På väg till ett Bryssel som i dag är inramat av en generalstrejk på grund av Europeiska rådets toppmöte. Tanken med generalstrejken är att motsätta sig besparingar i ett Belgien som inte bara är skuldtyngt utan som lever över sina tillgångar. På det viset är strejken ett uttryck för den hållning som har lett fram till Europas kris: tron på att jobb och välfärd skapas och försvaras genom politiska beslut och strejker. Och riktigt så är det inte.
Den stora frågan på Europeiska rådets möte är den fortsatta processen med den så kallade finanspakten. Det är ett initiativ som har tillkommit på franskt och tyskt initiativ och tillför i substans, vad gäller regelverk för de offentliga finanserna, inte så mycket. De bestämmelser som avtalet ska innehålla finns redan i ny EU-lagstiftning förutom kravet på en skuldbroms på 60 % . Den kommer i sin tur vara relevant först om 10 år. Dessförinnan är dagens bestämmelser tvingande vad gäller förändringar.
Det är med andra ord inte dagens problem som det nya avtalet om finanspakten löser framtida samtidigt som det skapar nya vad gäller politikens beslutstrukturer. Så har därför den stora frågan blivit vilka som ska vara med och inte, vilka som ska stå innanför och vilka som ska stå ute. Lite bygger den föreställningen på att EU fungerar bättre med en liten klick som bestämmer i centrum än med alla nya medlemmar. Men i verkligheten är det så att den lilla kretsen också är den som står för de större ekonomiska problemen, delvis därför att där har föreställningen om att ekonomiska problem löses med politiska uttalanden dominerat för länge. Det är inte utvidgningen som har var eller är problemet utan förstelningen.
Så är det först nu som Nikolas Sarkozy föreslår skattereformer i form av höjd moms och sänkta arbetsgivaravgifter, och tydligen också en fransk transaktionsskatt. Det kan vara bra för Europa att få se konsekvenserna av en sådan men dåligt för Frankrike.
Att Sverige ska vara med i finanspakten är bra och en fördel för ambitionen att hålla samman hela EU. Regler som leder till stabila offentliga finanser är bra. Men ännu bättre är det om vi också kan få igång en politik för tillväxt.