Spanien kom djupare in i krisen när de gjorde så. Storbritannien klev med stormsteg in i krisen när den politiken genomfördes. Portugal drabbades hårt av den politiken. Grekland praktiserade under olika regeringar den politiken i decennier. Italien har låtit politiken med stora underskott bestå. Och Frankrike har efter Hollandes seger gjort det igen. Hoppats på att man kan få ekonomisk utveckling och komma ur en kris som beror på för stora underskott och för stora skulder genom att öka utgifterna, underskotten och skulderna.
I Tyskland, Polen, Estland, Österrike och Holland gjorde man liksom i Sverige inte så. De svenska socialdemokraterna ville det däremot. De skrev i sin ekonomisk-politiska partimotion 2009 att Spaniens försök att genom ökade underskott komma ur krisen borde vara ett exempel för svensk politik.
Det exemplet använder de inte längre men allt oftare skyller de den ekonomiska krisen på besparingarna i Europa trots att de som klarat sig är de som sparat och de som misslyckats är de som spenderat.
Verkligheten är att nästan alla europeiska ekonomier redan är överstimulerade av offentliga underskott och för stora utgifter.
Den konsolidering av de offentliga finanserna som nu sker beror inte på att någon i Bryssel tvingar fram det utan på grund av att världens finansmarknader inte vill låna till ekonomier som förlorar kontrollen över sina offentliga finanser. Det är verkligheten som tvingar fram besparingar eftersom det är utgiftspolitiken som har skapat underskott som är för stora för att ge tillväxt. Om underskotten hjälpte och gav tillväxt hade Frankrike, Spanien, Italien, Portugal eller Storbritannien inte haft några problem.
Stimulanser i form av ökade offentliga utgifter och underskott hjälper inte när det innebär att skulderna stiger länderna över huvudet och misstron mot förmågan att betala tillbaka skulderna växer.
Då stiger nämligen räntorna och inte tillväxten. Och till slut stiger räntorna så mycket att ingen har råd med investeringar och det blir svårt att ens finansiera sina underskott.
Det i särklass största skälet till att den europeiska krisen fördjupats är att de privata investeringarna har fallit med 300 miljarder euro årligen sedan 2008. Det motsvarar 2500 miljarder svenska kronor.
Men det är värre än så. När konkurrenskraften urholkats så mycket att man inte har tillväxtkraft innebär ökade offentliga utgifter, och underskott, att man ökar efterfrågan i den egna ekonomin men köper från andra mer konkurrenskraftiga ekonomier. Ju mer socialistiska Frankrike gasar ju snabbare växer Tyskland. Vi har alla varit med om det när bilen kört fast i snön. Ju mer man gasar ju mer kör man fast.
Det fantastiska är att så många nu tror att man löser problemet med att man har kört fast på grund av att man gasade för mycket kan lösas genom att man gasar ännu mer. Det är tragiskt eftersom vi genom att hålla igen på de offentliga utgifterna kan skapa nytt förtroende för investeringar som ger nya jobb. Genom att öppna upp för konkurrens som ger nytt företagande kan vi bli mer konkurrenskraftiga. Genom att sänka skatter kan vi få fler företag som väger och skapar nya jobb. Istället för att göra om samma fel gång efter gång. Det finns en väg ut ur krisen men den måste bygga på en annan politik än den som förde oss in i den.
Gunnar Hökmark