Det är globaliseringsmotståndarnas kamp mot fri handel som nu drabbar världens fattiga. Under det senaste året har priserna på vete stigit med 130 procent, på sojabönor med 87 procent, ris med 74 procent och majs mer än 30 procent. Det är inte biobränslenas fel som ofta hävdas ( senast Brännpunkt 25 april) att fattiga nu drabbas. De framgångar som globaliseringen har gett inom andra områden urholkas nu på grund av att globaliseringsmotståndare och protektionister lyckats försvara reglerade jordbruksmarknader.
Det är självfallet inte dagens marginella produktion av biobränslen som är orsaken till nästan fördubblade livsmedelspriser i den fattiga världen. Skälet till de stigande priserna är istället för lite använda arealer, för lite handel och för mycket regleringar av världens jordbruksmarknader vilket leder till att växande efterfrågan och dåliga skördar slår igenom hårt på priserna. Det är bara om odlingen av biobränslen ska ske inom de reglerade jordbruksmarknadernas begränsade arealer, och med subventioner som slår ut livsmedelsproduktion, som biobränslen är ett hot mot världens fattiga.
Redan i dag finns det 10 gånger större arealer tillgängliga för jordbruk än vad biobränslen kräver. Problemet är att dagens jordbruksregleringar är utformade för att motverka överproduktion genom att finansiera icke-användningen av jordbruksarealer samtidigt som reglerade priser, exportsubventioner, exportförbud och tullar förvrider slår sönder möjligheterna till fri handel och en fungerande marknad för jordbruk.
Förklaringen till detta är att inom världens jordbruksmarknader har globaliseringsmotståndarna lyckats. Till skillnad från andra produktområden där globaliseringen har gett växande välstånd och ett större utbud av produkter till låga priser präglas jordbruksmarknaderna världen över av reglerad handel och reglerad produktion. Däri ligger hotet mot mänskligheten.
De stigande jordbrukspriserna är en signal om behovet av att reformera världens jordbruksmarknader. Där kan EU och Sverige gå i täten för historiska reformer genom avreglering av jordburk och fri handel som kan bidra till lägre livsmedelspriser, en bättre miljö och en utveckling av den fattiga världens landsbygder.
Under det svenska ordförandeskapet 2009 ska EU på en gång slutföra halvtidsöversynen av den långsiktiga budgetpolitiken, som till nästan hälften består av jordbrukssubventioner, och vara värd för Köpenhamnskonferensen om den framtida klimatpolitiken. Det ger ett mycket stort ansvar som rätt använt mer än något annat kan bidra till miljön och hjälpa världens fattiga.
