Det skrivs mycket i dessa dagar om Thomas Bodström. Ibland får man intrycket att problemet är att han hunnit med så mycket att han är intressant bara för det. Något mer oklart är det vad han exakt har hunnit med sin riksdagsgärning eller vad som faktiskt blev uträttat av honom som justitieminister i kraft av hans aktivitet. Det jag i första hand kommer att tänka på är hans förslag till datalagringsdirektiv, som inte var så mycket ett resultat av nytt frimodigt tänkande utan gammalt övervakningstänkande.
Men problemet vad gäller hans riksdagsplats är i vilket fall som helst inte hans aktivitet utan snarare att han inte har hunnit med den. Och för en riksdagsledamot kan det inte vara orimligt att man kan vara på plats i riksdagen. Det hindrar inte att man hinner mycket annat. Men vill man inte vara i riksdagen är det svårt att hävda rätten att vara riksdagsledamot. Man kan inte låta bli att hävda att det ligger i titeln att man ska ta del i riksdagens arbete. Riksdagsledamot.
Mer viktigt än detta är två skeenden som kan komma att skapa nya risker och problem. Det ena är det valutakrig som många nu verkar vilja prata sig fram till. Det bygger i första hand på de stora handelsobalanserna mellan USA och Kina. Det är uppenbart att den kinesiska valutan är undervärderad och att den bidrar till de stora exportöverskotten. Men riktigt så enkelt är det inte. Minst lika avgörande är den amerikanska ekonomins överspendering. Det tvingar fram ett kapitalflöde av lån in i landet samtidigt som man konsumerar mer än man producerar, och gör man det blir det lätt större import än export. I ivern att hålla nere den amerikanska dollarn pumpar den amerikanska centralbanken in nya pengar i ekonomin vilket håller nere dollarn och leder till att andra länder får relativt dyrare valutor. Den globala ekonomin behöver en justering av den kinesiska renminbin men också en justering av det stora amerikanska budgetunderskottet. Annars kommer USA likväl ha problem med sin konkurrenskraft och finansiering.
Ahmadinejads tal i södra Libanon handlade om judars dödlighet, om ett olagligt land och om det rättfärdiga i att bekämpa Israel. På gränsen till Israel lät han hatet och terrorns retorik flöda fritt. Det är ett uttryck för att Iran håller på att stärka sin regionala roll, att man underminerar det libanesiska systemet av maktbalans mellan olika grupper och att man ser Hizbollah som en framskjuten iransk gruppering,
En fredlig utveckling i Mellersta Östern kräver att det internationella samfundet klargör att ingen eftergift kan ges till en sådan regim.
Bloggare: Tokmoderaten, Maxy X, Axelsson, Linander, Lindquist, Lundgren, Eriksson samt Persson.