En tidig morgon i Strasbourg med utfrågning av Valdis Dombrovskis, som nu tar över Jonathan Hills ansvar för finansiella marknader och finansiell stabilitet. Det är inga nya frågor för honom eftersom han som vice ordförande i kommissionen har haft ett övergripande ansvar för dem.
Veckan här i Strasbourg har av naturliga skäl handlat om den brittiska folkomröstningen och dess konsekvenser. Och de är många och omfattande, en del uppenbara nu och andra följer av kommande händelser.
I det mer korta perspektivet kan vi notera att Storbritannien nu befinner sig i en regeringskris, en politisk kris med sönderfallande partier som står ledarlösa, en ekonomisk kris med sänkta tillväxtprognoser, tilltagande finansiell kris med en alltmer bekymrad Bank of England samt en konstitutionell kris där skottar och Nordirland ifrågasätter unionen, och med den menas inte EU utan UK. Det är ingen imponerande succé.
Den politiska och ekonomiska osäkerheten kommer bestå under lång tid. Först ska Storbritannien ta någon typ av formell ställning till resultatet av den rådgivande folkomröstningen, därefter notifiera de övriga medlemsstaterna och sedan börja förhandla, dels utträde och dels nya avtal.
Det kräver en ny regering, vilket i sin tur förutsätter en ny partiledare för Conservatives. Det är en process som innehåller många osäkerheter även om det förefaller som om Theresa May har ledningen, i alla fall intill dess medlemmar i Conservatives ska rösta. Medan May har intagit en mer pragmatisk hållning till hur resultatet ska hanteras, med en vilja att kartlägga och se vilka problem som måste hållas förefaller Andrea Leadsom vara mer doktrinär och beredd att sända en notifiering utan att först analysera Storbritanniens ingångsvärden i de förhandlingar som ska komma. Det är att underskatta hur sammanväxta våra ekonomier och våra samhällen är, från handel, finansiella marknader och lagar.
Hur man ska hantera detta, och hur man ska möta den mångfald av kriser som nu drabbar Storbritannien, dess ekonomi, jobben och dess röst i världen, verkar ingen av Lämna-anhängarna ha tänkt på, vilket säkerligen är en förklaring att de nu hoppar av skeppet i en rad. Sällan har brittisk politik präglats av så många samtida avgångar samtidigt som de som är kvar är desorienterade förutom i en fråga, de vill ha full tillgång till den inre marknaden, som ju är en konsekvens av det EU de vill lämna.
I ett sådant perspektiv är det lättare att handla och agera om man inte ser problemen och utmaningarna men det gör det inte lättare att möta konsekvenserna. Det gör också att den framtida utvecklingen av brittisk politik präglas av många osäkerheter. Detta är inte den bästa av tider för detta land som har stått upp för hjältedåd i vår moderna historia.
För vår del blir det nu viktigt att se till att få ett bra avtal och ett bra förhållande med Storbritannien, att respektera dem som fulla medlemmar tills de lämnar och säkra en bra relation i det hus som vi kallar Europa. Därifrån flyttar nämligen inte britterna.