Hoppa till innehåll

Frihetens värden 2006-07-08 om bland annat det finska ordförandeskapet

Nyhetsbrevet Frihetens värden 2006-07-08

Kära läsare,

När fotbolls-VM nu lider mot sitt slut är det uppenbart att det går att skönja ett mönster som leder till segrar och till förluster. Misslyckande i budgetpolitik leder till framgång i fotboll, i alla fall för de länder som är med i eurozonen. Det är uppenbart att ju mer europeiska länder bryter mot stabilitetspaktens krav på höst 3 % i offentligt budgetunderskott, desto bättre går det i fotboll. Mot den bakgrunden var det också självklart att Tyskland inte skulle klara vägen till finalen eftersom man nu är på väg att klara 3%-målet.

Lika klart är det då att, om detta kriterium, kalla det gärna Gunnars fotbollskriterium, stämmer kommer Italien att vinna när finalen spelas. Dock vill jag gärna säga att det är osäkert om det är bra fotboll som leder till svaga budgetar eller svaga budgetar som leder till bättre fotboll. Men som sagt, håll ett öga på Italien. De verkar ha ett dolt trumfkort.

I detta brev något om skiftet av ordförandeskap i EU, Turkietförhandlingarna, Irak och Gaza samt vänsterpartiet som koalitionspartner till socialdemokraterna, bland annat.

== Det finska ordförandeskapet, efter identitetssökandet i Wien ==

På lördagen den 1 juli övertog Finland ordförandeskapet i EU från Österrike. Det österrikiska ordförandeskapet har haft sin framgång i att man lyckades få till stånd en överenskommelse om tjänstedirektivet, efter det att Österrike, tillsammans med Sverige och Frankrike, varit ett av de länder som mest har velat begränsa den ökade dynamik, handel och tillväxt som alla erkänner en öppen tjänstemarknad innebär. Men likväl, det steg som det nuvarande förslaget innebär har nu accepterats och det i en form som är identisk med parlamentets beslut i våras. Det innebär att det kommer att slutgiltigt beslutas i höst.

I övrigt är jag rädd för att det österrikiska ordförandeskapet alltför mycket har präglats av ett identitetssökande och en själslig oro över den europeiska identiteten som mycket väl hedrar den tradition som en gång formades av personer som Freud och Jung i Österrikes huvudstad men som inte för Europa framåt.

Den profil som har präglat Österrikes ordförandeskap har nämligen varit jakten på den egna identiteten liksom efterforskningen av Europas gränser. Det är en process som är inåtvänd och fåfäng, som mer handlar om vad man ska bevara och inte förändra och vilka man kan exkludera och mindre om vad ett Europa i samarbete kan uträtta för sina medborgare. Men den är också ett uttryck för den oro som många av Europas ledare själva skapar i en tid då det omvända kunde ha varit möjligt, då de faktiskt kunde ha pekat på de framsteg som är så uppenbara.

Man skulle i den tid vi nu verkar i att kunna hävda att utvidgningsprocessen politiskt, ekonomiskt och säkerhetsmässigt varit unikt lyckad och att den är ett viktigt argument för att gå vidare till de länder som är aktuella och som uppfyller kriterierna.

Istället har österrikarna sysselsatt sig med den europeiska själen och dess identitet, och det fenomen som inte är helt lätta att finna när man väl börjar leta. Identitet är nämligen något vi har, inte något vi hittar. Och ju mer vi försöker definiera den, desto svårare blir det att formulera. Vad är till exempel den svenska identiteten? Vad är en god svensk? Och vad kännetecknar en god Europé?

Och hur täcker man in vad som är en svensk identitet, som förenar norrlänningars blygsamhet, stockholmares tuffhet, göteborgares vitsighet och den av alla erkända ödmjukhet som vi skåningar präglas av? Och hur ser den gemensamma nämnaren ut för en tysk, en svensk, en engelsman och en grek? Jag är helt övertygad om att det finns en både svensk och europeisk identitet men så fort vi börjar försöka definiera den hamnar vi i beråd eftersom den tolkas och beskrivs så annorlunda i varje land och hos varje person.

