Den fria världen blev mer samlad och beslutsam än tidigare. Europeiska Unionen fick en ny kraft genom den samlade och gemensamma synen på att Ukraina måste få ekonomiskt och militärt stöd för att kunna försvara sin frihet och europeisk säkerhet. Insikten om att Europa och USA måste gå framåt gemensamt i en strategisk allians där båda behöver varandra blev starkare än de föreställningar som fanns om en europeisk autonomi där EU skulle försöka vara sig själv nog.
Den fria världens demokratier insåg att de stod inför hot som är gemensamma och som riktar sig mot öppna samhällen, oavsett om hoten kommer från Rysslands militära aggression, Kinas aggressiva påverkanspolitik och krigshot eller Irans och andra liknande regimers hat och statsterrorism.
Den medvetenhet och gemenskap mellan världens demokratier, mellan Europa och USA och i EU som vuxit fram efter den ryska invasionen av Ukraina är den ljusare sidan av det år som har gått. Den innehåller i sig både löften och förhoppningar om en allt starkare fri värld som också kan vara en gemensam kraft för demokratins värden globalt. Det måste nu vara en ambition att med detta som grund föra den fria världen till Den Fria Världen i en gemenskap som står emot och slår tillbaka mot diktaturens hot och krig.
Men det förändrar inte det faktum att 2022 blev krigets år.
Europa drabbades av ett grymt och brutalt angreppskrig mot ett av sina länder med ett hot som sträcker sig bortom Ukraina. Vi fick se hur brutala diktaturer inte blott förtrycker sina egna medborgare med våld utan lika gärna utövar våld mot andra länder. Våldet är diktaturens logik. Terrorbombningar och massmord drabbar nu Europa i form av Ukraina, dess städer, samhällen och byar. Våldet och föraktet för människors liv är diktaturens logik.
Det gäller Ryssland, det gäller Kina och det gäller regimer som Iran liksom arabvärldens diktaturer. Deras förakt för den enskilda människans frihet och liv sträcker sig inte bara inom det egna landets gränser utan är gränslöst. Vi lever i en tid av gråzonskrigföring som präglar ekonomi, handel, digitalisering och som innebär att våra samhällen står inför ständiga hot och pågående krigföring.
Rysslands invasion av Ukraina, det vill säga den andra invasionen efter invasionen av Krim och det från 2014 fortsatta kriget i sydöstra Ukraina i Ukraina förändrade europeisk säkerhet genom att det tog hoten mot andra över krigets tröskel. Det är ett krig som bygger på ett hot mot Europas demokratier och som inte nödvändigtvis kommer att stanna vid det krig som förs i Ukraina. Nu är kriget ett faktum och tröskeln överstigen. Nya fronter kan uppstå, inte minst när Rysslands militära bakslag drabbar dess regim och lockar till att försöka utveckla nya konflikter.
Det är en annan värld vi lever i och med helt nya förutsättningar och uppenbara risker.
Men kriget kom inte ur ett intet. Den kom ur kriget som inleddes 2014 för åtta år sedan. Det vi i dag ser är en utveckling ur ett försämrat europeiskt säkerhetspolitiskt läge som pågått sedan början på 2000-talet och som i grunden sammanfaller med Putins makttillträde och allt mer aggressiva hållning till omvärlden. Det var risken för krig som Sverige skulle utformat sin säkerhetspolitik för att stå rustad emot, inte förändra säkerhetspolitiken först när kriget i Europa var ett faktum. Risken för krig och väpnat våld mot Sverige fanns av uppenbara skäl redan innan det blev krig.
Det är mot den bakgrunden illa att vi står dåligt rustade och utanför Nato trots att det nu är uppenbart och svensk politik att vi behöver ett medlemskap av hänsyn till vår egen säkerhet och stabiliteten i vår del av världen.
Det tillhör det förunderliga att det inte förs ett kritiskt samtal om den politik som ledde till att Socialdemokrater med sina allierande in i det sista höll Sverige utanför Nato, baserat på illusionen att vi var tryggare utanför än innanför. Det är lika förunderligt att svenska media och mycket av den politiska debatten har blivit så förvirrade av ett mindre antal ökade miljarder till försvaret från 2014 som inte är fler än att försvarets andel av BNP blev som lägst för svensk del 2018, fyra år efter Rysslands invasion av Ukraina och Krim.
Lika förunderligt är det att den tidigare socialdemokratiska regeringens påståenden om att det inte går att stärka försvaret snabbare tas som en objektiv utgångspunkt. Det är naivt och okunnigt. Det är klart att Sverige under en tid av krig i Europa, som pågått sedan 2014 och som därefter blivit ett fullskaligt krig, kan stärka sitt försvar snabbt. Nedlagda regementen tar lång tid att bygga upp men ammunitionsförråd, avancerade vapensystem, brister i den befintliga organisationens utrustning, övning och rekrytering kan och måste utökas snabbt. När försvarsmaktens ledning i olika former hävdar samma sak, att man inte kan rusta snabbare, är det för att man är fångad i politikens mönster och den egna byråkratins hinder.
