Hoppa till innehåll

Guillous naivitet vore söt om den inte vore falsk

Säkerhetspolitik bör inte inskränkas till att utformas kring det som man tror kan hända, utan kring det vidare perspektiv av vad som kan hända och som man inte vill ska hända. Det är få som tror att Ryssland i morgon skulle anfalla Sverige. Men det är många som ser – i stort sett alla utom de som inte vill se det – att Ryssland agerar provokativt mot sina grannar, att man övar invasionsanfall och att man utvecklar sin militära insatsförmåga.

Skälet till att den ryska regimen rustar upp på detta sätt är att man vill kunna agera mot sina grannar och att man vill att de ska veta det, liksom man är beredd att göra det om man utifrån Kremls intressen anser sig behöva göra det utan att kalkylen talar emot. I det perspektivet är vi alla nordiska och baltiska stater en del av samma säkerhetspolitiska kluster.

Det är därför det är viktigt att kalkylen talar emot ökade provokationer och ökade militära hot, både mot oss och mot andra. Detta är något som Aftonbladetkrönikören Jan Guillou inte vill se eller erkänna.

Jan Guillou använder sig istället återkommande av ryska argument för att på Putins vis ironisera över dem som anser att Sverige och övriga delar av vårt närområde skulle vara hotade av någon och därför ska ha ett starkt försvar för att stå emot både den maktpolitik som nu utövas och den som kan komma att utövas mot oss och mot andra.

När ett antal skribenter som agerar för ett svenskt Natomedlemskap säger att skälet inte är att man tror att Ryssland ska anfalla oss i morgon anser sig Guillou ha fått rätt. Det är väl ingen som kan tro att Ryssland ska anfalla Sverige har han länge hävdat och nu menar han att han har fått fram detta medgivande. Saken är bara den att om vi i Sverige trodde att Ryssland skulle anfalla vårt land i morgon skulle vi inte ha en debatt om ett framtida medlemskap i Nato utan om kraftigt ökad förstärkning av försvaret, intensifierade kontakter med Nato och med FN med mera, mobilisering och en lång rad olika åtgärder som krävs om vi tror att ett militärt anfall ska komma endera dagen.

Varför skulle Ryssland vilja anfalla Nato och EU, frågar sig Guillou ironiskt och ger därmed svaret till varför det vore bra med ett svenskt Natomedlemskap. Han menar ju att ett medlemskap, både i EU och i Nato höjer tröskeln för att anfalla ett land. Faktum är att Guillou i sin ironi ger det bästa argumentet för ett svenskt Nato-medlemskap, nämligen att skälen för att Ryssland i ett visst läge skulle tillgripa militär aktivitet mot oss eller andra minskar med höjden på tröskeln.

Om Estland eller Danmark inte var med i EU och inte med i Nato skulle tröskeln vara lägre. Den förnuftets kalkyl som Guillou är helt säker på råder i Kreml innebär då att dessa länder är tryggare innanför än utanför.

Problemet är att Guillou är eller låtsas vara en säkerhetspolitikens Lycklige Ture och menar att det är fullständigt osannolikt att Ryssland skulle vilja angripa ett land som är med i Nato. Han menar på fullt allvar att Ryssland inte ens skulle vilja hota Estland eller Danmark, som man gjorde i samband med Bronssoldaten 2007 eller som man nyligen gjorde när det gällde risken för kärnvapen gentemot Danmark. Hans poäng är att det är ingen fara för det är bara alliansfria länder, som Georgien, som blev angripet 2008, och Ukraina som nu lider av rysk krigföring och annektering av Krim, som riskerar att utsättas för hot, militära medel och krig med Putin vid styret.

Det vill säga, han anser att det är fullständigt uteslutet att det som skett skulle ske, eftersom han anser att ett Natomedlemskap ger ett fullständigt skydd mot aggression. Det borde tala för och inte emot ett Natomedlemskap.

Men han menar samtidigt att det bara är länder som inte är med i Nato som löper risk för att utsättas för Putins militära maktmedel. Det torde även det tala för, inte emot, att Sverige bör bli medlem i Nato.

Guillou serverar i sin ironiska krönika två självmål i sin iver att vara den ende realisten. Två noll för medlemskap, om man inte som Guillou anser sig vara fullständigt övertygad om att inget hot, inga militära maktmedel, inga provokationer, inga gränskonflikter, inga militära aktioner, inga väpnade attacker och ingen typ av invasionsföretag kan hända, så länge Sverige är alliansfritt och alla våra grannar utom Finland är med i Nato.

Man måste vara en romantisk beundrare av Putins fredsvilja och pacifistiska ådra för att vara så säker på att inget kan hända trots upprustningen, hotet, provokationerna, demokratins underminering, rättsstatens upplösning, krigspolitiken i Ukraina och Georgien liksom övningarna och politiken mot grannarna och mot Europa. Så länge Sverige är utanför Nato och de andra innanför finns ingen risk för något eftersom ett Natomedlemskap är ett fullständigt skydd och det bara är icke-allierade som hotas.

Guillou är ingen stor säkerhetspolitisk analytiker men rätt söt i sin tillkämpade naivitet.Om den inte vore hycklad.