Det år som gått har på många sätt markerat en instabilitet och osäkerhet som präglar världen av idag, Europa och ytterst även Sverige. Det är allvar nu.
Den ryska regimens aggressioner mot andra länder och dess tilltagande despoti mot sina egna medborgare är ett exempel. Den kommunistiska statskapitalism som vi ser i Kina, där kommunistpartiets kontroll över företag och näringsliv blir en del av utrikes- och säkerhetspolitik som hotar andra länders demokrati, stabilitet och rättsstat. Rysslands agerande i Mellanöstern och den amerikanska reträtten sätter inte bara ett nytt mönster utan har också underminerat förtroendet för USA, inte bara i Mellanöstern utan även i andra delar av världen. Det samma gäller osäkerheterna kring Nato samt världshandelns förutsättningar som Trump har skapat. Extrema och populistiska partiers utveckling odlar inte bara främlingshat utan också motsättningar mellan människor och inom samhällen.
Hur vi hanterar allt detta beror på ledarskap.
Antingen låter vi populismens krafter och hoten mot oss styra agendan eller så möter vi det genom en politisk agenda som stärker vårt samhälle, som gör Sverige starkare att möta utmaningar och som gör Europa starkare.
Det gäller självfallet i Sverige.
Vi behöver en politik som möter de problem som Sverige står inför, från bristande integration, växande segregation, en löslig och svårförståelig migrationspolitik, växande gängkriminalitet, parallella rättssamhällen, vikande ekonomisk utveckling och brist på nytt företagande samt ett allt svagare försvar, både i förhållande till Rysslands rustningar och våra egna försvarsbeslut.
Den budget som riksdagen antog i december är ett exempel på hur man kan möta problemen istället för att fastna i relationsspelet där politikens problem blir överordnade vårt samhälles. Istället för regeringens låt-gå budget som hade lämnat försvaret fortsatt försvagat, inte stärkt polisen, försvagat kommuners resurser och underminerat hushållens ekonomi fick vi en bättre politik.
Men vi har likväl ingen regering. Vi behöver en regering som definieras av sin politik för att möta Sveriges hot och möjligheter, inte som definieras av största möjliga avståndstagande till Sd. En regering Löfven kommer att innebära samma politik som tidigare, även om det blir med mindre svängrum för Vänsterpartiet. Det kommer att förstärka problemen, göra Sverige svagare och Sd starkare. Vi behöver ledarskap kring en ny politik.
Europavalet handlar inte om vår relation till Europa utan om hur vi som medlemmar ska utveckla EU. Det är bara genom samarbete som vi kan föra klimatfrågan vidare mot att uppnå de mål vi ställt och det är bara genom EU vi kan uppnå en fungerande flyktingpolitik. För Sveriges del innebär det inte att vi kan hoppas att någon annan löser våra problem men att vi som medlem i EU tar vår del av ansvaret och ser till att andra gör det.
Det finns tre stora frågor som till skillnad från dessa är partiskiljande – förutom att en del inte vill ha någon klimatpolitik eller flyktingpolitik alls – och där valet till Europaparlamentet kommer att vara avgörande för vår förmåga att värna Sveriges och Europas bästa intressen.
Den första handlar om EU som en aktiv part för att utveckla fler handelsavtal. Under kommande år kommer Europaparlamentet att ta ställning, som vi nu gjorde till ett avtal med Japan, till handelsavtal med Vietnam, Singapore, Mexiko liksom Australien och Nya Zeeland samt fortsatta förhandlingar med ett antal latinamerikanska stater. Miljöpartister, Sverigedemokrater och Vänsterpartister röstar ständigt nej till avtal som dessa. Socialdemokrater är ständigt kluvna till hur de ska rösta, med resultat att någon röstar för, någon emot, någon avstår och någon röstar inte alls.
Ska Europa kunna spela någon roll i utvecklingen av den globala handeln måste vi kunna fatta beslut om nya handelsavtal. Det ger oss större välfärd och välstånd men också större politisk kraft när det gäller att värna den fria världshandelns ställning liksom kraven på reformer av WTO. Sverige har relativt många andra länder fler protektionistiska röster bland våra Europaparlamentariker än de flesta andra länder, trots att vi är ett land som går i täten för fri handel. Ska vi kunna påverka USA till en återgång till goda handelsvillkor, och allra helst till förhandlingsbordet för ett transatlantiskt avtal om handel och investeringar krävs det ett starkt stöd i Europaparlamentet för att EU ska kunna bli längre när USA gör sig mindre.
Den andra handlar om säkerheten. Vår säkerhet i bredaste och djupaste bemärkelse handlar om den sammanhållning och den solidaritet Europeiska Unionens medlemsstater kan demonstrera och visa varandra. Utan EU vore de baltiska staterna ryska lydriken och Rumänien och Bulgarien parallella skeenden till det krig vi idag ser i Ukraina.
