I morgon möts eurozonens ministrar för att slutgiltigt diskutera ett hjälppaket baserat på vad den grekiska regeringen då kan presentera som sparprogram. Det handlar om budgetförstärkningar på 240 miljarder kronor och kan då följas av ett lån över treårsperioden fram till 2012 på drygt 100 miljarder euro, det vill säga drygt 1000 miljarder kronor.
Tyskland blir det land som kommer att ställa upp med den största andelen och där finns också den största tvekan. Dels av politiska skäl eftersom Tyskland har ägnat de senaste 7 åren till omfattande reformer för att stärka konkurrenskraft och hantera budgeten.
Budgeten har man inte riktigt hanterat. Snarare har man låtit egna underskott leda till en revision av stabilitetspakten, när man själv inte kunde följa den. Det är det som Tyskland och andra nu får betala för.
Det har också skärpt övertygelsen i Tyskland om att nu måste pakten skärpas. Länder som inte följer reglerna ska förlora rösträtten, få indragna bidrag och andra sanktioner. När Tyskland var i målgluggen var detta inte lika intressant men när Europa nu skakas av gångna försummelsers konsekvenser blir det nödvändigt.
Stödet till Grekland villkoras av det grekiska krispaketet men framgången för detta testas först när det ska genomföras. Första Maj i Aten har inte varit en triumf för Grekland i den delen. Tron att man kan använda mer än man skapar sitter djupt under de röda fanorna.
Lyckas inte den grekiska regeringen driva igenom besparingarna kommer det kosta långivare dyrt, och det är skälet till tvekan i dag. Fördelen för andra regeringar och för banker är att man med lånen nu åtminstone skjuter upp problemet tills andra ekonomier återhämtat sig.
Läs mer i samma ämne: DN, DN Debatt, Sydsvenskan, SvD, SvD 2 samt SvD 3.