Hoppa till innehåll

Frihetens värden om Portugal, Ryssland och Estland samt om bättre lagstiftning

Nyhetsbrevet Frihetens värden 2007-05-04

Kära läsare,

I detta lite om Lissabon, bättre lagstiftning och en rapport som jag ansvar för, min av industriutskottet antagna bredbandsrapport samt något om Ryssland och Estland i skenet av de senaste dagarnas händelser, och dessutom lite om eurons betydelse för tillväxten i vår del av Europa.

== Lissabon mitt i sin värld och snart i centrum för EU ==

Är när detta skrives på hemresa från Lissabon där jag med en delegation från Europaparlamentets ekonomiska utskott har diskuterat just det kommande portugisiska ordförandeskapets arbete med ekonomisk politik, Lissabonprocessen ( av uppenbara skäl) samt om utvecklingen av den gemensamma finansiella marknaden. Den portugisiska centralbanken, portugisiska finansministeriet, konkurrensmyndigheten, försäkringsinspektionen och bankinspektionen var några av våra samtalspartners förutom arbetsmarknadens parter.

Lissabon är som varje huvudstad präglad av det egna landets historia. Kanske präglas Lissabon av den ännu mer på grund av att den egna historien stod stilla under så lång tid, under Salazar-diktaturen men också under en lång period dessförinnan då landet mer var inriktat på att försvara sina historiska positioner i den nya världen snarare än att förnya det egna samhället.

Det var härifrån som den nya världen upptäcktes, efter att vi nordbor hade glömt bort att vi gjort det först, och det var portugisiska sjöfarare som upptäckte en ny bild av världen som den var.

Det var Amerigo Vespucci som fick ge namnet åt den nya stora kontinent som Columbus upptäckte på sin väg till Indien, det var Magellan som fann de nya sjövägarna som kom att förändra handelsvägar och politiska kopplingar och det var härifrån som ett nytt Portugal formades på andra sidan av havet i form av det som i dag är Brasilien och det var här som handeln med Afrika tog fart allra först med de portugisiska områdena Angola och Moçambique som stödjepunkter.

Och denna värld som portugiserna upptäckte finns närvarande som en svunnen tid i Lissabon med den melankoliska Fadon som melodi i gränderna i den gamla staden. Men det är denna svunna tid som länge höll kvar Portugal i sin utveckling. Det var rötterna bakåt som var starkare än växtkraften framåt. Uppbrottet från diktaturen 1975 och medlemskapet i EU 1986 har förändrat detta. Portugal är ett land i modernisering samtidigt som den nya värld man var upptäckare till fortfarande finns närvarande i Lissabon.

Det är statyerna och byggnaderna men allra tydligast människorna som kommer från Brasilien, Moçambique eller Angola, för att ta de största grupperna, men det är också handelsförbindelserna och samhörigheten med en portugisspråkig värld och kultur som är synlig. Samma gäller handeln och investeringarnas inriktning som har en tydlig inriktning i den gamla historiens spår men nu med den nya tidens möjligheter och inriktning.

Till hösten blir Portugal ordförandeland för EU och det innebär att det land som så länge var vid sidan om, vid kanten av Atlanten, inte Medelhavet, nu blir i centrum för ett Europa som har globaliseringen som en av sina främsta utmaningar men också just därför behöver de reformer som har paketerats under huvudstadens namn. Och där har Portugal mycket att göra, både när det gäller arbetsmarknad, utbildningen, de finansiella marknaderna och deras översyn men kanske framförallt när det gäller budgetdisciplin och makroekonomi. En av dess tillgångar i rollen som ordförandeland är att man både är ett litet land i EU men samtidigt ett stort land i det transatlantiska perspektivet.

Det kommer att finnas stora krav på Portugal att föra frågan om den finansiella sektorn framåt även om det som kommer att överskugga det mesta handlar om att i alla fall försöka slutföra arbetet med ett nytt fördrag, efter det att de europeiska ledarna lägger fast en färdplan för en regeringskonferens i denna fråga vid vårens toppmöte.

