Nyhetsbrevet Frihetens värden 2007-12-08
Kära läsare,
I detta brev lite om Sarajevo, Kosovo och Balkan, säkerhetspolitikens förutsättningar och försvarsberedningens rapport, energi- och telelagstiftning samt en liten inblick i Marita Ulvskogs blogg.
== Sarajevo ==
Österländskt, österrikiskt och östtyskt. Det är några av de intryck som staden Sarajevo ger när man rör sig i den. De gamla kvarteren präglade av det ottomanska kulturarvet, eller om man så vill det turkiska, de lite större och officiella byggnaderna från den habsburgska tiden och cementklossarna från den kommunistiska tiden, skapelser som väl kan vara ritad av någon med efternamnet Honecker. Lite Istanbul, lite Wien och lite Östberlin, med andra ord i en stad omgiven av berg och hus liknande de alphyttor som vi känner igen från österrikiska fjäll.
Ett annat sätt, och kanske mer relevant, är att här har politiska, kulturella och religiösa traditioner från några av de stora imperierna mötts, ibland i samma tid och ibland i olika tider. Här delades en gång det östliga och västliga Rom och la grund för det serbiskt ortodoxa med sina länkar till Ryssland, här erövrade det Habsburgska kejsardömet med det katolska från Österrike- Ungern och hit kom det muslimska från den tid då Konstantinopel blev det Ottomanska imperiets centrum. Och när muslimer trängdes ut ur Spanien och judar fördrevs därifrån var det hit de kom, så här finns också moskéerna. Det kan synas ligga långt från Europas centrum, var nu det ligger. Men härifrån har Europas historia skakats om vid ett flertal tillfällen.
Här tändes den tändande gnistan till första världskriget när Gavrilo Princip sköt de dödande skotten mot Österrike-Ungerns ärkehertig Frans och hans hustru Sofia. Här stod den stora intressekonflikten mellan de gamla europeiska makter som präglade Europa fram till första världskrigets utbrott. Här har gränsen mellan det kristna och muslimska gått, med olika betydelse i olika tider. Och här kom hela Europa att med avsky att se terrorn, bombningarna, prickskyttarna mot en belägrad stad i Europa i början på 1990-talet. Det är inte längre än 12 år sedan då kriget präglade denna del av Europa.
Det var det nog ingen som trodde bara några år dessförinnan. Kriget och våldets logik är den att de aldrig följer någon logik som gör det lätt att förutse. Sarajevo är därför en påminnelse om hur lätt krigets vansinne kan uppstå ur ingenting, eller snarare ur det som ingen vill se. Så var det i början på 1900-talet och så var det i slutet av århundradet utan att någon vågade förutse det bara några år innan.
== Europa och västra Balkan ==
Hit kom jag onsdag kväll i denna vecka. Dagen innan hade Stabilitets- och associationsavtalet mellan Bosnien-Hercegovina och EU paraferats. Tidningarna var fyllda av detta dagen efter när jag anlände. Det är ingen tvekan om att det betraktas som att man är en nation som är på spåret mot framtida förhandlingar om medlemskap i EU, med allt vad det innebär av förhoppningar om stabilitet, öppenhet och rättstat.
Ett skäl till att paraferingen skedde nu, innan Bosnien hade uppfyllt kraven på bland annat en gemensam poliskår, är Kosovofrågans framväxande dynamik.
Under en längre tid har Kosovos politiska ledare klargjort att man avser att deklarera sin självständighet ensidigt, även om FN inte kan komma överens om en resolution i säkerhetsrådet som följer Ahtisaari-planen. Serbien å sin sida säger nej till Ahtisaari-planen och att lämna ifrån det territorium som man menar är den serbiska nationens ursprung. I gengäld säger man sig vilja gå med på en långtgående autonomi för Kosovo men inom den serbiska statens gränser och suveränitet.
