I går föll ett antal viktiga lagstiftningsprojekt på plats. Dels i det ekonomiska utskottet om banklagstiftningen för EU i sin helhet och för bankunionens bankkrishantering. Dels i förhandlingar med rådet om den slutliga lagstiftningen om energieffektivisering och om Energiunionens regelsystem för att uppnå gränsöverskridande konkurrens, utveckling av nät över gränserna på kommersiell grund och regional samverkan. I det ingår ett system för mål som leder fram till att EU kan uppfylla Parisavtalets klimatmål och våra egna mål om minskat beroende till andra länder, som i grunden handlar om Ryssland.
Det ekonomiska utskottet röstade igenom två förslag till lagstiftning som jag ansvarar för. Det ena handlar om en utveckling av den bankkrislagstiftning som jag för några år sedan drev igenom som ansvarig rapportör. Nu kompletteras den med införande av ytterligare förlustbärande kapacitet, förutom det egna kapitalet. Det kallas Total Loss Absorption Capacity (TLAC) och är en internationellt överenskommen norm om hur stora banker ska kunna bära förluster och avvecklas eller återupprättas utan krav på skattebetalarnas pengar.
För min del var det viktigt att göra detta utan att införa ännu större bördor på banker att finansiera sig med dyrt kapital, vilket får konsekvenser för deras utlåningskapacitet. Samtidigt ville jag slå fast att den disciplinerande effekt som den nya bankkrislagstiftningen har inte skulle sättas ur spel genom att skapa regler som sätter bilden att det bara är en del av bankers kapital som är möjlig att använda för nedskrivning och förlusttäckning. Varje bank ska granskas som den risk den är för finansiärer och insättare, precis som vanliga företag. Det fanns både de som ville övertrumfa vad gäller kapitaltäckning och de som ville släppa på regelsystemet, men den balans jag eftersträvade vann i voteringarna vilket nu innebär att vi i juli börjar förhandlingar med ministerrådet.
Det kommer i sin tur leda till en lagstiftning som är gemensam för hela EU, men också en bottenplatta för bankunionen. Den särskilda lagstiftningen för bankunionen, som är konsistent med direktivet som gäller hela EU, röstades på motsvarande sätt och kommer därför förhandlas parallellt med revisionen av bankkrislagstiftningen. Det innebär att jag för parlamentets del ansvarar för bankunionens grundläggande lagstiftning för att hantera krisande banker.
I förhandlingarna med rådet i går kväll fick vi igenom lagstiftningen om energieffektivisering. Socialdemokratiska krav på ännu högre mål hade lätt kunnat leda till att vi inte hade fått några mål alls. Ett tag stod det och hängde på om energieffektiviseringen skulle ha målet att minska 32% eller 33%. Skillnaden fram till 2025 är inte relevant och påverkar inte något av det som måste beslutas idag. Däremot var det för mig och för oss viktigt med krav på hur snabb den fortsatta effektiviseringen bör vara.
I ytterligare en förhandling – också en trilog – mellan rådet och parlamentet, med kommissionens som den tredje parten, fick vi mycket sent på natten till stånd en överenskommelse som innebär ett regelsystem och en lagstiftning för Energiunionen. Min strävan har varit att uppnå krav på en friare marknadsprissättning, eftersom det är viktigt för framväxten av förnyelsebara, för energieffektivisering och för gränsöverskridande handel och en gemensam marknad. Så blev det. Därtill har vi nu en utformning av det regionala samarbetet som bygger på öppenhet och kommersiella förutsättningar snarare än byråkratisk indelning. Målen sattes i enlighet med Parisavtalet i stället för nya mål, utöver det som kom överens om i Paris, samt med rimliga krav på rapportering och frihet att uppnå målen.
Samtliga dessa tre lagstiftningar – två blev färdiga i går och en ska nu förhandlas med rådet – är uttryck för att vi skapar en gemensam marknad som stärker Europa. Gentemot Ryssland och för att uppnå klimatmålen samt för att tillföra så konkurrenskraftig energi som möjligt behöver vi gränsöverskridande konkurrens och en gemensam marknad. Vi avvecklar i praktiken de monopol som missgynnat konsumenter och vi stärker oss mot rysk påverkanspolitik samtidigt som vi skapar en marknad som är så stor att den kan bli teknologiskt ledande.
När det gäller banker och finansiella marknader är det nödvändigt att vi bygger upp en stabilitet som gäller över gränserna och som gäller gränsöverskridande banker. Annars kommer varje kris slå in i hela EU även om den bara uppstår i ett land. Nu finns förutsättningar för starkare banker med en större bas och större möjligheter.
I samtliga tre fallen utvecklar vi den inre marknaden, konkurrensen och förutsättningar för europeiskt företagande.