== Better regulation ==

I måndags lämnade jag in min rapport till Ekonomiska utskottet om Bättre men mindre lagstiftning, den kommer att diskuteras nästa vecka och därefter bli ett av flera underlag för parlamentets behandling av frågan om Better regulation. Min rapport finns på [ http://www.gunnar.moderat.se ]www.gunnar.moderat.se och i den kräver jag följande för att förenkla och förbättra den gemensamma lagstiftningen:

För det första måste kommissionen ge konkreta och skarpa förslag på regelförenklingar istället för allmänna policy-förslag på hur detta ska uppnås. Kommissionen måste för att vara trovärdig aktivt minska regelverket.

För det andra måste alla lagstiftning utsättas för ekonomiska konsekvensanalyser, även vad gäller kostnaderna för när de gemensamma reglerna innebär att nationella regelverk förändras och spelreglerna för företag och privatpersoner förändras. Det är en analys som bör kunna innebära att man ibland avstår från ny reglering om det inte är uppenbart att vinsterna finns där. .  

För det tredje måste oskicket att förvärra och krångla till gemensam lagstiftning – ”gold-plating”- på nationell och lokal nivå bekämpas. Kommissionen måste följa upp hur gemensamma regler blir till nationell och lokal verklighet och säkra att de följer sina syften och inte andra. Ett förslag som jag för fram är att de enskilda medborgarna ska kunna ta saken i egna händer och föra talan mot de egna myndigheter som förbjuder bullbak på daghem.

För det fjärde föreslår jag att gemensam lagstiftning ska omprövas och ifrågasättas vid jämna mellanrum genom ”solnedgångsklausuler” för att det ska kunna säkerställas att gammal lagstiftning även behövs inför framtiden.

För det femte kräver jag att kommissionen alltid ska undersöka alternativ till lagstiftning där till exempel ömsesidiga erkännanden av medlemsstaternas regleringar kan vara en utgångspunkt och självreglering på den gemensamma marknaden en annan innan man föreslår gemensam lagstiftning.

För det sjätte kräver jag att kommissionen ska redovisa hur den själv ska förenkla sina kontakter med medborgare och företag, det må gälla statsstödsregler, olika bidragsformer, forskningsprogram eller den finansiella marknaden, för att ta några exempel. I den fortsatta behandlingen kommer jag att tillföra ytterligare några punkter och därför är jag gärna mottagare av synpunkter på detta inom de olika områden där EU har lagstiftning och regleringar.

== En europeisk bredbandspolitik ==

I onsdags röstades min rapport om en europeisk bredbandspolitik igenom i industriutskottet med röstsiffrorna 42 för och 0 emot, samt två som avstod. Den fick på varje enskild punkt som var uppe till omröstning stöd från utskottet och innebär att kommissionen ska ställa tydliga krav på öppenhet för konkurrens, genomförda regler för öppenhet och att det offentliga inte får favorisera någon enskild operatör eller teknik.

Den innehåller tydliga och markerade krav på ”undbundling” och konkurrensneutralitet mellan olika operatörer, teknologier och producenter av innehåll, med målet att Europa och EU ska kunna vara ledande i att utveckla avancerade Internettjänster. Den innebär också krav på att offentliga medel enbart ska användas där marknadens operatörer inte förmår göra de investeringar som krävs och då under villkor som inte missgynnar någon.

Rapporten finns på min hemsida [ http://www.gunnar.moderat.se ]www.gunnar.moderat.se och den ställer krav på att stamnät ska vara öppna för alla. Telia hade för någon tid sedan en artikel på DN-debatt som visar på de förändringar som det kommer att leda till.

== De finansiella tjänsternas utveckling ==

På min hemsida finns också de ändringsförslag som jag har lagt om när det gäller det fortsatta arbetet med en inre marknad för finansiella tjänster. Där kommer nästa stora fråga gälla Solvency II som jag hoppas få många synpunkter till när den rapporten presenteras i ett första utkast av den socialistiske rapportören Peter Skinner från Storbritannien.

== Uthållig transportpolitik ==

I transportutskottet behandlas just nu två frågor som jag har varit involverad i, nämligen liberaliseringen av posttjänster samt uthålliga vägtransporter. Liberaliseringen möter stort motstånd men förhoppningsvis får vi ett slutdatum för när den ska vara genomförd fullt ut i samtliga länder. I frågan om vägtransporter hoppas jag få genomslag för mitt ändringsförslag om att i hela EU göra det möjligt med längre fordonssläp, något som per fordon minskar koldioxidutsläpp med 25 till 30%.