Det kanske hade varit en möjlighet för 15 år sedan, men sedan dess har alltför många stridsvagnar rullat in i Kosovo och alltför många kosovoalbaner drivits på flykten, liksom alltför många har drabbats av etnisk rensning och död. Om Kosovos framtid har serber och kroater fört samtal med måndag nästa vecka som sista dag för att lyckas nå en lösning. Den lösningen kommer man inte nå vare sig då eller senare med tanke på de oförenliga hållningar som parterna har.
Den 10 december är därför också det datum som tidigare har utpekats som en dag då Kosovos ledare sagt sig ensidigt vilja utropa Kosovos självständighet. Så har man sagt för att klargöra vad man vill, för att driva på världssamfundet men också för att förvarna och ge möjlighet till att förbereda erkännanden.
Nu kommer deklarationen om självständighet förmodligen att dröja till januari eller februari, för att invänta val och för att vinna ytterligare tid. Men januari eller februari 2008 är mer eller mindre i morgon, det vet var och en som nu tittar på sin kalender för att planera in möten och arbete. Då riskerar EU att stå delat i sin uppfattning samtidigt som verkligheten tränger sig på i form av ryskt agerande, en akut motsättning mellan Serbien och Kosovo samt en risk för betydande oro i Kosovo mellan den majoritet som där är kosovoalbaner och den minoritet som är serber. Det finns en vidare dimension i detta.
== Ryssland, Balkan och Kaukasien ==
Det är inte bara Serbien som har velat blockera självständighet för Kosovo utan också Serbiens allierade Ryssland som mer eller mindre underförstått har hävdat att om Kosovo ska få sin självständighet finns det inget skäl att motarbeta liknande krav Abchazien och Sydossetien i Georgien och Transniestrien i Moldavien. För att inte glömma Republika Serbska, den ena delen av Bosnien-Hercegovina.
I samtliga dessa regioner stöder Ryssland direkt eller indirekt separatiströrelser som är mer Moskva-orienterade och mindre EU- och Natoinriktade. Vi ser i denna större region, från Balkan till Kaukasien, vad som är en kamp i softpower mellan EU som vill understödja en utveckling mot demokrati och rättstat och Ryssland som vill driva fram en utveckling på Putins villkor, av det slag vi har sett exempel på i Ukraina före den orangea revolutionen, i Georgien före sammetsrevolutionen och i dagens Vitryssland.
Det är den europeiska integrationens kraft som står mot den mer brutala maktpolitiken präglad av Putins Ryssland. På samma sätt som vi såg i det ryska Dumavalet är det en konflikt mellan makt och demokrati. Skillnaden i detta fall är att här är det EU med sina krav på demokrati och den attraktion som följer det, inte en maktlös demokratisk opposition som står emot ett Ryssland med stöd till nationalistiska stämningar och energipolitisk maktutövning.
Där på Balkan och i Kaukasien står nu två olika krafter mot varandra. Den europeiska integrationen med demokrati och rättstat som medel och den nationalistiska och maktutövande där energipolitik, finansiellt och militärt stöd till separatiströrelser är andra medel. Den militära makten finns som ett element men inte i form av invasion och krig utan som destabilisering. Blockader och hot om blockader finns där likaså. Det är en annan tid än då stora militära styrkor stod uppställda mot varandra och hotet om invasion präglade det säkerhetspolitiska tänkandet. Men det är likväl en konflikt mellan demokrati och diktatur. Så enkelt är det även om formerna synes vara mer komplicerade.
Uppgifterna om att vapen nu förs in i Republika Serbska tillhör de rykten som alltid växer fram i situationer som denna men det är många som tar dem på allvar. Och det är få som tror att det kommer att bli lätt att få med sig serbiska ledare i Bosnien på en ny konstitution och att verkligen slå samman de olika polisstyrkorna, som är latenta paramilitära styrkor.
När jag på torsdagen talade med den ene av tre bosniska presidenter, Haris Silajdzic´ som företräder den bosniska folkgruppen i presidentskapet, fanns både bekymmer inför de utmaningar som landet står inför men också förhoppningar om att EU-perspektivet ska bidra till att målen kan uppnås.
