Det svenska högskattesamhället befinner sig just nu i en omvandling som måste karaktäriseras som både cynisk och djupt orättfärdig. Beskattningen flyttas från rörliga skattebaser till mer trögrörliga vilket bland annat kommer till uttryck i övervältringen av ökade skatter på bland annat el och olja..
Den förändring som pågår kommer allra enklast till uttryck i två olika fenomen. Det ena är att vissa miljardärer undantas från förmögenhetsskatt medan många pensionärer nu istället träffas av den, inte på grund av någon tillkommen förmögenhet utan på grund av att deras hem upptaxeras. Det andra är att utländska höginkomsttagare numera undantas från den svenska högskattepolitiken medan svenska låginkomsttagare som är världens högst beskattade kommer att få betala allt mer i skatt.
Båda dessa fenomen är ett uttryck för en utveckling där principen skatt efter bärkraft håller på att ersättas av principen skatt efter flyttkraft. Regeringen konstaterade också inför budgetpropositionen för 2001 följande: Det är därför angeläget att upprätthålla en beredskap att vidta åtgärder inom de områden som är särskilt känsliga för rörlighet över gränserna, samtidigt som det är viktigt att upprätthålla skatteuttaget på de skatter som inte uppvisar samma rörlighet. (Budgetpropositionen 2001.) Prognoserna i regeringens senaste budgetförslag visar att vi är mitt uppe i en sådan utveckling.
Diagram: Ökning av olika skatteintäkter under perioden 1997-2004 enligt BP2002
Det svenska skattetrycket är 15% högre än genomsnittet inom OECD-området. Det är en så stor skillnad att den kommer slå hårt mot rörliga skattebaser. Vi ser redan i dag att leder till att svenska företag i betydande utsträckning flyttar utomlands, d.v.s. säljs till utländska aktörer eller får sina moderföretag noterade i ett annat land. Det leder till en välkänd utflyttning av huvudkontor, forskning och andra för ett kunskapssamhälle viktiga verksamheter. Och förlorade skatteinkomster.
Ett av många exempel på hur de höga skattesatserna motverkar sitt syfte att ge det offentliga stabila skatteinkomster är Postens nyligen genomförda försäljning av Postgirot över Holland för att på det viset undgå realisationsvinstbeskattningen. På motsvarande sätt gjorde Telia vid en annan större försäljning. Staten är som ägare väl medveten om de villkor som höga skattesatser skapar för företagsverksamhet i Sverige.
Den höga svenska ägarbeskattningen har lett till minst 300 miljarder kronor sparas utomlands med skatteförluster som följd. Mörkertalen är emellertid stora och en rimlig uppskattning är att sparandet utomlands i själva verket närmar sig 500 miljarder.
Även högutbildad arbetskraft flyttar i allt större utsträckning utomlands.
Enligt en undersökning gjord av IMD synes Sverige vara mer utsatt för denna rörlighet än andra länder. I inget annat land bedömde företagsledare risken för utflyttning så stor som i Sverige och risken bedömdes som dubbelt så stor som i våra viktigaste konkurrentländer. Undersökningar från SCB, liksom regeringens egna utredningsmaterial, visar också att Sverige de senaste åren haft en kontinuerlig nettoutflyttning av kvalificerad arbetskraft. Och trots att regeringen av närmast fundamentalistiska skäl försöker tona ned de höga skatternas betydelse för in- och utflyttning av höginkomsttagare har man tvingats till ett skatteundantag för utländska höginkomsttagare. Men en sådan åtgärd motverkar inte en utflyttning av unga svenskar som riskerar att göra Sverige till en andra rangens kunskapsnation.
Vi ser alltså hur höga skattesatser nu slår på de rörliga skattebaserna och vi ser också hur konsekvensen som beskrivits i teorin ett växande skatteuttag på de trögrörliga skattebaserna nu håller på att bli verklighet. Regeringens egen expertmyndighet inom skatteområdet, Riksskatteverket, har i sin rapport om globaliseringens konsekvenser för det svenska skattesystemet förutspått förlorade skatteinkomster med dagens skattesystem på ungefär 100 miljarder de kommande 10 åren.
En regering som vill försvara dagens höga skattesatser kommer då ha två olika alternativ att välja mellan. Antingen genomför man besparingar på just de transfereringar och bidrag som vuxit fram för att kompensera de svenska hushållen för att de lever med världens högsta skatter. Utan att de i gengäld får sänkt skatt. Det kan sägas vara ett Charles Dickens-alternativ där låg- och medelinkomsttagare sätts i en kniptång av bestående höga skatter och minskande bidrag.
Men eftersom socialdemokratins många olika företrädare, från statsminister till LO-ekonomer, mycket tydligt har sagt sig vilja försvara den offentliga utgiftsandelen vid ungefär dagens nivåer, eftersom den är nödvändig för den socialdemokratiska välfärdsmodellen, måste man göra på något annat sätt. Det talar för ett Ringholm-alternativ, lika drakoniskt som Dickens-alternativet men mera tennsoldats-utformat.
I klartext innebär det en fortsatt högskattepolitik med en omfördelning av skatter på minst 100 miljarder från rörliga skattebaser till mer trögrörliga som slår hårdare ju lägre inkomst du har.
Tillsammans med koalitionspartierna har regeringen talat om att höja bensinskatten med ytterligare 30 miljarder. Och det är just en inriktning mot höjda energiskatter som också präglar höstens budgetförslag. Medan koldioxidskatten för hushållen höjs, undantas industrin, transportnäringen och jordbruket från denna skattehöjning. Även elskatten höjs för hushållen medan tillverkningsindustrin undantas. Denna differentiering är främst motiverad av konkurrensskäl, ett ökat skatteuttag på konkurrensutsatta sektorer kan medföra att produktionen flyttas till andra länder. Ur vårpropositionen (VÅP 2001).
Fastighetsskatten är ytterligare en så kallad trögrörlig skatt. Under hela 1990-talet var det den skatt som ökade mest i Sverige, och ökningen var speciellt markant från mitten av 1990-talet. De justeringar som nu görs kommer bara att mildra denna långsiktigt växande skattebelastning. Fortsatt stigande taxeringsvärden kommer leda till en allt tyngre fastighetsbeskattning.
För att kompensera för vikande statliga skatteinkomster kommer en socialdemokratisk regering överföra kostnader och uppgifter till kommunerna. Det kommer att resultera i stigande kommunalskatter som är den inkomstskatt som låg- och medelinkomsttagare betalar.
Den börda som Ringholm-alternativet kommer att kasta i knäet på låg- och medelinkomsttagare på ett eller annat sätt – handlar försiktigt räknat om 100 miljarder. För vanliga hushåll innebär detta en skattechock på mellan 15 000 och 25 000. Ringholm-alternativet kommer att slå hårdare än Dickens-alternativet eftersom det ännu begränsar hushållens möjligheter att själva kontrollera sin ekonomi.
Alternativet till denna utveckling är att avstå de ökade skatteinkomster på 200 miljarder som dagens höga skattesatser och en fortsatt ekonomisk tillväxt frigör under de kommande 10 åren. Det skulle göra det möjligt att genomföra en politik som sänker skatterna för alla och som minskar bidragsberoende. Det är en politik som både är socialt rättfärdig och som ger Sverige ökad tillväxtkraft.
Gunnar Hökmark