Hoppa till innehåll

Hongkong och Stockholm båda i kommunistpartiets räckvidd

Över hela världen har den kinesiska kommunistregimen ökat sin aggression mot all typ av demokrati, yttrandefrihet och viljeyttringar som den ser som ett hot mot sin egen makt. Den kinesiska regeringen är underordnad Kinas kommunistiska parti, som också står för landets militära styrkor. Den som tror att det finns ett uns av demokrati i denna struktur har förletts av propaganda. 

De som menar att de demokratiska friheterna i Kina är begränsade, som den svenska regeringen i sin skrivelse om Kina och som aldrig blev den strategi man utlovat, kompromissar om vad demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är. I Kina finns ingen demokrati, inga mänskliga rättigheter eller yttrandefrihet, bara kommunistpartiets totala makt som avgör vad som får sägas och vad medborgarna får lov och inte lov att göra. 

Demonstrationerna i Hongkong har ett mycket tydligt samband med den allt mer brutalt förtryckande politik som har kommit från det att Xi Jinping tog makten som generalsekreterare i kommunistpartiet 2012 och därefter förstärkt sin maktposition, både som ledare för den viktiga militärkommissionen och sedan president, numera vald utan någon mandatperiods begränsning. 

Det växande förtrycket har många skäl. Kinas ekonomiska utveckling med marknadsekonomiska reformer skapade en frihet som kom att ses som ett hot mot diktaturens totala makt. Det ledde redan 1989 till massakern på den Himmelska Fridens torg. Sedan den slogs ner med över 3000 döda har den ekonomiska utvecklingen fortsatt förändra Kina och fört världen utanför närmare landet, och landet närmare världen utanför. Det är dessa öppningar som Xi känner rädsla för och täpper till genom ett allt hårdare förtryck i det egna landet och en aggressiv påtryckningspolitik i andra länder. 

Det är ekonomins nödvändiga öppningar mot omvärlden som gör att de kinesiska ledarna känner en allt större rädsla för den kritik som riktas mot landet i andra länder. Kritik mot förtrycket och mot behandlingen av uigurer, Tibet och varje rörelse utanför kommunistpartiet upplevs som ett hot mot partiets makt, varhelst den än kommer ifrån. Attackerna på Sverige är ett uttryck för denna rädsla och är en del i aggressionen mot demokratier och som vi ser  ske på ett motsvarande sätt i ett antal olika former mot andra länder. Nu senast har till exempel Kina vägrat att ta emot australiska parlamentariker som kritiserat kommunistpartiet. 

Och det är i detta perspektiv som vi måste se utvecklingen i Hongkong. Den beror på att kommunistpartiet i strid med det Kina- Storbritannienavtalet som slöts 1984 och som banade väg för att britterna 1997 lämnade Hongkong nu underminerar stadens oberoende. Det är ett avtal som slöts i en annan tids förhållanden. Demokratin var på frammarsch runt om i världen, de marknadsekonomiska reformerna i Kina skapade öppenhet och förhoppningar om en utveckling mot ökad demokrati. Det var en process som också präglade unga människors förhoppningar, liksom många av de etablerade ledarnas föreställningsvärld, fram till att kraven på demokrati kändes för hotfulla för kommunistpartiets ledning och följdes av massakern på Himmelska Fridens Torg. 

Demonstrationerna denna gång började när det kinesiska styret i Hongkong presenterade ett lagförslag som hade lett till att Hongkongbor skulle kunna tvingas in under det kinesiska rättssystemet. För demokratiaktivister eller för dem som helt enkelt vill slå vakt om Hongkongs särskilda ställning var detta ett uppenbart hot. Men i grunden för demonstrationerna ligger också kraven på fria val som anses vara en konsekvens av avtalet, som förutsåg att en vald församling skulle ha ett inflytande över hur styret i Hongkong utformades även om det skulle utses av kommunistpartiet i Peking. 

Nu har kinesiska soldater börjat uppträda på gatorna i Hongkong. Det är ännu ett steg som underminerar stadens ställning och som signalerar att diktaturen inte drar sig för att använda oinskränkt våld. Hoten mot demonstranterna har tilltagit samtidigt som enstaka aktivister har använt grovt våld mot poliser. Det senare förändrar inte det faktum att demonstrationerna är och har varit fredliga. Kommunistpartiet vill gärna finna sina ursäkter för att gripa in och visa styrka, och därmed klargöra för alla andra undersåtar att frihet och demokrati är inget som tolereras i någon del av Kina. En ny massaker ses inte som så trolig eftersom Kina skulle förlora så mycket i världen men å andra sidan vill regimen inte förlora prestige inför sina undersåtar. Världen runt om har just därför all anledning att nu innan något har hänt markera mot den kinesiska regimens agerande i Hongkong.

Avtalet mellan Kina och Storbritanniens ska respekteras. Fria val bör genomföras. Hongkongs rättsliga system måste förbli oberoende. Demokratiska länder måste tillsammans markera mot det som sker i Hongkong, av det skälet att den kinesiska regimen försöker utveckla sin makt även i andra länder. Den drar sig inte för att utnyttja den frihet den förnekar sina egna medborgare.

Vi får inte vika en tum i denna process. Tvärtom måste vi se diktaturen för den diktatur den är och bemöta dess aggressioner. Hongkong och Stockholm ligger långt ifrån varandra men i den värld vi lever i är Kina nära oavsett avstånden. Friheten och demokratin måste värnas oavsett var.