Frihetens värden den 17 januari 2003

Nyhetsbrevet Frihetens värden 2003-01-17

Käre läsare,

I detta brev tänkte jag upprätthålla mig vid hur Sveriges Television har hanterat och reagerat inför det hemliga avtal som Erik Fichtelius och Göran Persson hade. Det finns rätt mycket av principiell vikt att resonera om i denna fråga.

== Om Fichtelius-affären ==

Rent allmänt – om man skall uttrycka det mycket enkelt – kan hävdas att Sveriges Television som ett public service-företag inte bör ha hemliga avtal med statsministern. I grunden bör de inte ha något avtal med statsministern alls.

Förra året avslutades med den så kallade Fichtelius-affären blev offentlig. Det visade sig då att Erik Fichtelius som företrädare för Sveriges Television sedan sju och ett halvt års tid hade haft ett hemligt avtal med statsministern. Det visade sig vara ett avtal av den arten att statsministern ansåg sig kunna stämma Sveriges Television om det programmaterial som Sveriges Television har visades utan hans tillåtelse. Och avtalet var av den arten att förhandlingarna för att blidka statsministern fördes upp på bordet hos chefen för Sveriges Television.

De flesta journalister och mediabetraktare reagerade mycket hårt när detta blev avslöjat. För avslöjat blev det, inte offentliggjort. Hade inte tidningen Resumé avslöjat avtalet hade den hemliga relationen mellan SvT´s inrikespolitiske kommentator fortsatt. Men de högre chefernas kommentar till avslöjandet och den uppståndelse som det skapade visade sig vara minst lika intressant som själva avtalet.

Eftersom avtalet nu inte längre var hemligt kunde man inte fortsätta med verksamheten. Det innebär att de båda nyhetscheferna som var berörda hade uppfattningen att man hade kunnat fortsätta med detta partnerskapsförhållande om det bara hade fått fortsätta vara hemligt. Om bara inte publiken känner till verksamheten kan den fortsätta, men när publiken känner till den är det skadligt för Sveriges Television menade man.

Varje avtal som på det här sättet binder samman makthavare med Sveriges största medieföretag, låt vara bara med dess inrikespolitiska kommentator som företrädare för företaget, är förkastligt. Men det blir inte värre av att publiken känner till det utan värre av att man medvetet håller det hemligt. Dels därför att man därmed för publiken bakom ljuset om de villkor och de förutsättningar som till exempel inrikespolitiska kommentarer görs under, dels därför att hemligheten i sig binder samman hemlighetsmakarna, vare sig de förstår det eller ej.

== Hemligheten gjorde dubbelrollen möjlig ==

Det var också hemligheten som gjorde att man kunde tillåta dessa dubbelroller, dels som partner med statsministern i ett hemligt projekt, dels som motpart i journalistisk verksamhet och bland annat i partiledarintervjuer. Utgångspunkten för intervjuaren var därmed långa samtal präglade av statsministerns världsbild och syn på regeringsarbetet. Statsministern kunde under lugna former förklara och ge sin bild, föra fram de fakta och insikter som han förfogar över, utan någon öppen journalistisk prövning eller debatt.

Till råga på allt låg i det hemliga avtalet ett slags ”deep throat-avtal”. Statsministern hade meddelarskydd för sina informationer. Det är att glömma bort totalt vad meddelarskyddet syftar till. Det är till för att underlätta granskningen och kontrollen av våra makthavare. Underlydande och medarbetare skall utan risk för repressalier kunna föra vidare informationer av olika slag utan att de skall avslöjas.

Nu har det av Sveriges Television kommit att användas som ett skydd för makten mot granskning och kontroll av den ledande offentlige makthavaren i riket. Sveriges Television har förbundit sig att ta emot förtroligheter, kunskaper, påståenden i en långsiktig och hemlig relation utan att statsministern i öppen debatt skall behöva stå till svars för uttalanden och påståenden som han fört ut i den politiska debatten. Sveriges Television har satt sig i en situation där man makten använder sig av meddelarskyddet som ett skydd mot granskning. Det är lite upp och nervända världen, både vad gäller syftet med meddelarskyddet och vad Sveriges Televisions relation till statsministern borde vara.

