Det är en sorglig utveckling vi ser kring gränsen av Gaza. Döda, skadade och fortsatta konflikter.
Tragedin kräver också sin sakliga diskussion kring ansvar och orsak. Det finns självfallet anledning att diskutera hur israelisk militär har agerat kring gränsen. Varje dödsoffer är en tragedi och ett förlorat liv för mycket. Det innebär däremot inte att tragedin utan vidare och utan reservationer ska lastas på det land som försvarar sin gräns mot dem som med vapen, sprängämnen och civila som sköldar vill storma över den gräns som finns mellan Hamas-styrda Gaza och Israel.
Under lång tid har Hamas-administrationen byggt upp beredskap på sjukhus och utanför sjukhus för att ta emot dem som skadas i upploppen riktade mot Israel och den gräns som gäller. Det har varit med den medvetna avsikten att civila skulle skadas när man söker storma eller överträda gränsen. Manifestationerna och upploppen är inte vanliga fredliga demonstrationer. De fungerar som rökridåer med det politiska syftet att utstråla ett hot mot staten Israel genom att låta stora människomassor överträda gränsen.
Det är Hamas politiska mål att utplåna Israel och föra krig mot landet som är utgångspunkten för våldsamheterna. Dessa våldsamheter har Hamas förberett sig för genom att färdigställa sjukhus beredda att ta emot dem som möter militärt våld när de överträder gränsen.
Det är svårt att förstå konflikten mellan Israel och palestinier om man inte samtidigt tar hänsyn till den extremism som präglar Mellanösterns konflikter samt det hat och den antisemitism som präglar bland annat Hamas styre på Gaza.
Istället för en fredlig utveckling används Gaza som en bas för militärt våld och terror mot Israel. Det är Hamas som styr i Gaza, inte Israel. Det är den palestinska myndigheten under Abbas som har fryst lönerna till offentliganställda i Gaza. Och det är Hamas i sin tur som infört ett sharia-inspirerat styre över Gazaborna, där civila uppmanas att delta i våldsamma upplopp med sikte på att överträda gränsen. Det är Hamas som varje annan terrororganisation har låtit mörda eller rensa ut palestinier av en annan uppfattning än den islamistiska.
Det faktum att omvärlden nu reagerar mot Israels försvar mot dem som i våldsamma upplopp – hetsade av Hamas – söker storma gränsen och inte mot Hamas, som orkestrerar det man själva förutsett som dödliga våldsamheter, innebär en uppmuntran till mer våld och fler döda.
Nonchalerar man det hat och extremism som präglar Hamas styre och de militära aktiviteter som riktas mot Israel uppmuntrar man till ökat våld på bekostnad av dem som förlorar livet i väpnade skärmytslingar. Ansvaret för att vilja storma gränsen, för att utveckla militära hot och terror mot Israel åvilar Hamas.
Det förhindrar inte att den israeliska försvarsmaktens agerande bör och kan diskuteras, men det är att fullkomligt bortse från konfliktens natur om man inte lägger ansvar på dem som uppmanar civila till attentat och upplopp som kostar dem livet. Orkar eller vågar man inte fördöma Hamas våld och hot liksom användandet av civila som sköldar lämnar man fältet fritt för fortsatt våld och hat.