Men det kommer att kräva en tydlig politik från EU som innebär att medlemskapsperspektivet står sig starkare för de serbiska ledarna och serberna i Bosnien än motsättningarna. Därför är initieringen av medlemskapsprocessen för Bosnien genom SAA-avtalet viktig liksom att budskapet till Serbien om dess europeiska möjligheter är så pass tydligt att det står starkare än dem som vill underblåsa nationalistiska strömningar.
== Försvarsberedningens rapport ==
När jag läst i Försvarsberedningens rapport http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/35/89/61dcc195.pdf som presenterades i början av veckan slås jag av den kompetenta analysen av läget i olika delar av världen men också av att den så mycket handlar om just ögonblickets formella tolkningar och mindre om hur olika skeenden kan utvecklas.
När det gäller Balkan finns lite om det mönster av separatism och rysk aktivitet som går över nationsgränser, trots att det synes vara avgörande för utvecklingen de kommande åren inte bara i de enskilda länderna utan också i regionen som sådan och för relationerna mellan EU och Ryssland. Snarare betonar man liksom i bedömningen av läget i andra delar av världen att de konflikter som finns präglas av att de finns inom nationer.
Och det är ju rätt förutom att de konflikter som vi ser på Balkan också har ett gemensamt mönster i form av Rysslands agerande mot EU och USA men också i dess stöd till de nationalistiska strävandena. Det handlar ju inte om ett renodlat militärt hot mot Europa, EU eller Sverige men likväl om ett betydande hot mot europeisk stabilitet där även militära medel kan ingå i arsenalen.
Det är svårt att tolka den säkerhetspolitiska situationen i dagens Europa med det kalla krigets begrepp och logik. Det var en annan tid och det faktum att det inte finns ett hot av det slag som invasionsanfallet innebar då säger inget om hur utmaningarna i dag ser ut. Det är intressant att Försvarsberedningen är enig men kanske innebär det också att de problem och utmaningar som är svårare att enas om spelar en mindre roll i dess rapport.
När det gäller arabvärlden och Mellersta Östern talar beredningen om ett demokratiskt underskott, vilket är ett understatement med tanke på att vi i denna region ser några av världens mest brutala diktaturer. Begreppet demokratiskt underskott har kommit att användas för att diskutera hur det folkliga inflytandet i EU fungerar utifrån det faktum att såväl medlemsstater som EU är demokratiska institutioner som tillsammans är under utveckling.
== Demokratiskt underskott förutsätter demokrati ==
Ett demokratiskt underskott förutsätter demokrati. Men ingen kan hävda att det handlar om demokrati i Mellersta österns diktaturer. Iran kan förvisso om man gärna vill betecknas som en auktoritär regim med inslag av pluralism men det kan i så fall de flesta diktaturer. I Östtyskland fanns en gång olika partier och den sovjetiska partikongressen ansågs representera ett brett folkligt mandat.
Avgörande i Iran liksom i andra diktaturer är att pluralismen inte sträcker sig utöver vad den politiska makten tillåter och att politiska uppfattningar enbart tillåts om de anses vara inom ramen för det acceptabla. Andra uppfattningar kastas i fängelse eller elimineras.
Saudiarabien kan förvisso kallas för en gammaldags monarki men landet är framförallt en motsats till demokrati, nämligen en diktatur. Motsvarande gäller för en lång rad av regionens regimer. Det är just frånvaron av demokrati och de totalitära idéer som just därför växer fram som formar regionens gränsöverskridande konflikter.
Även här gäller nämligen att de konflikter som uppträder har ett gemensamt mönster, även om de uppträder inom olika länder. En hårdför och mer totalitär islamism står emot gamla regimer liksom mot den västliga världens demokratiska samhällssyn.
Frustrationen över frånvaron av samhällsutveckling skapar djupa motsättningar som kläs i religiösa begrepp. Det som sker i Pakistan, Afghanistan, Irak, Sudan, Somalia, Algeriet, Egypten och på Västbanken och Gaza sker förvisso inom olika länder men det är lika säkert en motsättning som utgör ett gränsöverskridande mönster som präglar en ny tids hot mot europeiska samhällen. Vi ser en fundamentalistisk islamism som har lite med religion att göra och mer med en totalitär politisk samhällssyn. Därför förenar den också radikala riktningar ur skilda grenar av islam med den demokratiska världen, Israel och gamla arabiska regimer som gemensamma fiender.