== Den politiska agendan ==

Han kunde därmed förse Fichtelius med uppfattningar, siffror och påståenden som han inte behövde stå till svars för och som Fichtelius kunde använda i nästa led gentemot den politiska oppositionen. Uppgifter som kom någonstans ifrån men med hemlig avsändare. Och den typen av informationer som förs vidare inom ramen för ett hemligt avtal blir självklart inte föremål för samma kritisk granskning.

Jag kommer ihåg vid ett tillfälle 1997 då Fichtelius hade med sig några beräkningar över de moderata statsbidragen till kommunerna, med beräkningar och antaganden av det slag som präglar socialdemokratiska ekonomer inför ett valår. Direkt efter en kammardebatt skulle Carl Bildt svara på detaljer i dessa beräkningar, som var omöjliga att överblicka men som framställdes som sanning och som en objektiv utgångspunkt för intervjun.

Det var fullkomligt oöverskådligt hur de hade kommit fram till dessa siffror och de visade sig också vara ren propaganda som var fel. Men likväl användes de som intervjuarens egna siffror, utan någon kritisk källanalys. Och på motsvarande sätt skedde självfallet inom en lång rad andra områden. Sitter man och fördjupar sig inom politikens olika områden flyter den politiska agendan samman till förmån för den som har den mest uttalade och som är huvudpersonen. Och eftersom samarbetet är viktigt för båda parter växer det självfallet fram både en förståelse och en hänsyn.

Och det är värt att konstatera att valrörelsen 1998 kom att bli en valrörelse som präglades av utgiftsagendan. Det var mot bakgrund av hur mycket de politiska partierna ville öka de offentliga utgifterna som de blev bedömda och det var denna måttstock som kom att prägla utfrågningar och debatter. Det fanns däremot inte någon granskning om de offentliga systemen använde skattepengarna väl, heller inte någon diskussion om tillväxt och företagande eller den då mycket snabbt växande sjukfrånvaron. Det fanns säkerligen många skäl till varför valrörelsens agenda kom att få den utformningen. Att statsministern hade haft många och långa hemliga samtal med den ledande inrikespolitiske kommentatorn kan inte ha förminskat hans möjligheter att sätta den agenda han eftersträvade.
Men eftersom vi nu alla känner till att Erik Fichtelius driver ett projekt som tidigare var hemligt, har Sveriges Television beslutat att han inte samtidigt skall fungera som en förment fristående observatör och betraktare. Inte för att SvT anser att dubbelrollen är fel utan för att den är avslöjad.

== Sveriges Television verkar inte se problemet i skilda förhållningssätt till socialdemokraterna och de borgerliga partierna ==

Detta säger väldigt mycket om den föreställningsvärld som finns inom SvT och hur man där ser på uppdraget att vara oberoende och opartisk. Man anser inte att ett hemligt avtal med socialdemokraternas ordförande och Sveriges socialdemokratiske statsminister påverkar oberoendet och opartiskheten. Och det numera offentliga samarbetsavtalet hindrar inte TV-ledningen från att ge samme befattningshavare ansvaret för den programverksamhet som handlar om att sända från riksdagens olika debatter. I den mån chefsskapet över denna verksamhet betyder något för innehållet är det klart att det kommer att präglas av den föreställningsvärld som partnersförhållandet bygger upp.

Sveriges Television verkar inte se det dilemma som man bygger upp åt sig när det gäller förhållningssättet gentemot regeringen och socialdemokratin jämfört med den borgerliga oppositionen. Det gäller också på motsvarande sätt Sveriges Radio. Det handlar inte om att man som företag eller som enskilda företrädare är högervridna eller vänstervridna, även om vi vet att det finns en mycket stor dominans för de senare inom journalistkåren i sin helhet. Det handlar om något mycket mer grundläggande än så, nämligen vilken uppgift och vilken förhållningssätt public-serviceverksamheten har gentemot de borgerliga partierna å ena sidan och socialdemokratin å de