Svensk Tidskrift, publicerad den 12 januari 2024
Det förutsätter en politik som inte nöjer sig med att passivt se till de ljusglimtar som finns i förhoppning om att de ska räcka. Det är stagnationens och eftergivenhetens väg som steg för steg underminerar frihet, välstånd och säkerhet. Och vår tids utmaningar är stora.
Det är en liberaliseringens förändring vi behöver liksom vi behöver den konservativa stabilitetens krav på en stark stat, som gör friheten verklig för människor, skapar ett utrymme för vårt samhälles värderingar att verka och som frigör de många människornas kraft.
Om Donald Trump vinner det amerikanska presidentvalet riskerar vi en världsordning som är helt annorlunda än den som präglat den moderna tidens inträde.
Stater som Ryssland, Iran och Kina krokar, i sitt förakt till den internationella rättsordningen, gärna arm med varandra. Länder som Nordkorea, Venezuela och de länder i Afrika som ställt sig under de ryska Wagnertruppernas välde hakar gärna på. Det är självfallet en dyster och svår tid vi ser. Det kräver att vi tar hoten på allvar, annars låter vi andra underminera vår säkerhet.
I en tid då USA inte vill gå i täten för att värna den fria världen mot dessa regimer kommer det att ställas mycket stora krav på Europa. Vi måste se till att utveckla och dra nytta av den styrka som marknadsekonomi, ett öppet samhälle, global handel, fri forskning och teknologisk utveckling innebär.
Vi är i detta sammanhang allra först Europa samtidigt som Vi också är Sverige.
Europa måste kompensera sin minskade globala ekonomiska betydelse med en snabbare växande innovationskraft och ekonomiskt ledarskap, annars kommer vi förlora konkurrenskraft och välstånd och därmed också förmåga att sätta mönster, ha inflytande över den internationella rättsordningen och utveckla geopolitisk styrka. Vi måste själva stå upp för värnet av den fria världens försvar och utveckling.
Vi behöver därför en ny tids frihetsagenda. Den handlar ytterst om vad vi kan göra för att stärka den fria världen, inte bara som en motkraft mot mörkrets krafter utan som en föregångare och en ledare som attraherar andra att följa efter, som ger demokratins ideal en ny kraft och som genom sin snabba utveckling inte bara visar sin överlägsenhet utan också övervinner utmaningarna.
En tid av optimism och framtidstro kräver för Sveriges del en agenda för frigörelsen av människors möjligheter, ett försvar för deras frihet och en befrielse från det förtryck och den otrygghet som i dag hindrar det svenska samhället att växa och lösa de problem som vi har.
Det är en väldig arrogans när den politiska och kulturella eliten, under skenet att man står för en liberal demokrati, hävdar att kampen mot brottslighet är repressiv och auktoritär. Det är tvärtom den brottslighet som människor möter i sina bostadsområden som är repressiv och som hotar människors vardag och det är gängkriminalitet, klangrupperingar och hedersförtryck som är auktoritär. Den brottslighet som vuxit fram i det svenska samhället präglas inte bara av sin kriminalitet utan av sin förtryckande natur. Att med kraft bekämpa den brottslighet som i dag tillsammans med klanvälden, kriminella gäng och hedersförtryck håller människor i rädsla, beroende och segregation är en befrielse som hör den liberala demokratin till.
Kriminaliteten i Sverige och dess former av grov brottslighet, gängkriminalitet, avrättningar och sprängningar är ett mörkt moln som inte bara motverkar sunt företagande och en fungerande offentlig välfärd utan också hotar integriteten i stat och kommun. I gränslandet mellan kriminalitet och utanförskap växer också den politiska extremism som föder hat och terrorism. Bekämpas allt detta lyfts ett hot som drabbar människor i utanförskapens områden samtidigt som det underlättar för en integration i arbetsmarknad och näringsliv.
Hedersförtrycket drabbar uppskattningsvis mellan 200 000 och 300 000 unga människor. Det finns ingen viktigare befrielse att utföra än att lyfta upp unga människor, framför allt unga kvinnor ur ett auktoritärt förtryck som står så långt ifrån den liberala demokratins ideal man kan tänka sig.
