Graderad rösträtt socialdemokratiska pampfasoner – artikel i Medborgaren

Socialdemokraterna har blivit en motståndsrörelse mot förnyelse. Desperationen i deras kamp mot det nya är att de nu på fullt allvar föreslår att borgerlig politik i kommuner och landsting antingen skall förbjudas, om den är särskilt osocialdemokratisk, eller att rösträtten i vissa viktiga frågor skall graderas, så att socialdemokratiska väljare har 1,5 röster mot 1 röst för borgerliga väljare.
Socialdemokraterna har hitintills fört fram dessa förslag bara i fråga om möjligheten att sälja sjukhus till privata aktörer och i frågan om att utförsälja kommunala bostäder. Men motiven är sådana att de i grunden kan gälla alla frågor som går socialdemokratin emot. Socialdemokraterna hävdar nämligen att den majoritet som i dag har makten i borgerliga landsting och kommuner i själva verket inte företräder någon majoritet i de frågor där socialdemokraterna har en motsatt uppfattning. Istället är det socialdemokraterna som företräder folkviljan i dessa frågor och som därför anser sig ha rätt att uttolka vad majoriteten egentligen anser.
Det innebär att socialdemokraterna likaväl kan lagstifta om att denna nya folkdemokratiska princip med graderad rösträtt skall gälla även inom andra områden där socialdemokratins värderingar hotas. Privatisering av kommunala bolag kan med socialdemokraternas synsätt betraktas som ett ingrepp mot den sanna folkviljan. Valfrihetsreformer som innebär att den politiska makten skall bestämma mindre och de enskilda människorna mer kan på motsvarande sätt förkastas som ett ingrepp mot demokratin och folkviljan. Sänkta skatter kan betraktas som ett ingrepp mot politikens förutsättningar att styra välfärden.
Vad som är helt klart är att det är socialdemokratisk makt över den offentliga verksamheten i kommuner och landsting det handlar om och inte bra sjukvård eller goda bostäder. Det går nämligen utmärkt bra att lägga ner sjukhus eller riva kommunala bostadshus med enkel majoritet. I Stockholm la socialdemokraterna ner flera sjukhus under förra mandatperioden utan att det väckte krav på kvalificerad majoritet. I Simrishamn hade sjukhuset varit nerlagt om det inte blivit privat. Tanken på att medborgarna skall kunna gå till privatägda sjukhus eller äga sina lägenheter är så anstötlig för socialdemokraterna att man hellre låter dem läggas ner eller rivas.
Det finns ett mycket enkelt skäl till detta. Socialdemokraterna har under det senaste 15 åren varit emot i stort sett varje reform för konkurrens och ökad valfrihet. Men när de har genomförts, ofta är det i moderatledda kommuner och landsting som nytänkandet har skett, har verkligheten avslöjat deras skräckpropaganda. Lex Pysslingen och Helikopterlagen var till för att hindra privata barndaghem, som socialdemokraterna kallade ”Kentucky Fried Children”, och stoppa privatiseringen av kommunala bostadsföretag. Avregleringen av telemarknaderna var man emot. City-akuten och privat sjukvård bekämpade man. Fri Radio och TV motarbetade man så långt att man till och med ville förbjuda privata parabolantenner. Skolpengen motarbetade man både före och efter den införts. Privata arbetsförmedlingar och rekryteringsföretag ledde till fängelsestraff. Men verkligheten har visat sig vara en skrattspegel till den socialdemokratiska propagandan. Och när väl människor har fått välja har ingen velat ta steget tillbaka, och socialdemokraterna har inte kunnat förneka värdet av förnyelsen.
Därför drar de sig inte för att urholka kommunernas självstyre och ändra på demokratins spelregler. När borgerliga politiker sköter kommuner och landsting bättre så faller inte bara den socialdemokratiska skrämselpropagandan utan också synen på att politiker är bättre än enskilda människor att bestämma över välfärden. Därför använder man pampfasoner för att bevara pamparnas makt över medborgarnas välfärd. Även om det går ut över människorna.
Gunnar Hökmark
http://www.gunnar.moderat.se/