Hoppa till innehåll

Hotet mot välfärden

En dag i Stockholm kring finansmarknadsfrågor. Men det som nu och under kommande veckor står i den absoluta förgrunden för EU och som hot mot de finansiella marknaderna är de stora offentliga underskotten och förmågan att visa att de kan hanteras. Där är inte alla lika övertygande.

När Europas ekonomier står och skälver vill nämligen den socialistiska gruppen i Europaparlamentet tippa dem över ändan. När förtroendet för euron och europeisk ekonomi vacklar röstade de svenska socialdemokraterna i parlamentet för fortsatt stora underskott och ökade utgifter med motivet att tiden ännu inte är mogen för att börja dra ner på dem. Det är resultatet av den omröstning som parlamentet i förra veckan avhöll om grunderna för framtida stabila offentliga finanser.

Det var och det är en verklighetsfrämmande inställning som är svår att förstå i skenet av de förtvivlade ansträngningar som regeringarna i Grekland, Spanien, Portugal och Storbritannien nu gör. Socialisternas uppfattning är däremot att minskade underskott är skadliga för ekonomins utveckling. Då kan de inte ha läst tidningar eller lyssnat på radio de senaste veckorna. Det som är Europas stora utmaning och hot nu är att skuldfällan slår igen så att räntekostnader stiger medlemsstaterna över huvudet, räntorna stiger och hindrar investeringar och förtroendet för de offentliga finanserna slutgiltigt undermineras.

Det är ingen annan än de ansvariga regeringarna som bär ansvaret för att kostnader är större än vad man kan klara av. Även om socialister gärna skyller på marknaden är det inte marknaden som skapat de stora underskotten. Vi kan inte lösa Europas problem utan tillväxt men det blir ingen tillväxt om vi inte minskar underskotten och återställer förtroendet för de offentliga finanserna.

Socialdemokraterna hävdade med Marita Ulvskog som företrädare att vi nu skulle öka utgifterna genom ökade investeringar i infrastruktur. Socialistgruppens företrädare hävdade att stabilitetspakten var otidsenlig. Båda bortsåg från att problemet är att till slut vill ingen låna till länder som lånar mer än man orkar betala. Och då drabbas välfärden och jobben. Den låtgå attityd som präglar socialisterna är det största hotet mot välfärden i Europa. Och i Sverige.