Det är inte rasism, fascism eller främlingsfientlighet att arbeta för att unga kvinnor och män ska kunna utvecklas och leva som de individer de är. Det är däremot fördomsfullt och rasistiskt att hävda att människor som kommer från andra länder inte ska leva under den frihet som är självklar i det svenska samhället.
Ska Sverige bli ett ledande kunskapssamhälle måste vi se till att alla kan integreras in i denna utveckling och att ingen på grund av maktens eller kollektivens fördomar ställs vid sidan om. Vi behöver en individualismens agenda. I den bör skolan stå i centrum.
Kommunala och fristående skolor ger tillsammans goda förutsättningar för att det alltid finns alternativ och att det alltid finns nytt. Skolinspektionen bör stänga skolor som under flera år har misslyckats med att ge unga människor en tillräckligt god start i livet. Det är inte acceptabelt att man låter fristående skolor som inte håller måttet fortsätta lika lite som det är acceptabelt att kommunala skolor inte ifrågasätts bara för att de är kommunala. Alla elever i Sverige bör ha rätten att få gå i en skola som de anser kan ge dem den bästa möjliga starten i livet och där de trivs.
Både fristående skolor och kommunala skolor måste få en uppföljning och kontroll som både följer hur de lyfter elever och hur de förmår elever att nå viktiga mål för sina studier. Det handlar om att alla ska kunna få en utbildning som ger dem möjlighet att växa in i samhället och om att alla elever också ska kunna få en möjlighet att utvecklas utifrån sin fulla potential.
I den delen är friskolor en tillgång eftersom de erbjuder både alternativ, konkurrens och en norm att jämföra med. Alla elever ska ha en möjlighet att välja en skola som de trivs med och som ger dem den bästa möjliga utbildningen till dem.
Om Sverige ska bli ett kunskapssamhälle måste den högre utbildningen präglas av hårda antagningskrav och tydliga mål. Den svenska forskningen måste bli självständig och inte följa vare sig den politiska korrekthetens normer eller de krav som politiken ställer från tid till tid.
Det gamla målet om att 3% av BNP ska gå till forskning, genom universitet, högskolor, forskningsstiftelser och näringsliv måste nu höjas till 5%. Annars kommer vi inom område efter område tappa i förhållande till länder som satsar väldigt mycket mer och som har en bredare bas för sin forskning. De svenska universiteten bör ges möjlighet att rekrytera de bästa forskarna, bland annat genom att de får ökat stöd att delta i de europeiska forskningsprogrammen.
Den svenska sjukvården måste präglas av mångfald, snabb utveckling och ge alla människor en möjlighet att över hela landet få den sjukvård de behöver och som finns tillgänglig. Det finns inget område som så snabbt utvecklas som det medicinska, där en lång rad forskningsdiscipliner ger nya möjligheter. Den svenska sjukvården bör präglas av en mångfald av självständiga aktörer, trygga förutsättningar för regioner genom sina finanser säkrare den grundläggande basen samtidigt som staten tar ett ansvar för att alla ska kunna göra val oberoende av regiongränser.
Den svenska bostadsmarknaden håller tillbaka byggande och människors rörlighet. Den saknar bostäder och den saknas marknad. Hyresregleringen bör steg för steg avvecklas med större och större möjligheter för hyresvärdar att gentemot efterfrågan sätta de hyror som ska ha långsiktig stabilitet. Avdragsrätten för räntor ska självfallet vara kvar så länge ränteinkomster beskattas och de bidrar idag till den del av bostadsmarknaden som fungerar bäst.
Arbetsmarknaden bör reformeras. Låt dagens arbetslöshetskassor få konkurrens av privata arbetsförmedlingar och andra aktörer som erbjuder den enskilde en möjlighet att utvecklas och goda försäkringsvillkor som den enskilde kan välja oavsett inom vilken bransch man är verksam. Det är den enskildes trygghet till jobb som ska säkras, inte fackföreningars rätt att styra över sina medlemmar. Allra viktigast är att vi får fler arbetsgivare som kan ge fler arbetstagare fler arbeten att välja emellan.
