Missuppfattningarna om vad som ligger bakom utvecklingen i Grekland läggs nu som en grund för landets framtid. Det är illa för Grekland och allvarligt för Europa.
Det är inte och har aldrig varit vare sig Bryssel eller Berlin som har tvingat fram besparingar och reformer. Det är den grekiska ekonomins förmåga, och oförmåga, till tillväxt och sysselsättning som har lett landet fram till den ruin man såg för några år sedan, och som då kunde ha slutat i en samhällskollaps, och som ledde landet till en långvarig överkonsumtion finansierad med lån och ständigt växande skulder.
Det var inte Bryssel, Stockholm, London eller någon annan än de grekiska regeringar som under årtionden lovade högre löner, högre bidrag och högre pensioner utan att det fanns ett ekonomiskt välstånd bakom. Så lånade man till ett välstånd som inte fanns och gjorde den egna ekonomin beroende till andras lån. Det är på en upprepning av denna politik som Syriza och andra vänstergrupperingar gått till val, påhejade av den europeiska vänstern. Förhoppningen om att verkligheten kan trollas bort genom mer av samma politik som så länge fick fortgå utan kritik har även denna gång kunnat utvecklas utan kritik.
Om Syriza får en egen majoritet i det grekiska parlamentet eller inte är oklart men det torde vara klart att det finns en vänstermajoritet som är extrem i sin syn på ekonomi, samhälle och välstånd. Överallt där socialism har präglat samhällsutvecklingen har ekonomin gått via bidrag till fattigdom.
Kanske är det så att Syriza väljer en koalition som blir en ursäkt för att inte göra verklighet av sina löften om höjda utgifter, som ingen vet hur den ska finansieras. Då blir det löftesbrott som räddar Grekland.
Eller så blir det fullt ut en vänsterpolitik. Då tar pengarna slut, liksom reformerna, återhämtningen liksom lånen. Det är inte första gången i de socialistiska ekonomiernas historia. Nu kommer skeendet i Grekland mer påverka Grekland än EU och Europa men det är självfallet illa att det i tre krisekonomier, Frankrike, Italien och Grekland, nu kommer finnas regeringar som vill lösa krisens problem genom den politik som ledde in i krisen.
Det är återhämtningen i Europa som nu hotas, inklusive återhämtningen i de mer konkurrenskraftiga ekonomierna i norra Europa. Syrizas seger kommer säkerligen hyllas av vänsterns företrädare men de kommer bortse från konsekvenserna, så som vänstern betraktar stigande arbetslöshet och fördjupat budgetunderskott i Frankrike.
Media beskriver nu det som har hänt som att grekerna har sagt nej till förnedring och fattigdom.
Det är fel. De har på nytt sagt ja till den politik som ledde till samhällsekonomiskt kaos och fattigdom. Det kan inga andra, vare sig i Bryssel, Berlin eller Stockholm göra något åt. Det har inte funnits någon annan att skylla på. Än mindre nu.
EU bör fortsatt bidra med stöd och garantier men Grekland kan oavsett regering låtsas som att verkligheten inte finns. I den ingår att ingen vill låna pengar till ett land som gör politik av att inte betala sina lån och konsumera på andras bekostnad. Grekland bör kunna lita på Europa oavsett regering men Europa måste kunna lita på Grekland, oavsett regering. Grekland har sin svåraste tid framför sig.