Resultatet av mötet mellan Merkel och Sarkozy, som syftade till att lyfta tillväxtfrågor, blev inte allt för imponerande. Med förslaget om en Tobinskatt uppnås inte mer tillväxt, oavsett vad man i övrigt anser om skatten.
I frånvaron av konkreta förslag om hur den inre marknaden ska kunna fördjupas och bli mer dynamisk och mer öppen ser vi nu en ständigt återkommande diskussion om hur stabilitetspakten ska kunna fördjupas eller utvecklas. Den lagstiftning som kom på plats under hösten är fullt tillräcklig för att sätta skarpa krav på varje medlemsstat fram till åtminstone 2020. Den risk som jag nu ser är att vi hamnar i en politisk process som snarare spaltar upp Europa än förenar oss i ansträngningarna för att bli en dynamisk ekonomi eller som erbjuder så många regelverk att det inte blir riktigt klart vad som ska gälla för att bidra till stabilitet.
Under dagen blir detta för min del den viktiga frågan, att se till att vi kan få hela EU med oss i ett ramverk för stabila offentliga finanser, utan att vi får olika beslutsstrukturer som fragmenterar EU, och att vi kan säkra den politiska dynamiken för att få tillväxt och konkurrenskraft. Där finns det mycket att göra. Men det kräver mer än inflation i toppmöten. Det kräver konkreta beslut som utmanar de strukturer som motverkar konkurrens inom länder och inom EU.