I dag en dag som för min del handlat om möten för att etablera en stark grupp som stöder inre marknadsreformer i Europaparlamentet, genomgång kring en modern fiskepolitik för att stärka upp det förslag som kommissionen har lagt och som ger Östersjön en chans att återhämta och utveckla sig som miljö för fisk, en första presentation kring innovationspolitik kring råvaror, det vill säga mineraler framförallt, överläggning kring vilka mål som ska sättas för Europas bredbands utveckling och den sista handen till mitt förslag kring den agenda för den inre marknaden som EPP-partiet bör sätta.
Dessutom en kort stund som publik till det svenska fotbollslaget i parlamentets turnering. Ett många kilo tyngre kroatiskt lag satte stopp för fortsatta framsteg med siffrorna 6-1. Lite snare under dagen hade jag tillfälle att till Kroatiens president på besök i parlamentet påpeka att det inte är det smidigaste sättet att vinna vänner för medlemskapet. Och så har många även i dag gratulerat till den svenska segern i Eurovisionsschlagerfestivalen. I spåren av den framgången är det uppenbart att diktaturen i Azerbadjan gjort sig känd som att vara just en diktatur. Och jag noterar att Lars Ohly, tidigare kommunist till namnet och numera bara till åsikterna har hyllat Civil Rights Defenders och uppmanat sina twitterläsare att ge dem ekonomiskt stöd. Det kan sägas vara järnridåns slutliga fall.
För att övervaka så att de kommunistiska regimerna i öst verkligen skulle hålla sina löften om att upphöra med de grova MR-kränkningarna grundades i Moskva en Helsingforsgrupp, som sedan växte till en internationell Helsingsforsrörelse. Den svenska grenen, som grundades 1982, fick namnet den Svenska Helsingsforskommittén för mänskliga rättigheter.
Det var i denna veva som Lars Ohly blev kommunist. 1978, tre år efter Helsingsforsavtalet, ställde han sig på förtryckets sida och gick med i Kommunistisk Ungdom. År 1983 skrev han följande: ”I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen.” Så sent som år 2000 skrev Ohly om begreppet kommunist att han ”aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck. Och enligt förre VPK-ledaren Lars Werner var Ohly mer vänlig till ryssarna och Sovjet än vad majoriteten i partiledningen var.
År 2009 bytte den svenska namn till just Civil Rights Defenders, den organisation Ohly vill ge stöd mot den azerbadjanska regimen. Det är bra för de gör en viktig insats. Men det är fascinerande att det krävdes en schlagerfestival långt borta från Sverige för att Helsingforskommittéerna trettio år efter sitt bildande och tjugo år efter murens fall skulle vinna denna delseger.
Kunde man vinna Ohly för sitt arbete kommer man säkerligen vinna andra och än viktigare segrar. Låt oss hoppas att de inte kommer att dröja trettio år.