I morgon tisdag 24/9 inleder jag tillsammans med några kolleger från Europaparlamentets största partigrupp EPP ett besök i Georgien, ett land vars utveckling i dag riskerar att föra landet in i rysk intressesfär snarare än in i det öppna Europa. Efter att rosenrevolutionen 2003 gjort upp med det gamla sovjetgardet gick den kaukasiska staten mot allt mer liberal demokrati och marknadsekonomi med framgångsrik korruptionsbekämpning och tydlig västlig inriktning.
Men år 2008 kunde Ryssland inte längre tolerera uppstudsighet i vad man kallar ”nära utlandet” utan visade upp det brutala våld som är förtryckets yttersta uttryck. Med hjälp av provokationer och militära operationer lyckades Ryssland ockupera två regioner, Sydossetien och Abchasien, ur Georgien. Och när oligarken Bidzina Ivanishvili vann valet år 2012 bytte landet inriktning.
Precis som de andra oligarkerna gjorde sig Ivanishvili, då boendes i Moskva, en miljardförmögenhet i det kaos som uppstod när Sovjetunionen föll sönder. Han rankas av Forbes Magazine bland världens 200 rikaste personer. Och hans ryssvänlighet har fått konsekvenser för såväl utrikes- som inrikespolitiken. Bland annat har han antytt att Georgien ska följa Armeniens väg, som efter ryska påtryckningar annonserade att landet ska träda in i den Moskvaledda euroasiatiska unionen.
Det var ett steg som för Armeniens del omöjliggjorde genomförandet av det associationsavtal med EU man förhandlat om. Det innebär att Armenien nu låses in i den ryska ekonomins höga tullar och politiskt styrda näringsliv med försämrade möjligheter till tillväxt men med skärpt rysk kontroll över landet.
Inrikespolitiskt präglas Ivanishvili uppenbarligen också samma syn på politisk makt som är förhärskande i Moskva, med uppfattningen att rättsväsendet står i den politiska maktens tjänst och näringslivet i ett beroende till politiska makthavares gunst. Regimen missbrukar rättsväsendet för att trakassera motståndare. I oktober är det presidentval, och det ledande oppositionspartiets kandidat var Vano Merabishvili, tidigare premiärminister. Men han sitter häktad och kan därför inte delta.
För att uttrycka vårt stöd för Merabishvili och för att markera mot att demokrati och rättsstat undergrävs besöker vi honom i häktet i eftermiddag. Merabishvili har försökt belysa hur regeringen missbrukar rättsväsendet av politiska skäl. Men dagen efter att han publicerade ett uttalande i frågan åtalades hans farbror. Premiärminister Ivanishvili har förklarat att om oppositionen fortsätter att opponera kommer köerna till åklagarmyndigheterna att bli långa.
Och mycket riktigt hotas, förhörs, arresteras och häktas oppositionens företrädare, om de inte erbjuds förmåner för att rösta med regimen. När huliganer attackerar journalister, demonstranter för homosexuellas rättigheter eller minoriteter finns inget skydd från polisen samtidigt som även grova brott pliktskyldigt bestraffas bara med små bötesbelopp.
I somras hade jag ett meningsutbyte med premiärminister Ivanishvili i Wall Street Journal, där jag påpekade att den forna regeringen, trots sina svagheter, klarade det yttersta demokratitestet: att efter en valförlust frivilligt släppa ifrån sig makten. När vi i dag träffar Ivanishvili kommer jag att upprepa detta budskap, samt föra fram vår djupa oro över landets utveckling, en oro som jag har just på grund av att den riskerar att grusa Georgiens väg till Europa.
Vi kommer även att besöka regeringspartiets och oppositionens presidentkandidater, talmannen samt ordföranden i högsta domstolen. Vidare kommer jag vid en presskonferens agera för att göra våra synpunkter tydligt kända gentemot georgiska medier och för det georgiska folket.
Denna del av Europa står och väger mellan demokrati och auktoritärt styre av rysk modell. Å ena sidan finns möjligheten till en utveckling mot liberal demokrati och marknadsekonomi och självständiga och oberoende stater som på basen av demokrati väljer väg eller så inlemmas dessa länder i ett allt djupare beroende till Moskva genom hot och korruption. Det är en konflikt mellan frihet och ofrihet vi nu ser. Vi vet att Europas sätt att agera är avgörande för dessa länder där viljan att komma Europa närmare är stark.
EU måste göra sitt yttersta för att påverka även södra Kaukasus, höja våra röster för demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter i denna del av Europa och öppna upp för ett framtida medlemskap i EU för de länder som så önskar. I Georgien liksom i andra länder behövs reformer som gör både regeringsmakt och opposition stark, som klargör att rättsstatens institutioner står fria från den politiska maktens inflytande.
Mitt besök handlar om att peka på de problem som måste undanröjas för att Georgien ska kunna utvecklas som ett europeiskt land med associationsavtal med EU. I slutet av november har EU ett toppmöte i Vilnius med det östra partnerskapets medlemsländer. Då kan rätt politik i dag i Georgien leda till att arbetet med att slutföra ett associationsavtal inleds och Georgien får en framtid i frihet och i öppenhet gentemot Europa. Men då måste demokratin stå stark.
Gunnar Hökmark
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP
och ansvarig för grannskapspolitiken
UNT 23/9 2013