== Ryssland och Estland handlar om Ryssland och Sovjet ==

Men det är denna vecka andra skeenden som är de stora utmaningarna för europeisk politik. Det gäller mer än något annat utvecklingen i Ryssland och just nu Rysslands förhållande till Estland.

Det är EU och den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken som utmanas när Ryssland utöver politiska påtryckningar, låter den estniska ambassaden i Moskva belägras med hot om våld mot den estniska ambassadören, – som också mötte den svenske på väg till henne -, bojkottar estniska varor åtminstone i Moskva, samt antyder blockad av energileveranser till Estland.

Det är i grunden en ekonomisk och psykologisk krigföring Kreml och Putin nu bedriver gentemot Sveriges grannland och medlemmen i Europeiska unionen. Det sker i ett samhälle där inget sker utan att det finns ett åtminstone tyst medgivande från den politiska makten. Det är uppenbart att den politiska makten underblåser oroligheter och motsättningar istället för att göra tvärtom.

Det kan finnas skäl att erinra sig vad det hela handlar om för att på det viset sätta in det ryska agerandet i ett mönster som tyvärr är vidare än den konflikt man nu etablerar med Estland. Den estniska regeringen har beslutat flytta en staty som är en symbol över stupade sovjetiska soldater under invasionen av Estland i slutfasen av andra världskriget. Det är vad sovjetmakten under decennier kallade en befrielse av Estland, med innebörden att ockupationen och förtrycket ledde till den socialistiska friheten.

Det var med den sovjetiska invasionen som Estland liksom de övriga baltiska länderna infogades i Sovjetunionen under kommunistisk diktatur och det var denna ockupation och detta förtryck som den estniska frihetskampen och den sjungande revolutionen som påbörjades under slutet av 1980-talet vände sig emot och i augusti 1991 lyckades häva genom att den ryske presidenten då, Boris Jeltsin, skrev under ett dekret som erkände de baltiska staternas självständighet.

Då befriades Estland, både som nation och samhälle. Då blev både ester och ryssar i Estland fria människor efter att under årtionden ha förtryckts av Stalin, Chrustjov, Breznjev, Chernenko, Andropov och till slut Gorbatjov. Det var samme Jeltsin som för någon vecka sedan gick bort som erkände deras frihet och det är hans efterträdare Putin som nu tillåter en ny politik utvecklas mot självständiga länder. Det är som ett återfall i det kalla krigets brutala sovjetiska maktutövning och det som nu sker säger mycket mer om Ryssland och vart Ryssland är på väg än om Estland eller estnisk politik.

Det som Putin nu agerar mot är att den gamla sovjetmaktens symboler för ockupation och förtryck flyttas. Det är ett uppbrott från den tid då man i Ryssland förpassade sovjetmaktens symboler antingen till historien eller till undanskymda kvarter och då städer som Leningrad och Stalingrad döptes om. I praktiken vill nu Putin göra tvärtom.

Det är ett Ryssland som medvetet och återkommande använder sig av energipolitik för sin utrikespolitik. Som avbryter gasleveranser till Ukraina, och Västeuropa, till Georgien och nu åter igen till Estland när man tycker det passar den egna utrikespolitiken. Det är en återspegling av den doktorsavhandling som Putin har sitt namn på även, om det har ifrågasatts om han själv skrev den, och som handlar om det strategiska utnyttjandet av råvaror. Det är detta som Ryssland nu gör, för att utöva påtryckning på ett självständigt land och för att intervenera i ett fritt lands demokratiska beslut, för att medvetet underblåsa motsättningar mellan ryska och estniska befolkningsgrupper och för att destabilisera.

Det är ett agerande som väl följder det mönster vi har sett i Ryssland de senaste åren. Mötesfriheten inskränks. Journalister mördas utan rättsliga följder. Ledande näringslivsmänniskor försvinner eller fängslas. TV-kanaler står under växande statlig kontroll. Den regionala demokratin har upphävts för centralstyre. Valkampanjerna lämnar ett allt mindre utrymme för andra än den styrande makten. Georgier i Moskva diskrimineras och förföljs. Kriget i Tjetjenien är brutalt och skoningslöst.

Det är denna utveckling i Ryssland som nu också sätter sitt spår i den ryska utrikespolitiken gentemot Europa. Det handlar om brutalt maktspråk och det är desto allvarligare eftersom Ryssland så uppenbart inte verkar bry sig om den bild man därmed sätter av sig själv. Det är ett Ryssland som medvetet väljer att underminerar sitt förtroende som partner och energileverantör till Europa för att kunna trakassera och hota ett land i Europa och en medlemsstat i EU.

