Gunnar Hökmark minns vännen Mats Johansson: Han talade om hoten mot friheten och tröttnade inte när andra inte vågade. Han tillhörde dem som tidigt påpekade att det nya Ryssland inte var en demokratisk partner utan ett framväxande hot, att Putin var på väg att skapa ett nytt kallt krig. Han skrev om det och han inspirerade andra till att utveckla kunskaper och tydlighet. Med fullständig skärpa höll han ordning på historia, vad som varit och vad som var, hur Sverige skulle kunna möta dessa hot. Och han gjorde det i ständig nya utmaningar.
Så tragiskt för familj och för alla oss vänner. Mats Johansson var en frihetshjälte i ord, tanke och handling. När han nu plötsligt har gått bort är det något viktigt som saknas oss alla och svensk samhällsdebatt. En som ständigt värnade det grundläggande liberala och som visste att friheten och rätten kräver vägval är borta.
Mats var för och mot, han var mot och för, för han visste att man måste välja sida och han var aldrig rädd för att göra det. Han tillhörde inte dem som höll med om det som var populärt för stunden eller som trodde att man kunde hålla med om allt och triangulera bort ett fritt samhälles nödvändiga vägval. Han ville göra val för att de måste göras och han ville bidra till allas vår förmåga att förstå de val som ett fritt samhälle kräver.
Så länge jag har känt honom och så länge vi har arbetat tillsammans och så mycket roligt vi har haft. Vilket stöd han var för mig och många andra; rak och osminkad i sina budskap men lojal för sak, idé och vän.
Från åren i MUF, till olika tider i partiets organisation, våra många spännande år i Timbro då vi var med om att öppna upp för en friare samhällsdebatt. På besök i länderna på andra sidan Östersjön och järnridån. Vår förundran över hur vänstern som stött realsocialismen fortsatt kunde ställa sina krav på ökad stat över människors frihet utan att politiskt ställas till svars för totalitära idéers konsekvens. Fascinationen över det europeiska samhälle som fanns, den kultur, den bredd och avskyn för den terror som byggde det som var nuet och som nu tillhör det förgångna.
Glädjen över att få upptäcka soldaten Svejks stamställe U Kalicha och ta en öl och korv där, ”för en korv kan aldrig vara fel”, som han sade, glatt skrockande över det samhälle som vi nu såg skulle växa fram efter decennierna av de diktaturer som vänstern i Sverige hyllat. Arbete, konferenser, böcker egna och andras, delaktighet, strävsamhet, beslutsamhet, aldrig ge sig, okuvlighet men också alltid rakt stöd till den och dem som stack ut och vågade bryta konformism och gammalt tänkande.
Stödet till balterna, utvecklingen av utbildning i marknadsekonomi för den baltiska frihetsrörelsens ledare. Här i Sverige, på Timbro där Mats var chef, fick de träffa Sveriges bästa akademiker inom ekonomi, juridik och statskunskap, för att veta vilka vägval som ett fritt samhälle kräver. Han kände dem alla och höll ständigt kontakten med dem.
Och om någon något decennium senare sade till riksdagsmannen Mats att han borde sluta tala om Ryssland för det inte passade in i någons ritningar så brydde han sig inte. Han stod för frihet och han var modig i sin ständiga kamp för att säga vad han ansåg behövde sägas till frihetens försvar.
Som politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, i riksdagen och sedan som samhällsdebattör, ledare för tankesmedjan Frivärld och rektor för Utrikesakademien. Så många som inspirerats till mod och tydlighet. Så många artiklar, krönikor, analyser och så många nätverk som han skapat. Som har betytt något långt mer än de ord som formulerades, som har påverkat så mångas tankar, ord och handling.
Han stod upp i motvind och i medvind, precis som hans gamle vän Sture Eskilsson, som var en personlig förebild för oss båda. Så formulerade Mats också minnesskriften till Sture men det gäller lika mycket Mats gärning själv. Han stod upp i motvind, berusades aldrig av medvinden och kunde precis därför vända vindarna när det krävdes. Han var en vän på det bästa sätt någon kan vara, tydlig och ibland kritisk, med ett outsinligt stöd, ett ständigt allvar och samtidigt alltid en ständig glädje.
Allt deltagande till Helena och barnen. Vi är många som är ledsna och känner sorg i dag. Det svenska samhället har förlorat en viktig frihetshjälte. Vi vänner har förlorat en god vän. Familjen har förlorat en make och en pappa som ständigt tänkte på dem.