I en tid då våra grannländer har stängda gränser för svenskar är risken stor för att motsättningar tar överhanden, över den gemenskap som är de nordiska ländernas viktigaste styrka. Vi kan ha våra synpunkter på när andra länders gränser ska öppnas men det är i slutändan något vi måste acceptera.
Långt viktigare är att våra nordiska grannar är våra främsta vänner och det blir än viktigare i Coronapandemins förändrade verklighet. Vi är alla små men starka demokratier. Vi är fast förankrade inte bara i demokratins värderingar, utan också i synen på att vi har ett ansvar för att värna demokratins värden globalt. Vi är alla internationellt inriktade ekonomier som har utvecklat vårt välstånd genom handel, samtidigt som vi tillsammans har en ekonomi som motsvarar ett G7-land.
När det gäller multilateral frihandel, en internationell världsordning baserad på rättsstatens värderingar, värnet av mänskliga fri- och rättigheter och klimatfrågan är vi små men ledande aktörer. Tillsammans är vi väsentligt starkare. Tillsammans kan vi forma en kärna i den fria värld som nu måste bli till en aktiv gemenskap och inte bara ett samlande begrepp för demokratiska länder.
Kina är globalt en hotfull kraft mot demokrati och rättsstat. Små stater är också utsatta för Kinas försök till påtryckningar, hot och mobbning. Ryssland är i vår del av världen en krympande ekonomi som söker upprätthålla sin storhet genom sitt våldskapital. Var för sig är de starkare än små länder men de förlorar sin styrka när de möter den samlade förmågan i den fria världens ekonomier.
När USA har abdikerat som den fria världens ledare måste världens mindre stater gemensamt försöka kompensera för detta. Despoter av olika slag måste se en verklighet där demokratin är stark och något de inte kan komma runt. En djupare gemenskap mellan världens fria länder är sannolikt det bästa sättet att få USA att åter bli en ledande aktör i globala institutioner.
Danmark, Norge, Finland och Island är våra allra närmaste i denna gemenskap. Tillsammans med våra baltiska grannländer kan vi, med Europeiska Unionen som bas, vara en drivande kraft för att med länder i och utanför EU formera en fast gemenskap för den fria världen.
Det är därför det är så viktigt att de nordiska länderna ser den gemenskap vi har, istället för att i spåren av pandemin se de skillnader den kortsiktigt skapat. Det är i Norden som den mer sammanhållna och strukturerade fria världen kan ha sin kärna. Den måste vi som bröder och systrar värna, istället för att fastna i bråk om tillfälliga gränser.