Rysslands utveckling i dag framstår som ofarlig om det är med det kalla krigets motsättningar och hot man bedömer riskerna men den samlade politiska energi som riktas mot Kaukasus, Balkan, Central- och Östeuropa handlar om andra motsättningar med andra medel och hot som ställer sina krav på säkerhets- och försvarspolitik. Militär förmåga behöver till exempel inte leva upp till invasionsanfallets krav om det inte är invasionsanfall som är aktuellt utan förmåga att driva sin vilja igenom genom närvaro, hot och riktade aktioner. Ser vi tillbaka på de senaste 15 åren finns det tyvärr alltför många exempel på hur militär förmåga kombinerats med en politik som underblåser nationella motsättningar och destabiliserar länder och regioner.
I den delen är det intressant att notera de skilda synsätt som kommer till uttryck i Norge, Sverige och Finland. I både Norge och Finland tas den ryska utvecklingen som en försvarspolitisk utmaning utan att man för den skull står kvar i det i invasionsanfallets tankeapparat.
== Iran och hotet om kärnvapen ==
Under den senaste veckan har en betydande del av den globala säkerhetspolitiska debatten kommit att handla om den rapport som de olika amerikanska underrättelsetjänsterna presenterat i form av National Intelligence Council bedömning av http://www.dni.gov/press_releases/20071203_release.pdf
Irans utveckling av kärnvapen. Det har blivit en debatt som är lätt underlig. Rapporten hävdar att Iran bedrev utveckling av kärnvapenteknologi fram till 2003, vilket skulle kunna ses som alarmerande av alla dem som har hävdat motsatsen. Den hävdar att utvecklingen inte nu pågår men att den iranska regimen kan ha kärnvapen tillgängliga någon gång fram till 2015 om man beslutar sig för det.
Under tiden pågår en anrikning av uran till en kärnkraft som inte finns i Iran. Det kan vara så att det politiska trycket har lett till att Iran har upphört med att utveckla kärnvapen. Det innebär dock inte att man har upphört för gott, inte minst eftersom den anrikning som nu pågår lätt kan accelereras till att bli en anrikning av vapenplutonium.
Den anrikning som Iran bedriver avslöjades av den nationella motståndsrörelsen och ledde till att dagens diskussioner om sanktioner tog fart. Även om man utgår från att bedömningen att man i dag inte utvecklar kärnvapen är korrekt ställer det mycket stora krav på förtroende till den iranska ledningen för att hävda att man inte avser att återuppta denna utveckling när man så vill. Economist reflekterar över detta här
http://www.economist.com/world/africa/displaystory.cfm?story_id=10253457 . Det finns inget i den amerikanska underrättelserapporten som säger något annat än att det politiska trycket på Iran måste bestå, möjligtvis kan man hävda att det som har vuxit fram sedan avslöjandet har varit framgångsrikt.
Den amerikanske journalisten och författaren Thomas Friedman ironiserar i en omvänd underrättelseanalys över den amerikanska debatten i en läsvärdhttp://www.nytimes.com/2007/12/05/opinion/05friedman.html?em&ex=1197262800&en=61750d47d7af2d1a&ei=5087%0A
krönika i New York Times: Third, all the U.S. presidential candidates are distancing themselves from the core values that made America such a great power and so different from us in particular Americas long commitment to free trade, open immigration and a reverence for scientific enquiry wherever it leads. Our intel analysts are baffled that the leading Democrat, Mrs. Clinton, no longer believes in globalization and the leading Republican, Mr. Huckabee, never believed in evolution.
Frågan om hur pass aktivt USA kommer att vara på den internationella scenen påverkar i hög grad de krav som Europa och EU måste ställa på sig själv om europeiska värden och intressen runt om i världen ska kunna hävdas.
