Det är ovisshet som mer än något annat präglar den rödgröna kampanjen.
I Stockholm handlar det om Förbifart Stockholm, och i sanningens namn vet vi heller inte vad vänsterpartiet tycker om Butler-idéen. Det är osäkert om det klasslösa samhället och proletariatets diktatur är förenliga med landstingssubventionerade betjänter, även om de är underjordiska. Vänsterpartiets drömsamhällen har normalt innehållit mer av gränsvakter än butlers.
Mer övergripande handlar det om frågor som Europapolitiken där socialdemokraterna nu allt mer anpassar sig till vänsterpartiets och miljöpartiets uppfattningar. Hur långt de är beredda att gå i regeringsställning är oklart.
Förmögenhetsskatten vill vänsterpartiet återinföra, och de har med sig socialdemokraterna i detta, men de har tillsammans med miljöpartiet inte kunnat tala om hur. När det gäller fastighetsskatten talar de om hur många som ska drabbas men inte så mycket om hur den ska återinföras.
När det gäller allt från friskolor till Afghanistan driver vänsterpartiet ytterlighetskrav som socialdemokraterna tvingas förhålla sig till. När man tar med ett extremt parti i regeringsalternativet öppnar man nämligen också dörren för extrema krav. Och där ligger nu den stora ovissheten. Hur långt kan vänsterpartiet driva vänstern i svensk politik vänsterut? Rätt långt har vi hitintill sett men det är fortfarande oklart hur långt det kan bli.