Precis ankommen till Moldavien, ett av Europas fattigaste länder, med undantag för Kosovo förmodligen det fattigaste. Här finns den gamla tidens mörka krafter kvar och motverkar, demokrati, utveckling och förändring.
I kväll och i morgon möten med den liberala och demokratiskt valda regering som landet nu har och som vill öppna upp landet för en utveckling mot Europa. Det är en regering som samtidigt fungerar som opposition mot det gamla mörkrets krafter som vill knyta banden med Moskva och som agerar med hjälp av den gamla kommunisttidens maktcentra inom ekonomi och näringsliv.
Här håller Ryssland sedan Sovjettiden delar av landet som gisslan. I Transnistrien finns ryska trupper och medborgare som får ryskt pass och därmed medborgarskap, som i sin tur enligt den ryska regimen ger den rättigheter att ställa krav. Trots att det nu är 20 år sedan Sovjetunionen upplöstes finns de ryska trupperna och maktanspråken kvar. Och trots internationella förhandlingar och krav nonchalerar Ryssland krav på att respektera landets oberoende. I förgrunden för mina diskussioner med företrädare för regeringen står utformningen av EU: grannskapspolitik och vårt partipolitiska samarbete med det liberaldemokratiska parti som är kärnan i regeringskoalitionen.
För min del hoppas jag få en djupare kunskap om den ständiga balans som en Europavänlig liberal regering tvingas till för att inte ge de gamla kommunistiska krafterna en möjlighet att kasta ut landet i ännu ett nyval. Ännu viktigare är att utforma en tydligare bild av vad vi kan göra för att stödja en stabil demokratisk utveckling i detta land. Det handlar självfallet om utbyggnad av civila samhällsinstitutioner, respekt för mänskliga fri- och rättigheter, utökad handel, bistånd till utbildning, infrastruktur och marknadsekonomiska reformer. Och en process för att skapa en gemensam europeisk värdegrund och ett vidgat europeiskt samarbete som ytterst måste bygga på Moldaviens möjligheter att som grannlandet Rumänien bli medlem i EU.
Och här ligger också den styrka som präglar europeisk grannskapspolitik. Vi har något att erbjuda som hör framtiden och mänskliga fri- och rättigheter till. Desto större öppenhet vi visar desto större kraft ger vi dem som vill reformera för att skapa en fungerande rättsstat och stabil demokrati.
Liksom i Armenien, Azerbadjan, Georgien, Ukraina och Vitryssland ingår man i det som kallas EU:s östliga partnerskap. I samtliga dessa länder ser vi en konflikt mellan det förflutnas mörka krafter och en öppning mot Europa för att frigöra dessa länders europeiska identitet. Det som sker i det ena landet kommer att påverka andra.
Framsteg för Moskvatrogna krafter i det ena landet sporrar motsvarande grupper i andra länder. Samtidigt skapar en stark europeisk agenda, och ett närmare politiskt samarbete, möjligheter och förhoppningar i hela den vidare regionen som sådan. Det gäller här i Europas östraste delar liksom på andra sidan Svarta havet, längs södra Kaukasus.
Den gemensamma nämnaren för dessa två delar av Europa är Ryssland och Rysslands syn på sitt grannskap. Här är Ryssland en destruktiv kraft, genom militär närvaro, ekonomiska investeringar som en del i utrikespolitiken och genom stöd till etniska motsättningar. Men det finns fler krafter aktiva än så. Kina med investeringar som är större än de ryska. Iranska och Saudiarabiska bidrag och relationer till islamistiska grupper stärker extremism och motsättningar.
Det är inte så många andra krafter än Europa och EU som är beredd att verka för demokratisk utveckling i denna del av världen. Samtidigt finns det ingen annan för vilken det är så viktigt med en stabil och demokratisk utveckling i dessa länder. Det som den ryska regimen ser som ett hot, en demokratisk utveckling som frigör dessa länder från ryskt beroende, är för människorna en möjlighet att bli en del av det Europa de faktiskt tillhör.