Det verkar som om Ryssland har gett upp ambitionen att utveckla ett gott rykte och hellre väljer att ståta med ett dåligt. Det är en utmaning för EU som kräver tydliga gränser och som måste sätta sitt spår i europeisk energipolitik. Oavsett hur långt Ryssland går denna gång visar det som nu sker att man är beredd att inte ta hänsyn.

Det är ett förhållningssätt som riktar sig mot hela EU och som gör att denna fråga är vidare än en konflikt mellan två grannländer. På sina håll har det förts fram krav på att EU borde tacka nej till det planerade toppmötet mellan Ryssland och EU. Det anser jag vara fel. Toppmötet gör det möjligt att tydligt och bestämt visa att Rysslands agerande inte är förenligt med växande samarbete och ökat förtroende. Det får inte finnas tvivel om att EU står bakom Estland och att Estland inte är ensamt. Det kan kommuniceras genom att man träffas, inte genom att man låter bli att träffas.

Ryssland utmanar EU och måst mötas av ett tydligt och bestämt svar. Det gäller desto mer som Ryssland med Gazprom medvetet söker skapa en monopolistisk kontroll över energidistributionen till Europa, framförallt till de forna öststatsländerna men också gentemot länder som Tyskland, Italien och Grekland.

Det understryker behovet av en energipolitik i Europa som minskar beroendet till andra, som lever upp till konkurrenspolitiken krav och behovet av en politisk vilja att nu ta de konflikter som krävs för att klargöra spelreglerna på den europeiska marknaden.

Det som nu hänt och händer i denna fråga kommer att ha stor betydelse för parlamentets behandling av förslagen till den framtida energipolitiken med ökade krav på frikoppling mellan distributörer och producenter av olja och gas, ökat intresse för att diskutera konkurrenslagstiftningen i energimarkandens perspektiv och frågan om ett energicharter med Ryssland som en grund för fortsatt energisamarbete.

Jag kommer i nästa vecka vara värd för en frukostdiskussion i Europaparlamentet som handlar just om konkurrenspolitiken, energipolitiken och beroendet till andra länder. Den som är intresserad kan gärna höra av sig till min parlamentsmail.

Det kan ha sin poäng att något lite grann se på hur ryska media beskriver denna situation.  I Moscow Times ges några perspektiv  [ http://www.themoscowtimes.com/indexes/01.html ]http://www.themoscowtimes.com/indexes/01.html på det som nu sker i Ryssland. Den tidigare sovjetiska nyhetsbyrån Tass  ger även den sina bilder
 [ http://www.itar-tass.com/eng/level2.html?NewsID=11490795&PageNum ]http://www.itar-tass.com/eng/level2.html?NewsID=11490795&pagenum liksom BBC som noterar att det estniska konsulatet i Moskva nu stängs ner. [ http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6615193.stm ]http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6615193.stm samt att demonstranternas angrepp på Estlands ambassadör står i strid med diplomatiska konventioner.

När historien nu dessutom skrivs om den bortgångne Jeltsin har BBC en artikel av intresse:
[ http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/38422.stm ]http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/38422.stm liksom även Economist
[ http://www.economist.com/world/europe/displaystory.cfm?story_id=9063728 ]http://www.economist.com/world/europe/displaystory.cfm?story_id=9063728 och
Indiana University har en mer omfattande biografi  
[ http://www.acs.brockport.edu/~dgusev/Russian/bybio.html ]http://www.acs.brockport.edu/~dgusev/Russian/bybio.html . Något tålde han under sina senare år att skrattas åt men väldigt mycket mer att hedras. Han gav Ryssland den demokratiska utveckling som Putin nu bryter med.
Det är inte bara gentemot Estland och kring energifrågan som Ryssland nu växer fram som en dålig granne. Det gäller också i frågan [ http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6587497.stm ]http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6587497.stm
om den framtida hanteringen av Kosovo.Som jag skrivit i ett tidigare nyhetsbrev är det Ryssland som nu kan försvåra för en fredlig utveckling på Balkan, vilket återigen understryker behovet av en öppen politik för anslutningsprocessen gentemot länderna på Balkan för att den vägen underlätta för den självständighet för Kosovo som kommer att vara en förutsättning för en stabilisering.  

