Europaparlamentariker (M): Det socialdemokraterna säger ja till i Europa säger rimligtvis något om den politik som man även vill föra i Sverige. Hollandes löften kräver besked av Stefan Löfven.
Det franska presidentvalet och dess betydelse för oss andra illustrerar hur europeisk politik har blivit just europeisk. Frankrike är inte bara en av Europas största ekonomier utan också en del av Europas krisekonomi. Frankrikes bristande konkurrenskraft påverkar våra gemensamma förutsättningar.
På motsvarande sätt bidrar de franska offentliga finanserna till att antingen stärka eller försvaga den europeiska finansiella stabiliteten. Med en skuldbörda som är större än Spaniens och ett budgetunderskott på drygt 5 procent får Frankrikes väg efter presidentvalet en direkt effekt på förtroendet för Europa och på förutsättningarna för återhämtningen. Inte minst för att Frankrike också är en av de största garanterna för de finansiella mekanismer som utgör krisekonomiernas finansiella brandvägg. Förtroendet för EU:s krismekanism hänger intimt samman med förtroendet för Frankrike.
Mer konkret; Förtroendet för Spaniens och Italiens finansiella stabilitet hänger direkt samman med förtroendet för Frankrikes förmåga att föra en ansvarsfull och stark ekonomisk politik. Om Frankrike blir en krisekonomi hotas europeisk återhämtning i grunden.
När Frankrike 1981 senast fick en socialistisk president, François Mitterrand, vann han med hjälp av löften om en ekonomisk politik med ökade offentliga utgifter, höjda skatter för företagande och på inkomster, ökade bidrag och kortare arbetsvecka. Det blev en katastrof i form av växande arbetslöshet och skenande inflation. Men den gången drabbades framförallt Frankrike. Övriga Europa drabbades mer indirekt av den svagare efterfrågan i Frankrike.
François Hollande går nu i ledningen till presidentvalets andra omgång med ett ekonomiskt politiskt program som är slående likt Mitterrands. Ökade offentliga utgifter, sänkt pensionsålder (tillbaka till 60 år från 62 år som Nicolas Sarkozy nyligen lyckats höja till), ökade bidrag till hushållen och ekonomiska stimulanser genom ett större budgetunderskott.
Den europeiska ekonomin är idag skör och ömtålig på ett helt annat sätt än 1981. Växande underskott och stigande skulder i Frankrike slår direkt mot den europeiska ekonomin i sin helhet. En växande kris i Frankrike kan mycket snabbt göra situationen för redan hårt utsatta länder som Italien, Spanien och Portugal, ohållbar.
Man kan tycka att de franska socialisterna inget lärt av vare sig sin egen historia eller av det som de senaste åren drabbat krisekonomierna. Försöken att stimulera med ökade underskott har lett till behov av drakoniska åtstramningar på grund av skenande räntor och svårigheter att överhuvudtaget finansiera underskotten.
Men deras ekonomiska politik förs inte i isolerat från Europa i övrigt. Det har alltsedan krisen bröt ut varit ett mantra från socialdemokratiska partier att man ska investera sig ut ur krisen genom ökade offentliga utgifter. Så skedde i Spanien och Storbritannien och det var även de svenska socialdemokraternas lösning. Bland annat åberopade man det spanska exemplet med ökat underskott som ett exempel värt att följa.
Och de europeiska socialdemokraterna håller envist fast vid denna tro på ökade investeringar hellre än minskade offentliga utgifter. De har motarbetat stabilitetspakten och det präglar deras syn på den ekonomiska politik som Europa i sin helhet bör föra.
Och de är entusiastiska till Hollandes framgång i den första valomgången. Hyllningarna till Hollande står däremot i stark i kontrast till den politik som socialdemokraterna säger sig vilja föra i Sverige. Här understryker man vikten av att hålla underskottet under kontroll. De har lovat att inte öka det. Men hur hänger det samman med den ekonomiska politik man stöder i länder som har än mindre utrymme för större underskott än Sverige?
Målet om ökade investeringar innebär ju antingen att man minskar andra utgifter, vilket Hollande inte vill göra, eller att man ökar ett redan stort underskott. Vill de svenska socialdemokraterna släppa stabilitetspaktens mål om minskade underskott för att istället låta det öka?
Stöder de ökade bidrag, sänkt pensionsålder och kortare arbetstid? Är det den ekonomiska politik de vill ska föras i Europa, i Sverige och i övriga EU? Det de säger ja till i Europa säger rimligtvis något om den politik som man även vill föra i Sverige. Hollandes löften kräver besked av Stefan Löfven.
Publicerad på Newsmill den 24 april 2012. Läs gärna artikeln, med kommentarer, här.