Kortsiktigt står Europa inför flera hot och utmaningar vad gäller välstånd, säkerhet, trygghet, klimat och rörlighet. Att lyfta de långsiktiga framgångarna för det europeiska samarbetet handlar inte om försköning. Det är bara genom samarbete och politisk diskussion som vi kan finna en väg framåt, också för migrationspolitiken.
Europeiska unionen blir vad vi gör den till, enligt de regler vi själva är med och bestämmer om. Om Europas medborgare väljer socialdemokratiska eller liberala politiker innebär det mer av socialdemokratisk eller liberal politik i EU, precis som i Sverige.
Miljö- och klimatpolitiken är i sin natur gränsöverskridande. Det räcker inte att Sverige som står för några promille av de globala utsläppen minskar våra utsläpp om Polen samtidigt ökar med det dubbla. Det kräver en resultatinriktad politik som slutför den europeiska energiunionen, underlättar teknikutveckling och nödvändiga marknadsreformer, investerar i ny infrastruktur och bedriver en kostnadseffektiv klimatpolitik som andra länder kan följa.
Arbetsmarknadsfrågor och socialpolitik bör utformas så nära medborgarna som möjligt. Alternativet vore att länder som Sverige, Rumänien och Tyskland skulle genomföra en kompromissad politik i föräldraförsäkringsfrågor, minimumlöner eller arbetsmarknadsfrågor där ingen skulle vara nöjd och där den svenska modellen skulle raseras.
När vi tillsammans möter gemensamma utmaningar är Europasamarbetet som starkast. De gemensamma regelverken innebär att vi kan ställa krav på länder som Ungern, Slovakien, Polen och Rumänien när de bryter mot våra gemensamma värderingar. Hade dessa länder stått utanför EU hade de sannolikt gått i en mer auktoritär riktning närmare Ryssland.
Man kan ha olika synpunkter på enskilda politiska förslag, men det faktum att vi samarbetar och att Europas länder nu är fria och demokratiska är en långsiktig utveckling som inte får underskattas. Det handlar inte om försköning utan om att se samarbetet för vad det är.