Saknaden efter Hans Zetterberg kommer att vara stor. Det gäller vänner och alla som har stått för liberala värden. Självfallet allra mest hans familj, Karin och barnen. Men vi har alla förlorat en stor person och vän. För det svenska samhället är det en förlust att Hans nu har gått bort.
Han var en god vän och en kamrat i ordets bästa bemärkelse till alla dem som ville värna frihetliga idéer och en liberal samhällsagenda. Samtidigt var det hans förmåga att se och lära känna människor som gjorde honom till en god vän och förstående medmänniska.
Det går inte att beskriva i ord vad han har betytt för det svenska samhällets utveckling. Det går nämligen bortom det som konkret kan beskrivas och idéers genomslagskraft går heller inte att mäta eller beskrivas Men Hans var stor, både i sitt inflytande och som person, medmänniska och kämpe för det liberala.
Samhället är större än staten var hans viktigaste budskap. Den insikten går ofta förlorad men är svår att artikulera som en politisk utsaga av det enkla skälet att politiken så ensidigt förhåller sig till statens styre och därför så lätt förtränger allt det som ett samhälle handlar om och som ligger bortom politikens inflytande.
Men Hans kunde gestalta, beskriva och på ett vetenskapligt sätt beskriva detta. Som han och vi gjorde en moderat arbetsgrupp som resulterade i begreppet ”Allsidighetens samhälle” där begrepp som den lilla och stora världen tog fäste i samhällsdebatten men också orden för att beskriva de många samhällen som parallellt med varandra formar ett mänskligt samhälle, som lever och måste få leva utifrån skilda logiker men som tillsammans formar det som vi som människor kan växa och vara medborgare i.
Hans L Zetterberg var under decennier en klarhetens och intellektets mästare för dem som sökte sig till en liberal och frihetlig samhällsdebatt. Alltid vänlig, alltid lyssnande men heller aldrig kravlös. Akademiskt var ett internationellt ledande namn inom den sociologi han hade som sin bas men han hade aldrig något behov av att använda denna position eller sina kunskaper för att dominera eller vinna över andra.
Han var så lärd, så intellektuellt reflekterande på det allra bästa sätt och så generös att han kunde ta varje tanke eller kunskap, eller okunskap, på allvar. Och han kunde beskriva och förmedla kunskaper inte bara för lärde män på latin utan också på bönders vis så vi andra förstod, lärde och utvecklades.
Han var en professor på det allra bästa och finaste sätt man kan tänka sig. Genom de frågor han ställde kunde man få de svar man sökte. Han behövde aldrig tala från någon position eller utnyttja någon tribun. Han talade från sig själv till den andre. Och lyssnade till den andre för sig själv.
Hans la den intellektuella grunden för den liberala offensiv som kom att omforma det svenska samhället från 1980-talet, med den reformagenda som under 1990-talet gjorde Sverige till ett allt mer stabilt och dynamiskt samhälle och som i dag skiljer oss från så många andra. I moderaterna, i Timbro, i Ratio, i näringslivskretsar, Svenska Dagbladet, City- universitetet och inom akademin i dess helhet.
Det går därför inte att beskriva hur stort hans inflytande var. Det var större än vad man kan definiera med ord. Och så var han en god vän som så många tyckte om, och som tyckte om så många. Inte för att vi hade rätt eller tyckte som han, det gjorde vi nog till slut, utan för att han uppskattade att vi ställde frågorna, brydde oss och lärde oss.
För oss alla är det en epok som gått ur tiden. Hans lade genom sin förmåga grunden för nya epoker av samma slag. Så stor var han.