Nu väntar en tid då Sverige måste visa beslutskraft. Det gäller vår egen försvarspolitik som måste förändras och stärkas omgående liksom att den långsiktigt måste syfta till att kunna möta inte bara väpnat våld utan den gråzonskrigföring som ständigt påverkar vårt samhälle.
Det svenska ordförandeskapet i EU måste visa kraft och styrka i ministerrådets förhandlingar och med parlamentet samtidigt som ordförandeskapet ger en möjlighet att sätta en agenda som är en annan än den som Sverige tidigare har satt. Ett starkt och samlat stöd till Ukraina, en fördjupning av den inre marknaden och ledarskap i digitalisering och en energimarknad som stöder den gröna omställningen istället för att motverka den.
Den svenska kolumnistjournalistiken lever fortfarande i en föreställning att den regering som lät kriminaliteten sätta sig och fördjupas, med för Europa extremt stort antalavrättningar och ofattande gängkriminalitet, som lovade Europas lägsta arbetslöshet men gav oss en av de högsta, som in i det sista höll Sverige utanför Nato, som avvecklade kärnkraft och skapade elbrist och ett ökad fossilt beroende och som i EU gjorde självmål genom att lansera den sociala pelare som underminerar den svenska modellen skulle vara ett föredöme för andra länder medan den regering som består av de mest EU-positiva partierna skulle styras av dunkla krafter.
Det gäller även i den vidare politiska debatten. De liberaler som menar att en socialdemokratisk regering är en garant för den liberala demokratins värden medan en liberal borgerlig regering är dess hot måste förklara hur elbrist, segregation, hög kriminalitet och utanförskap till Nato bidrar till att värna liberala värden. Det gäller inte minst om de hävdar att den rödgröna regeringen inte var ansvarig för sina gärningar eller för det som skedde i landet under dess styre. Det gäller än mer de liberaler som hävdar att människors valfrihet inom välfärden hotar de liberala värdena, är skulden till segregation, arbetslöshet och kriminalitet.
Den debatten om det liberala samhällets grundläggande värden och som samhällets förmåga att leva upp till de mest grundläggande kraven på en fungerande skola för alla, en sjukvård som når alla, en trygghet mot brott som drabbar människor, stadsdelar och integration, en fungerande energiförsörjning som bidrar till klimatomställningen och ett starkt försvar måste bli en debatt för det kommande året. I den debatten ska man självfallet välkomna den opinionsdrivande journalistiken men också klargöra att den är en del av debatten, inte en fristående observatör.
Det kommande året måste bli början på ett Europa som står starkt i världen, där de nordiska länderna och EU bildar en kärna för att binda den fria världen samman, för att stå starka emot Ryssland, Kina och regimer som den iranska.
Kriget i Ukraina kommer att fortsätta, sannolikt med fortsatta ukrainska militära segrar men då också med växande terror mot Ukraina och hot mot andra delar av Europa. Det kommer att kräva gemenskap och styrka. Vi kommer att på Norrmalmstorg och på andra håll i Sverige måndag efter måndag återkomma om detta.
Ukraina måste påbörja sin gradvisa integration i EU som en markering både till det ukrainska folket och mot Moskva, för att i det senare fallet understryka hur obrutet stödet till Ukraina är. EU måste påbörja en digital utveckling där det transatlantiska digitala flödet ses som en tillgång och styrka, inte som ett hot eller en motsättning mellan Europa och USA.
Europa och det europeiska benet av Nato måste utveckla styrka och förmåga för att både kunna agera mer men för att också visa att USA har en partner som delar bördor och ansvar
Frihandeln måste intensifieras och fler avtal mellan EU och andra ekonomier måste slutföras.
Rättsstaten måste i Sverige återupprättas. Det måste stå fullständigt klart att kampen mot brott inte handlar om vare sig rasism eller främlingsfientlighet utan en kamp mot gängtyranni, segregation, hedersförtryck och för den trygghet och frihet som alla bör få känna i Sverige.
Försvaret måste få en ny utveckling av snabb styrketillväxt, med en eliminering av de brister som har definierats gång på gång, inköp av ammunition och ny utrustning och en ekonomi som bidrar till att motivera befintlig personal och rekrytera fler.
Energipolitiken måste syfta till att återta ansvaret för den grundläggande samhällsstruktur som ger oss en söker elmarknad, med tillskott från alla energislag
Välfärden måste förnyas och utvecklas genom mångfald och genom att människor själva får mer makt över den. I Valfrihetskommissionen kommer jag se till att debatten utvecklas och handlar om vikten av kvalitet, att bryta segregation och sätta den enskilde i centrum.
Sverige måste bryta upp från den konspiratoriska debatten om att dolda krafter styr och istället bli ett samhälle där vi debatterar verkligheten problem och sakpolitik som kan förändra, inte de skuggor av egna fördomar som många i hellre vill se.
Det kan bli ett Gott Nytt År mitt i svåra tider i den bemärkelsen att vi alla börjar en ny utveckling framåt. Gott Nytt År!