Rysslands utveckling, Putinregimens aktiviteter gentemot Balkan och Kaukasien, Irans hållning, den gränsöverskridande konflikt som totalitär islamism innebär i en lång rad olika länder innebär några utmaningar som skapar risker för konflikter med både militära och politiska inslag, även i det som är Europa. Än mer uppenbart är att behovet runt om i världen av en europeisk militär fredsskapande förmåga är större än resurserna. Kanske än mer viktigt är att klimatförändringens hot har militära konsekvenser. Det kan skapa nya konflikter och motsättningar som innebär mer hot än klimatförändringen som sådan. Det som nu sker i Sudan är ett uttryck för de konflikter som kommer i klimatförändringars spår.
== Jul i Strasbourg ==
Under den kommande veckan håller Europaparlamentet höstens sista session i ett Strasbourg som kommer att vara julpyntat och som en enda stor julmarknad. Det är inte minst vid denna tid på året en vacker stad men med lång resväg.
I början av veckan träffar jag vice ordföranden i kommissionen Barrot för att diskutera den centraleuropeiska transportkorridoren som drivs av Region Skåne och inte minst företrädare för Ystad, med kommunalrådet Thomas Lantz i spetsen, för att för honom visa vilka möjligheter en gemensam europeisk satsning skulle kunna innebära när det gäller att binda samman regioner som på grund av järnridån varit åtskilda under ett halvt århundrade.
Vi kommer under sessionen behandla frågor om järnvägstrafiken, som innebär att underlätta för gränsöverskridande trafik men också förslag om europeisk folk- och bostadsräkning http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A6-2007-0471&language=SV&mode=XML som vi kan leva utan. EPP-ED gruppen har lagt en lång rad olika förslag som tar bort en mångfald av uppgiftskrav som kan innebära att förslaget till slut mer handlar om hur befintlig statistik ska kunna jämföras. Det är i så fall en sak. Men som förslaget nu ser ut handlar det om statistik för politiskt beslutsfattande som för det första kan ifrågasättas överhuvudtaget, för det andra inte ska handla om europeiskt beslutsfattande.
Under veckan tar mitt arbete med energipaketet fart. Kommissionens förslag om ny lagstiftning för elmarknad, gasmarknad, överföringssystem och gemensam europeisk myndighet finns samlade här:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/sv/com/2007/com2007_0528sv01.pdf
När det gäller elmarknaden kommer jag att arbeta något mer med det förslaget eftersom jag där är EPP-ED gruppens rapportör. För den som vill ge synpunkter finns förslaget här:
http://ec.europa.eu/energy/electricity/package_2007/index_en.htm
Även för det nya telekompaketet http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A6-2007-0471&language=SV&mode=XML
börjar nu arbetet steget innan det kommer till utskottsbehandling. Det finns redan nu en hård och spänd debatt mellan de gamla monopolföretagen och de nya konkurrenterna som handlar om tillgången till existerande nät, faktisk separation av nät och operatörer och hur existerande lagstiftning ska bli till verklighet på lika villkor över hela Europa.
Under veckan slutförhandlar jag det ekonomiska utskottets yttrande över WTO och dess framtida reformering.
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pa/688/688498/688498sv.pdf
På fredag är jag tillbaka i Stockholm för att bland annat presentera min bok Världen väntar inte, som just handlar om att världen inte väntar. Den kommer att finnas att beställa via min hemsida.
I övrigt kan jag inte låta bli att hänvisa till Marita Ulvskogs blogg. Hon är inte nöjd med att alliansregeringen genomför sin politik. Men, såvitt jag kan bedöma gav hon i alla fall tillfälligt upp efter den 29 november
http://www.socialdemokraterna.se/Templates/Page____135211.aspx då hon uttryckte sitt missnöje med att riksdagen trots kommunals demonstration emot lagstiftade om hushållsnära tjänster.
Vi får se om hon samlar sig till något mer missnöje över att människor kan få bestämma mer över sin välfärd och vardag. Kanske kan jag återkomma till detta innan jag önskar en god jul till läsarna av detta brev.
Hälsningar,
Gunnar