SvD debatt, publicerad den 15 januari 2023
Mot den illegala ryska annekteringen står då den demokratiska europeiska medlemsprocessen. På det viset klargörs att Ryssland inte heller genom ett långdraget krig kan knäcka Ukraina eftersom man är en del av det europeiska samarbetet. Att Ryssland krigar för att hindra Ukrainas europeiska integration får aldrig bli ett hinder för den. Tvärtom ska vägen till fullt medlemskap påskyndas så att regimen Ryssland även här möter ett strategiskt bakslag.
Sedan Europeiska rådets beslut i somras om kandidatstatus för Ukraina finns redan basen för att nu påbörja förhandlingar. EU måste nu för första gången genomföra förhandlingar med ett land i krig med de särskilda förutsättningar det ger.
Detta sker bäst genom att konkret påbörja Ukrainas europeiska projekt genom att Ukraina stegvis integreras som medlem och där EU genom sina myndigheter säkerställer former som ger de rättsstatliga villkoren. Det fullständiga medlemskapet uppnås då som en konsekvens av en sådan process som leder till att medlemskapets krav blivit uppfyllda steg för steg. Då är också valet sist och slutligen Ukrainas eget.
Med en snabb och stegvis integration av Ukraina ges det ukrainska folket inte bara ett moraliskt stöd utan också konkreta löften om en återuppbyggnad av landet och om europeisk solidaritet.
Som ordförandeland i ministerrådet har Sverige möjligheter att ta initiativ för en sådan förhandlingsprocess och få den accepterad av Europeiska rådet som har det avgörande inflytandet. Sverige har ett starkt förflutet när det gäller EU:s politik i det östra grannskapet. Tillsammans med Polen lanserade vi det Östra partnerskapet som öppnade den dörr till Europa som Ukraina nu är på väg att stiga igenom.
Putins krig i Ukraina handlar om Europas säkerhetsordning och därmed om alla europeiska nationers individuella säkerhet. Skulle Ukraina förlora kriget ligger Europa öppet för fortsatta hot av det slag som mötte oss i december 2022. Det är ett gemensamt europeiskt intresse att Ryssland i Ukraina förlorar det krig som riktar sig mot Europas säkerhet.
Det är mot denna bakgrund EU nu bör inleda konkreta medlemskapsförhandlingar med Ukraina. Förhandlingar bör gå utöver den traditionella förhandlingsordningen att kapitel för kapitel säkra att ansökarlandet uppfyller de grundläggande kriterierna, vad gäller marknadsekonomi och grundläggande rättsstatsförhållanden. En sådan process som är den normala tar alltför lång tid när fara bokstavligen ligger i dröjsmål.
I samband med den orangea revolutionen 2004 misslyckades EU med att öppna Ukraina för en medlemskapsprocess som då hade gjort det nuvarande kriget omöjligt för Ryssland att genomföra. Motsvarande får inte ske nu med hänvisning till kriget. Då får Ryssland som man vill.
En utgångspunkt för förhandlingarna är associationsavtalet som trädde i kraft 2017. De delar av avtalet som handlar om frihandel är omfattande och ger en bas för att genom konkreta steg ytterligare modernisera och integrera Ukrainas ekonomi.
Ukraina kommer under lång tid av egen kraft inte kunna uppfylla villkoren för ett i alla delar fullständigt medlemskap i EU. Det är uppenbart att ett land i krig inte kan leva upp till alla rättsstatens fredstida krav på rättsstatens institutioner och marknadsekonomi. Därför måste förhandlingsprocessen genomföras på ett sätt som tar hänsyn till att den sker med ett land som kämpar för sin överlevnad som suverän europeisk nation.
De rättsstatliga institutioner som ett ansökarland i normalfall av fred förutsätts utveckla måste därför utvecklas genom att EU i samverkan med den ukrainska regeringen, parlamentet och relevanta myndigheter tar ett ansvar för att stötta den legala och processuella utveckling som krävs. Europeiska unionens myndigheter bör i samverkan med det ukrainska samhället bidra till en successiv anpassning till europeiska regelkrav och krav på rättslig utövning. Då kan steg för steg medlemskapets effekter bli reella för Ukraina.
EU bör också upprätta en särskild krigstida budgetpost för Ukraina. Därmed skapas ett åtagande som klargör att Europa långsiktigt stöder Ukraina och som möjliggör utveckling och återuppbyggnad. En del av finansieringen av denna budgetpost bör ske med tillgångar som ryska staten eller dess ledande företrädare på olika sätt har placerat i Europa. I samverkan med USA och med Storbritannien bör EU utöver detta tillskapa en särskild återuppbyggnadsfond.
EU-kommissionen bör avdela en särskild kommissionär för Ukraina, som ansvarar både för medlemsförhandlingar men också för den förtida integration som komma till stånd. Ett generaldirektorat under Ukraina-kommissionären får ett ansvar för att utveckla den ordning som inom olika områden krävs för den ukrainska integrationen. Det nuvarande associationsavtalet bör fördjupas till det som motsvarar medlemskapsstatus inom så många områden som möjligt. Frånvaron av tillräckligt kompetenta myndigheter i Ukraina kan kompenseras genom en utökad närvaro av EU-institutioner i Ukraina.
Sverige bör under ordförandeskapet och framöver agera för att Ukraina med en särskilt utformad process sektor för sektor integreras under medlemskapsliknande former, det vill säga innan man har den suveränitet, territoriella integritet och politiska stabilitet som kan ge ett fullvärdigt medlemskap. En sådan politik är ett sätt att ge Ukraina möjligheter att vinna det krig som man för övriga Europas skull måste vinna.
Gunnar Hökmark
ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (M)