För någon vecka sedan mötte jag i entrén till Europaparlamentet företrädare för Nackskadades riksförbund. Det var lätt att se vad som förenade dem eftersom stödkragar talar sitt tydliga språk om en svår skada. Det handlar om mycket lidande och mycket väntande. För dem som är drabbade av nackskador, till exempel efter en trafikolycka, är frågan om att snabbt få tillgång till vård och behandling mycket viktig.
De är inte ensamma, i Sverige liksom i övriga delar av Europa finns det mängder av människor som går med svåra skador eller en allvarlig sjukdom där de tvingas till väntan. Bara begreppet vårdköer som vi har instiftat i Sverige är ett uttryck för att behandling av det som omedelbart borde hanteras ersätts av kö.
Om de på ett enkelt sätt skulle kunna söka vård överallt inom EU men med samma finansiering som idag skulle det för många människor bli en ny start i livet. Av många olika skäl finns det specialisering som skiljer sig på olika håll runt om i EU. Av någon anledning är vi svenskar inte bäst på allt men glädjande nog är vi framstående i mycket. Det gäller också kvaliteten i sjukvården.
Svensk sjukvård kan bli en tillgång för medborgare runt om i Europa, med de ökade resurser som följer av att deras sjukvårdsförsäkring finansierar deras vård. Svenska patienter kan få möjlighet till en snabbare vård när den svenska sjukvården inte räcker till. För sjuka och för skadade i Europa är detta en fantastisk möjlighet liksom det är för den europeiska och svenska sjukvården att utvecklas.
Just nu ligger på Europaparlamentets bord ett förslag som innebär att patienter skall kunna få söka vård i ett annat medlemsland. Det är något som alla som månar om personer med svåra nackskador, för att bara ta ett konkret exempel, borde vara för. Men så är det inte.
I en första debatt i parlamentet kallade vänsterpartiets företrädare Eva-Britt Svensson detta för sjukvårdsturism: Att patienter skall kunna ägna sig åt en form av sjukvårdsturism är en felaktig prioritering av våra gemensamma sjukvårdsresurser. Uppenbarligen lever hon i föreställningen att människor som lider och plågas söker sjukvård för nöjes skull, som på en turistresa. Men vad värre är, hon anser att möjligheten att snabbt få sjukvård är en felprioritering.
Nu är hon inte ensam. Socialdemokraterna är lika tveksamma, på ett sätt som vi kan känna igen från den svenska sjukvårdsdebatten om vårdgaranti och valfrihet. De europeiska socialdemokraterna har med hjälp av främst Margot Wallström i kommissionen försenat och urholkat förslaget, på patienternas bekostnad. Och när socialdemokraternas företrädare nu diskuterar frågan handlar det om hur man skall kunna bygga in så mycket administrativ kontroll i systemet så att de nackskadade jag mötte i praktiken får ge upp inför den offentliga övermakten.
Det är aldrig en felprioritering att se till att sjuka människor får vård. Det är inte en dålig resursanvändning att pengar används för att människor skall bli friska och återställda så snart som möjligt. Det kostar inte Sverige och svenska landsting mer att människor får sin vård i Danmark eller i Tyskland så länge det är samma finansiering som gäller, däremot sparar vi alla på kortare sjukskrivning och att människor kan återgå till sitt arbete. Det borde inte vara svårt att inse att människor som behöver vård skall kunna få söka den där den finns.
Frågorna inför Europaparlamentsvalet nästa år handlar inte om avlägsna EU-frågor utan om nära och konkreta frågor rakt in i den svenska verkligheten. Och det gäller om människors frihet skall bejakas eller kontrolleras.
GUNNAR HÖKMARK