Här lämnar vi hedersproblematiken för ikväll, sa nyhetsprogrammets presentatör, ungefär som en intervjuad sa att det här med hedersord: ”det är inte bra” .
Det finns ingen särskild hedersproblematik som gör mord av unga flickor från en viss del av världen till något särskilt och det finns inget som är relativt av slaget ”inte bra men” utan det handlar om mord av människor. Det faktum att flickan tillhör en viss släkt och hör hemma i en viss religion förändrar inte att det är mord.
Tendensen att betrakta hedersmord som en kulturellt känslig fråga som handlar om vårt förhållningssätt till en grupp av människor innebär att vi förhåller oss till de mördade flickorna som att deras liv inte är lika mycket värda, att invandrarflickors liv kan diskuteras utifrån en särskild problematik, att mord på dem visserligen inte är bra men att problematiken måste diskuteras utifrån ett kulturellt perspektiv.
Så är det inte. De som mördar kan inte bedömmas mildare för att de har motiv som de menar har med heder att göra, lika lite som de mördades liv är mindre värda för att de tillhör en familj som kan mörda sin dotter för att hon inte lyder sin far eller broder i valet av umgänge.
Relativiseringen, viljan att förväxla diskussionen kring hedersmord med frågan om respekt för olika kulturer undergräver inte bara respekten för liv. De ger också en indirekt legitimering av dem som anser att det är en särskild fråga att mörda en dotter för att hon inte lyder sin far och träffar någon annan än den som familjen bestämt. Det är en indirekt rasism som undergräver toleransen gentemot dem som kommer från andra delar av världen, genom att den undergräver toleransen för för deras liv.