Hoppa till innehåll

Hamas är motsatsen till palestinsk frihet

  • av

Expressen Debatt, publicerad den 10 januari 2024

Under massakern den 7 oktober mördades judar i en omfattning som vi inte sett sedan Förintelsen. Barn som halshöggs. Kvinnor som utsattes för det grövsta systematiska sexuell våldet. 

Det borde lett till en värld som i ursinne stod upp mot antisemitismen. I stället blev det avståndstaganden som ständigt balanserades med kritik mot Israel, som om den avsiktliga ondskan kan balanseras. I strävan att vara neutrala mellan Israel och palestinier valde många att ställa sig neutrala också till det avsiktliga barbariet. 

Det är desto mer allvarligt eftersom det fortfarande drabbar dem som är gisslan. Små spädbarn som förlorat sina föräldrar i massakern. Kvinnor som utsätts för brutalt sexuellt våld. 

Avståndstaganden är många men vreden mot det barbariska ersätts med balanserande kommentarer som utformas som om det viktiga är att kritisera Israel för det krig som Hamas utlöste än att reagera mot den unika ondskan. 

Direkt efter massakern kom inte en stor vrede mot antisemitismen utan skamligt nog en brutal antisemitism även i vårt samhälle. Människor som jublade över massakern, genom bilkaravaner som tutade av glädje och där man skanderade ”död åt judarna”, och de otaliga demonstrationer där man sjunger om en värld där Israel inte längre finns utan i stället ett Palestina ”from the river to the sea”. 

Det är inte en poetisk formulering utan betyder just det som Iran, Hamas och Hizbollah säger; att Israel ska utplånas. 

Den iranska diktaturen har i Hamas och Hizbollah sina företrädare som de finansierar och rustar. Likväl betraktas dessa islamistiska grupper som företrädare för de palestinier som vill leva i frihet, som om den iranska diktaturen skulle företräda det iranska folket och inte – som i verkligheten – förtrycka det. 

Det är som att hatet mot Israel tillåts ursäkta antisemitism och diktatur.  

Det är detta synsätt som är förklaringen till att så många nu försöker sätta in mördandet av judar och gisslantagande i ett större sammanhang för att ge vad man anser vara en balanserad syn på kriget. 

Så har till exempel Svenska kyrkans Diakonia bara som en randanmärkning pliktskyldigt i ett brev gemensamt med andra, lyft att gisslan bör friges men diskuterar den bara som ett led i konflikten mellan Israel och palestinier. Man gör det utan att fördöma Hamas som det största hotet mot palestiniers frihet och utan klargöra att en palestinsk stat med dem vid makten är en omöjlighet. 

Var och en som söker palestiniers frihet borde vara de första att värna deras frihet gentemot en islamistisk totalitär rörelse, som precis som den iranska diktaturen, föraktar kvinnor och avrättar oliktänkande och som har en annan sexualitet än islamismens grymma norm. Hamas står i motsats till palestiniers frihet och de som inte förmår säga detta i den svenska debatten viker sig för det hat det handlar om. 

Det räcker därför inte med att fördöma antisemitismen som om den vore ett fenomen utan koppling till människor i vårt land. Man måste aktivt fördöma dem som hatar och dem legitimerar mördande av människor. De som nu drar sig för att hålla en rak linje mot dessa krafter vänder blickarna bort från en antisemitism är det främsta hindret för en möjlig fredsprocess mellan Israel och palestinier. Det har inget att göra med hur vi ser på den israeliska regeringens politik. 

För min del är det uppenbart att regeringen Netanyahu har splittrat landet och försökt underminera den demokratiska kultur som är Israels livsluft och dess styrka. De illegala bosättningarna och den rättslöshet som palestinier på Västbanken utsätts för är oacceptabla och försvagar Israel. Men det får aldrig anses balansera viljan att utplåna ett land och mörda dess folk. 

Ska vi få en väg mot fred och två stater måste demokratins företrädare våga skilja mellan diktaturens och hatets krafter och det som är legitima krav i en förhandlingsprocess. Det är avgörande också för kampen mot antisemitismen i vårt land. 

Gunnar Hökmark

ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (M)