Kära läsare,
Ibland får jag frågan varför jag valt att kandidera till Europaparlamentet. Svaret är enkelt, att det finns mycket att göra och att jag vet att det går att göra mycket. Och mina utgångspunkter är som i den svenska politiken.
== Kandidat =
Vårt samhälle ska vara fritt och öppet. Vårt Europa ska vara säkert och tryggt. Sverige ska vara ett land som utvecklas mot ökat välstånd och ökad frihet för enskilda människor. För en stabil tillväxt och för att vi ska kunna bli globalt ledande behöver vi stöd i en utveckling som går samma väg i hela EU.
Vår ekonomi, jobben och miljön beror på utvecklingen i vår del av världen. Ett öppet och dynamiskt Sverige kräver en europeisk politik som bygger på marknadsekonomins möjlig heter och frihetens värden.
Jag vill att Europa ska bli världens ledande kunskapsekonomi med en konkurrenskraft och en tillväxt som ger säkra jobb och social trygghet och där Sverige kan gå i täten.
Jag är irriterad på alla dem som tror vi löser våra problem med mer makt till Bryssel och frustrerad över att vi inte använder den makt vi har till att göra världens största ekonomi till världens mest dynamiska marknad. Dessutom är jag ivrig att fortsätta arbetet med utvidgningen med en grannskaps- och utrikespolitik som stärker frihet och demokrati.
Vi måste göra EU till en inre marknad för tjänster, telekom, energi och kunskap. Vi måste göra Europa världsbäst på bredband, mobilt internet och den digitala ekonomin. Vi måste få på plats en forskningspolitik som ger globalt ledarskap. Vi måste driva igenom marknadsekonomiska reformer som främjar företagande, skapar nya jobb och konkurrenskraft. Vi måste skapa en gemensam finansmarknad med både stabilitet och dynamik.
Vi måste göra Europa till den nya tidens företagarkontinent. Vi måste fortsätta förändra EU-budgeten bort från jordbruk till forskning och infrastruktur. Vi måste utveckla förutsättningarna för en ledande kunskapsekonomi. Vi måste bekämpa byråkrati och regelsjuka.
Vi måste arbeta för att Europa står för fri handel och öppenhet och att vi ska ha en lyskraft för världens framtida demokratier. Vi måste se till att det är individens rätt, frihet och möjligheter som står i centrum för politiken, inte politiska krav på att styra människors vardag och verklighet.
Jag vill fortsätta att stå upp för de värden som gör Europa sta rkt, fritt och öppet och som utvecklar våra samhällen där kvinnor och män kan forma sina liv med respekt och frihet som grund, mot allt det som hotar rättsstaten och demokratins värden. Jag vill ta strid med var och en av dem som vill underordna frihetens värden kollektivet eller den politiska makten.
Därför kandiderar jag för en tredje mandatperiod i Europaparlamentet och hoppas på ditt fortsatta stöd för ett fritt och öppet Europa. Jag vill också höra dina synpunkter och frågor inför det fortsatta arbetet. I dessa frågor eller kring andra. Hör gärna av dig.
== Kroatien ==
De senaste fyra åren har jag varit ordförande i Europaparlamentets delegation för Kroatien. I tisdags, dagen innan första maj avslutade vi vårt arbete . Skälet är enkelt. Den första juli blir Kroatien medlem nummer 28 i Europeiska Unionen. Tillsammans med grannlandet Slovenien som är med sedan 2004 gör man nu en del av Västra Balkan till en del av det moderna Europa.
Det är ingen liten förändring utan en förändring av det Europa som under hela 1990-talet var Europas öppna sår, med alla de tragedier och den grymhet det innebar men också med de risker som det gav. Här utspelades Europas förhoppningsvis sista krig. Och förhoppningsvis ska det som hände där, i Srebrenica och på så många andra ställen, med etnisk rensning, massakrer och massvåldtäkter aldrig hända igen.