Vi måste nu gå in i en period av stora satsningar på infrastruktur. Ett så stort utrymme som möjligt bör skapas för privat företagande som inom ramen för statens grundläggande ansvar för infrastruktur kan ge en kvalitet och en kvantitet som är högre än det som enbart de offentliga investeringarna når fram till.
Vi bör sträva efter en energisektor som präglas av en kapacitet som ständigt kan möta det växande behovet. Det handlar om kärnkraft, och att renodla tillståndsprocesser så att de går snabbare och det handlar om vindkraft. Villkoren bör vara förutsägbara men göra skillnad på den kraftproduktion som har en ständig beredskap och på den som bara fungerar vid vissa väderomständigheter.
Digitaliseringen måste ges ny fart genom en mycket snabbare process för att frigöra frekvenser för de mobila nät som nu är under utbyggnad och som kommer att kräva större utrymme. Sverige bör under de kommande åren sträva efter att ha den digitala ekonomins bästa förutsättningar.
Sverige kan tillsammans med de nordiska och baltiska länderna se till att EU blir en drivande kraft för en öppenhet som förenar den fria världen, som gör Europa till en stark partner till USA, och som kan göra Europa tillräckligt stark om USA får en administration som gör det Trump har sagt att man ska göra. EU bör då kunna vara en sammanbindande kraft för den fria världens alla nationer om USA abdikerar som dess ledare.
Som ett led i detta bör Europa söka knyta Storbritannien ekonomiskt, politiskt och säkerhetsmässigt närmare genom en gradvis återförening på nya villkor, liksom med utvecklade avtal med länder som Kanada, Nya Zealand och Australien samtidigt som vi försöker knyta fler europeiska länder utanför EU än närmare till samarbetet.
Ukrainas medlemskap är en del av en gemensam strävan att stoppa rysk krigföring i Ukraina. Den kommer att ställa krav på ökade ekonomiska resurser som likväl inte behöver vara större än det som var naturligt inför pandemin. För att det ska bli fullt möjligt måste Sverige liksom Europas andra länder i Europa inse att kriget där ställer samma krav på våra resurser som om det vore ett krig som direkt berörde oss, eftersom det är ett krig som direkt berör oss.
Det är ett krig som pågår i Ukraina men som handlar om Europa och vår gemensamma säkerhet. Därför måste Ukraina få det stöd i form av vapensystem, ammunition och sjukvård samt stöd till den ukrainska ekonomin som krävs för att Ryssland ska besegras.
Sverige måste utveckla sitt försvar till att ge trygghet inte bara inför det väpnade våldet utan också för att möta den krigföring som redan idag pågår i den gråa zonen. Vi bör ha en luftförsvarskapacitet som gör vårt land tryggt samtidigt som vi genom marin och armé kan bidra till att Nato har ett starkt försvar i vår del av världen.
Genom snabbt ökade försvarsanslag och försvarsindustriell utveckling, kraftiga satsningar på polis och rättsstat samt en ny migrationslagstiftning som förenar öppenhet med den reglerade invandringens rättsstatliga regler och en insikt om statens ansvar för att grundläggande infrastruktur fungerar och utvecklas kan vi få en stark stat som genom sin begränsning ger människor den frihet som för ett samhälle framåt.
Genom en omvandling av våra energisystem, ökad produktion av elkraft, modernisering av flyg och transporter till lands och havs och en ny våg av elektrifiering av industrin kan vi genom företagsamhet, nyföretagande, konkurrens och nya teknologier inte bara fasa ut fossila bränslen utan genomföra en modernisering som kan bli till ledarskap och konkurrenskraft.
Genom att bekämpa mörkret och bejaka förändringen kan vi statuera ett exempel på hur det fria samhället och den liberala demokratin kan försvaras i vår tid. Genom att manifestera dess styrka och demokratins överlägsenhet kan vi skapa en nya styrka som ger den liberala demokratin en attraktionskraft som motverkar despoti och som kan förändra världen.
Ett fritt samhälle blir starkt genom människornas kraft. Det är med frihet vi skapar tillväxt och ger utrymme för människors framtidstro. Friheten är den starkaste geopolitiska faktorn Europa kan möta världen med.
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (M)