssel efter julens ledighet. En första genomgång med gruppen av medarbetare handlade om förhoppningarna som nu luftas om att vi nu i det tillfälliga lugnet kan se att krisen är passerad. Så är det långt ifrån. Europas problem kvarstår även om det är lättare att låna till underskotten. Det finns tyvärr många skäl till det.
Ett första är att skuld och underskottsproblemet är en konsekvens av i de flesta fall ett decenniums överspendering, där dagens krisländer har levt över sina tillgångar, importerat mer än man exporterat och finansierat detta med upplåning. När man nu ska anpassa sin standard till vad man verkligen klarar av innebär det att man sänker den. Det innebär en lägre BNP eftersom lånefinansieringen höll konsumtionen uppe men det var ju just problemet. Och ska man konsumera mindre finns det ingen annan utväg än att konsumtionen minskar, även om man stärker tillväxtkraften så innebär anpassningen att man anpassar sig nedåt.
Noterar att socialdemokraterna, nu senast Europaparlamentarikerna Olle Ludvigsson och Göran Färm i Svenska Dagbladet, lyckas med konststycket att på en gång kritisera regeringen för att man sparar för lite och har för optimistiska utgiftsökningar samtidigt som man anklagar samma regering för en åtstramning som klarar krisen. Men det mer allvarliga i deras synsätt är att de på allvar menar att Europa skulle klara sig bättre med större utgifter och större underskott.
Det framgår vare sig vem som ska låna Grekland eller Portugal dessa pengar för att upprätthålla en för hög konsumtion eller på vilket sätt dagens ökade underskott skulle lösa de problem som gårdagens underskott har skapat. Motsvarande politikklyvning redovisade deras kolleger Marita Ulvskog i parlamentet och Marie Granlund i riksdagen samma inställning, det vill säga att man på en gång säger att man vill hålla igen EU-budgeten men anklagar borgerliga regeringar för att inte öka på.
Ett andra skäl är att det grundläggande problemet, nämligen konkurrenskraften, inte har åtgärdats så mycket mer än genom löneanpassning. Det är viktigt nog men det innebär att vi skapar en konkurrenskraft genom interna devalveringar snarare än genom tillväxtreformer. Intressant nog lyckas den europeiska socialdemokratin även här placera sig på olika hästar. De är för ökade utgifter för att stimulera en ekonomi som redan är överstimulerad av underskott samtidigt som de agerar emot i stort sett varje strukturreform.
Mer konkret har dagen inneburit en första genomgång med det ekonomiska utskottets sekretariat vad gäller lagstiftningen om bankkrishantering där ledamöter har lagt 1600 ändringsförslag på min rapport om en nya gemensam lagstiftning för man hanterar lagstiftning. Det innebär en hel del genomplöjning ändringsförslag och kommer att kräva rätt mycket arbete med att finna de kompromisstexter som kan säkra en majoritet för att vi ska han en bankkrislagstiftning som förutsätter att ägare till banker får stå den fulla förlusten när banker går i konkurs eller fallerar.
Och så diskussion med medarbetarna från EPP-partiet kring arbetet med den ekonomiska politiken inför valplattformen 2014, och så genomgång med vårt sekretariat för grannskapspolitik och utvidgning. Och det blir till stor del dessa frågor som veckan kommer att handla om, förutom förberedelser inför nästa veckas session i Strasbourg.