När solen lyser och gnistrar i Adriatiska havet, och det gör den, är det lätt att glömma vad som hände i denna del av Europa för bara 20 år sedan.
När socialismen föll samman och Jugoslavien bröts upp blev Kroatien självständigt men kostnaderna var höga. På Västra Balkan såg vi under 1990-talet på nytt ett krig i Europa, med grymheterna, den etniska rensningen och bombningar av städer och civilbefolkning.
På det viset är denna del av Europa en påminnelse om krigets vansinne och om att vansinnet aldrig kan uteslutas just eftersom det är vansinne. Men efter ett decennium av reformer är Kroatien en påminnelse om utvidgningens betydelse för fred, demokrati och frihet. Att Europeiska unionen även i den ekonomiska krisens tid kan förverkliga värden som vi lätt tar för självklara tills vi ser när de krossas.
Nu måste blickarna vändas mot Serbien, Montenegro, Bosnien, Makedonien, Albanien och Kosovo. Inte för att de ska eller kan bli medlemmar i morgon eller nästa år utan för att Kroatien och EU visar att utvidgningsprocessen kan stärka freden, rättsstaten och friheten redan i dag, att tolerans, en fri ekonomi och öppenhet kan förändra länder och överbygga konflikter.
== Första Maj ==
Demonstrationerna i dag under röda fanor sker långt ifrån denna verklighet där de röda fanorna var diktaturens symboler. Det finns fortfarande dem i denna del av världen som marscherar under röda fanor just för att de uppskattade den tidens samhälle.
Här i Sverige nöjer sig demonstrationstågen med att kräva slut på den valfrihet som innebär att människor får välja välfärd själva. Första Maj är för dem en dag då det är tillfälle att kräva makten åter till sig själva över andra människors välfärd. Och så attackerar man regeringen för att vi i Sverige har fört en politik som har varit framgångsrik till skillnad från i de länder där man har ökat utgifterna och underskotten i tron att mer pengar läser alla problem, även problemen med för stora skulder.
== Krisen ==
Den senaste tiden har på nytt debatten om krispolitikens inriktning kommit i centrum. För några veckor sedan publicerades en uppsats som visade på några räknefel i dataprogrammet Excell i Harvardekonomerna Kenneth Rogoffs och Carmen Reinharts forskning om statsskuldernas effekter på den ekonomiska tillväxten. De som vill att Europa spenderar sig ur skuldkrise n fick vatten på sin kvarn och ropar nu efter ännu mer skulder. De tror att länder som i decennier levt över sina tillgångar kommer på rätt köl genom att förvärra misstaget.
Det kan vara värt att påminna om att flertalet länder i Europa under årtionden har haft underskott utan att det stimulerat dem till tillväxt. Och många valde i krisens upptakt att möta krisen med stimulanser i form av ökade offentliga utgifter och underskott, som Spanien, Portugal och Storbritannien. Så ville även svenska socialdemokrater vi skulle göra i Sverige. I en partimotion 2009 krävde man detta och när krisen fördjupats på grund av ökad skuldsättning i Spanien 2010 tog man bort detta krav.
Det var inte heller Rogoff och Reinhart som drog igång åtstramningspolitiken. Deras uppsats publicerades inte förrän 2010. Då hade krisen redan två år på nacken. Det är fortfarande så att höga statsskulder tränger ut privata investeringar, driver upp räntorna och underminerar statsfinanserna.
Mot denna bakgrund är det svårt att förstå att så många socialister runt om i Europa vill ha ännu mer av det som inte fungerar, och ännu mindre av det som fungerar. Budgetdisciplin och strukturreformer ligger bakom framgångarna i Tyskland, Sverige och Baltikum. De som i dag demonstrerar under röda fanor borde fråga sig varför den egna politiken misslyckas i land efter land istället för att kritisera dem som har lyckats och stödja dem som förvärrar krisen.
Men den frågan får hänga i luften.
Hälsningar,
Gunnar