En stor del av svensk politik formas idag inom ramen för det europeiska samarbetet. Vi kan därmed påverka det som vi själva annars inte hade kunnat påverka i vårt eget samhälle och i Europa. Men för att vi ska kunna göra det krävs politisk vilja och vision.
Den kommande mandatperioden kommer EU inte bara att hantera de politiska dagsfrågorna utan framförallt frågor som rör samarbetets grundläggande förutsättningar. Ett nytt fördrag för Europeiska unionen kommer att kräva ledarskap och visioner för Europa. Översynen av EU:s budgetpolitik kräver en tydlig uppfattning om vad EU ska prioritera och en förmåga att ta konfrontationer i delfrågor för att vinna enighet i helheten. Det gäller de fortsatta medlemskapsförhandlingarna med framförallt Turkiet, som för EU också handlar om att utveckla Europas förhållande till den muslimska världen.
Under mandatperioden kommer Sverige, under andra halvåret 2009, att vara ordförandeland i EU. I ett och ett halvt år kommer vi att ha ett avgörande inflytande då vi inte bara leder EU under ett halvår utan också kommer att delta i den så kallade trojkan halvåret före och efter ordförandeskapet. Det är svårt att se hur en regering bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister ska kunna fylla den rollen och samtidigt hävda Sveriges intressen i EU.
Under Sveriges ordförandeskap 2009 har EU:s stats- och regeringschefer planerat att arbetet med ett nytt europeiskt fördrag ska slutföras. Detta nya EU-fördrag skall ge en tydligare maktdelning och klarare ansvarsförhållanden samtidigt som beslutsreglerna både anpassas för ett större EU och för en högre effektivitet. Hur ska en majoritet byggd med vänsterpartiet och miljöpartiet, som är emot, kunna enas kring en kraftfull linje om ett nytt fördrag, som kan vinna andra länders och väljarnas stöd när Göran Persson själv inte ens vågar tala om Europafrågorna?
Utvärderingen av EU´s långtidsbudget ska slutföras under 2009, också under tiden för Sveriges ordförandeskap. Det måste bli mindre bidrag till de rika länderna och ökat stöd till de svagaste regionerna, med satsningar på samarbete som ger ökad konkurrenskraft och europeisk innovationsförmåga. Hur ska en regering som är så splittrad kunna ha engagemang nog för att ta de konflikter som krävs för att också samla medlemsstaterna för en budget som fokuserar på Europeiska unionens framtida uppgifter snarare än jordbruk och bidragspolitik?
Och hur ska en regering byggd på anti-partier, som vill nedrusta det svenska försvaret ytterligare, kunna bidra till att Europa får den gemensamma militära förmåga som krävs för att vi ska kunna hjälpa där internationell trupp är en förutsättning för fred?
Hur ska en regering där två av tre partier är emot EU:s existens och Sveriges medlemskap kunna agera i dessa grundläggande frågor? Ska Lars Ohly i Sverige agitera emot medlemskapet och i EU-sammanhang verka för Turkiets? Ska Göran Persson övertyga skeptiska medlemsländer om att gå vidare med ett tydligt mål att Turkiet, och i framtiden även Ukraina, ska bli medlem när han inte ens kan övertyga sina egna koalitionspartners om att Sverige ska vara medlem?
Hur ska Maria Wetterstrand ena stunden kunna agera mot EU:s existens och den andra verka för att utveckla europeisk miljöpolitik? Ska Göran Persson som statsminister och ordförande i Europeiska rådet driva fram ett europeiskt fördrag som kan få stöd bland Europas medborgare samtidigt som hans två koalitionspartier ser som sin främsta politiska uppgift att bekämpa det och att underminera förtroendet för europeiskt samarbete?
Sverige kan inte ledas av en regering där partierna ser som sin främsta uppgift att bekämpa varandras Europapolitik samtidigt vi som ordförandeland måste kunna ta ansvar för de stora Europafrågor som EU står inför.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är moderaternas delegationsledare i Europaparlamentet