== En tid av avgörande förändringar ==

Denna vecka är det slutfasen av den franska valkampanjen med en ny president på söndag oavsett hur valet går. Det har i några media sagts att hotet från den fackliga rörelsen riktade mot Sarkozy skulle gynna Segolene Royal. Så är det nog inte, snarare understryks nog det behov som finns i Frankrike av någon typ av förändring som bryter med den tid då demonstrationer hindrar reformer och förändringar, oavsett om det är populära reformer eller ej.

Tony Blair kampanjar i de brittiska kommunalvalen mot ett nederlag som också kommer att bli hans slutpunkt eftersom han dagarna efter förväntas tillkännage sin avgång strax efter EU-toppmötet. Därefter blir det Gordon Brown som utmanas av David Cameron.

I Turkiet har frågan om en ny president lett till nyval den 22 juli samtidigt som militären på nytt har talat om sitt ansvar för att hålla landet sekulariserat. I Israel synes Olmert vara på väg ut.

På Balkan kommer frågan om Kosovos självständighet att hamna i knäet på EU och ställa krav på en förmåga att erbjuda en förhandlingsprocess och ett europeiskt stöd som är starkare än de gamla motsättningarna och nationalistiska kraven.

Var och en av dessa förändringar kommer att påverka den europeiska politiska agendan på gott och på ont men också förutsättningarna att lösa problem som är europeiska. Med Sarkozy som president blir fördragsfrågan sannolikt lättare att lösa men Turkietförhandlingarna desto svårare. Med Brown som en förmodligen svagare premiärminister ökar risken för att Storbritannien inte gör sig mödan att hantera de svåra EU-frågorna. I Turkiet kan att förstärkt stöd i valet den 22 leda till ännu större dominans för regeringspartiet med följand oro för Turkiets ställning som sekulärt samhälle, både innanför och utanför landet. Olmerts avgång, om den kommer, kommer i alla fall inte på kort sikt gynna fredsprocessen. Om Kosovofrågan tillåts ligga olöst kommer den leda till nya motsättningar, både där och i världssamfundet kring hur frågan ska kunna lösas. Världen är full av försummade möjligheter och det riskerar att bli fallet även här.

== Euron och tillväxten ==

Även Sverige kan riskera att bli ett land som försummar en möjlighet genom att inte ens tala om den och det handlar om den dynamiska utveckling som vi redan ser kring Östersjön och som kommer att förstärkas när euron blir Östersjöområdets valuta inom en period av de närmaste 5 åren. Det vore inte bra för Sverige om vi gräver ner oss i tystnad i denna fråga bara för att den är besvärlig. Motsvarande har för Norges del lett till att man saknar inflytande i all den lagstiftning som har en avgörande betydelse för landets fastlandsekonomi.

Värt att läsa bland allt som är värt att läsa är mot den bakgrunden Kommerskollegiums handelspolitiska rapport [ http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Publikationer/Handelspolitisklagesrapport2006.pdf ]http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Publikationer/Handelspolitisklagesrapport2006.pdf
där man bland annat visar att euron har gett ökad tillväxt och handel även för Sverige samt att den för Sveriges del hade kunnat ge väsentligt större tillskott till tillväxten. Den frågan måste vi i Sverige diskutera i perspektivet att i stort sett alla de nya medlemsländerna kommer att vara medlemmar i euron om 5 år. Ett utanförskap då kommer att innebära ett utanförskap inte minst för ett land som kommer att befinna sig i en region med Euron från Finland till Tyskland och med Danmark som har en knytning till euron.

Under nästa vecka blir det minisession i Bryssel. Frågan om prisreglering av roamingsamtal kommer inte beslutas då. Däremot kommer bland annat kärnkraftspolitiken att diskuteras liksom Ryssland. Dessutom kommer jag att vid sidan om plenum delta i diskussioner om patent, europeisk bredbandspolitik, presentera en halvtidsrapport på Europadagen kring denna mandatperiod ur mitt perspektiv, diskutera fördragsfrågan i Stockholm och möta ett antal svenska besöksgrupper i Bryssel samt fortsätta arbetet med att utvärdera det sjunde forskningsprogrammet.

En trevlig helg,

Gunnar