För att vara tydlig, det handlar inte om de militära hot som Nato är ett värn mot utan mot all den krigföring som pågår under nivåerna för öppen militär konflikt. Till detta kommer att de baltiska staterna inte hade varit medlemmar i NATO utan att de accepterats av EU. Sverige var en avgörande medlem för att detta skulle bli verklighet, inte minst genom de frihandelsavtal som vi knöt med Estland, Lettland och Litauen efter deras frigörelse och som vi tog med oss som medlemmar 1995.
EU måste utveckla sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Vi måste kunna genomföra sanktioner mot rysk aggressionspolitik, vi måste kunna stå upp emot de hot som Ryssland projicerar mot Europas demokratier i form av kriminalitet, penningtvätt, desinformation och cyberkrigföring och vi måste ha en ekonomi och en energiförsörjning som ger styrka och integritet. Vi måste tillsammans kunna möta ekonomisk krigföring, cyberkrigföring och desinformation som syftar till att underminera våra samhällen.
Vi måste kunna stödja länder som Ukraina under deras utveckling som demokratier och rättsstater. Det östra partnerskapet som Sverige och Polen tog initiativ till är ett exempel på detta. Vi måste göra det möjligt för Georgien och Ukraina liksom Moldavien, Azerbajdzjan, Armenien och Vitryssland att närma sig Europas fria och öppna samhällen.
Det samma gäller utvecklingen på Balkan. Utvidgningen till Kroatien 2013 la grunden för en stabilare utveckling på Balkan och förhandlingarna med Serbien och Montenegro om medlemskap är viktiga av just det skälet liksom framtida förhandlingar och stöd till Albanien, Makedonien, Bosnien-Hercegovina och Kosovo är. Antingen blir de europeiska i bemärkelsen att de uppfyller kraven på fullgoda demokratier och rättsstater eller så hamnar de i Putins skugga av rättslöshet och ofred.
Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna motverkar ständigt denna politik. Socialdemokrater är rädda för att utveckla den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken trots att den inte handlar om en gemensam armé eller gemensamt försvar men om samarbete, gemensamma förmågor och gemensamma beslut där de behövs.
Det tredje handlar om digitalisering och den inre marknaden. Europa måste bli ledande i att utveckla den moderna generationens telekom och digitalisering. Det innebär 5G, där regeringen har bromsat Sveriges möjligheter att vara ledande, och det handlar om artificiell intelligens, där regeringen varit passiv. Europa behöver en inre marknad för energi, som vi nu har uppnått det grundläggande regelverket för genom lagstiftningen om Energy Union. Vi behöver en gemensam bankmarknad, som vi har lagt grunden för genom en gemensam lagstiftning och plattan för bankunionen, med bland annat lagstiftning om kapitaltäckning och krishantering.
Vi behöver genomföra den inre digitala marknaden genom att fördjupa den inre marknaden som sådan, genom att öppna upp tjänstemarknaden ytterligare och genom att låta telekomsektorn vara en gemensam bas för denna utveckling. Det kräver regelförenkling och öppnanden av nya marknader, ny konkurrens och nya innovationer.
För min del har energifrågorna, forskningsfrågorna, finansmarknaden och telekom varit områden där jag har uppnått stora reformer och förändringar. När det gäller den inre marknaden för energi, för finansmarknader, för varor och för tjänster liksom för telekom har socialdemokrater ständigt valt regleringarnas väg, för att hindra och för att styra det som inte finns om det inte får växa fram, istället för att öppna upp för ny konkurrens och nya möjligheter.
Istället har de lanserat att socialpolitik ska regleras och lagstiftas på EU-nivå, något som de protesterar emot när det blir verklighet. Det är regleringarnas och hindrens Europa de vill bygga, tillsammans med Sverigedemokrater, Vänsterpartister och Miljöpartister. De som vill riva ner detta samarbete, och att Sverige ska lämna, är motståndare till Sveriges intresse av att globalt och europeiskt värna öppna samhällen och liberal demokrati. De vill göra Sverige svagare och ensammare i en tid då vår styrka finns att finna i samarbete med andra.
De som vill välja regleringarna för att styra och kontrollera är motståndare till den öppenhet som dynamiska, företagsamma och innovativa ekonomier kräver.
Det nya parlament som väljs i maj kommer att vara en signal om Europa är redo att möta de utmaningar som nu är allvarliga och som gäller vår grundläggande säkerhet och trygghet. Ett parlament som domineras av dem som sviker när det gäller fri handel, ökad säkerhet och den inre marknaden kommer att göra inte bara Europa utan också Sverige svagare.
Den tveksamhet som Socialdemokrater visar i dessa frågor och den motvilja som Vänsterpartister, Miljöpartister och Sverigedemokrater står för skadar vår förmåga att genom EU forma en agenda som gör EU och därmed demokrati, marknadsekonomi och rättsstat starkare.
Nu är inte tid för protektionister, för dem som inte förmår markera mot rysk aggression och för dem som känner rädsla för den öppna ekonomin. Nu är tid för att välja dem som står för ett EU som fokuserar på sina grundläggande utmaningar, på frihet, demokrati och marknadsekonomi liksom trygghet och säkerhet. Europavalet spelar roll i en tid av allvar. Gott Nytt År!