Identitet handlar nämligen alltid ytterst om det vi i andras ögon i ett visst sammanhang inte är. Det är i andras ögon mer än något annat vi framstår som skåning eller stockholmare, blond eller rödhårig, svensk eller europé, och så vidare. Det är i kontrasten med det andra vår identitet mejslas ut och vi själva upplever hur lika eller olika vi är. Och beskrivningen av oss kommer att skilja sig åt från varje betraktare och från varje person det berör. Bilden av svenskar i Italien eller Tyskland, eller Danmark, Finland och Norge, är inte alltid exakt den vi själva känner oss tillfreds med.

Detta sagda innebär som sagt inte att det inte finns identiteter som skiljer och förenar, snarare så att de inte låter sig preciseras på ett sätt som är meningsfullt för europeisk politik. Den måste formas på idéer och ideal, inte av vår bild av andra. Identitet är något vi utvecklar genom våra handlingar och vår gemensamma historia, inte något man bestämmer om. Det är inte genom inåtvändhet som Europa har vuxit fram, utan genom utåtvändheten.

== Ett utåtvänt ordförandeskap ==

På det viset kommer Finlands ordförandeskap med all sannolikhet vara mer utåtvänt och mer framåtblickande. Den finländske statsministern presenterade på onsdagen http://www.eu2006.fi/news_and_documents/speeches/vko27/en_GB/1152081630727/ i denna vecka det finska ordförandeskapet.

Mitt inlägg http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=176 syftade till att lyfta fram att Finland inom några av de viktiga utmaningar som unionen står inför har mycket goda förutsättningar genom sin erfarenhet, historia och den politik man för inom viktiga områden.

Det gäller inte minst energipolitiken där man förenar växande konkurrenskraft med minskat energiberoende och ökad hänsyn till Kyotomålen.

Finland gör verklighet av politiska mål inom energi- och miljöpolitik som hela EU i dag verkar för men de flesta länder står handfallna inför. Redan i dag diskuterar man att bygga ytterligare en ny kärnkraftsreaktor utöver den femte som nu är under byggnad. Det innebär att man kommer att trygga tillgången på billig el, minska beroendet till bland annat Ryssland samtidigt som man kan nå upp till målen om minskade koldioxidutsläpp. För Sveriges del skulle en motsvarande politik innebära ytterligare tre reaktorer, förslagsvis vid de tre anläggningar som i dag används. Det skulle på en gång ge svensk elintensiv industri en långsiktig trygghet, minska vårt beroende till oljan genom att öka möjligheterna att använda el.

Under det kommande ordförandeskapet finns nu också goda möjligheter att lägga grunden för en europeisk Rysslandspolitik som på en gång kan förena goda grannskapsrelationer, samarbete kring energi och miljö med tydliga krav på respekt för mänskliga fri- och rättigheter, demokratiska spelregler och en öppen ekonomi.

Liksom Sverige har Finland sedan Sovjetunionens fall och Europeiska unionens utvidgning upplevt en radikal förändring av vår del av världen. Östersjön är i dag ett hav som binder samman, precis som förr i historien, istället för att skilja länder åt och markera gränsen mellan en värld präglad av demokrati och en annan präglad av förtryck och slutenhet. Både ekonomiskt och politiskt har utvidgningen varit en framgång på ett sätt som är uppenbart för våra länder. Det är i det perspektivet frågan om Turkiets medlemskap måste ses.

== Turkiet den viktigaste frågan under det kommande halvåret ==

Under den tid Finland och Sverige var samma rike var Turkiet ett land allierat med oss för att i den tidens europeiska säkerhetsstruktur balansera Ryssland. Det svenska riket var i Istanbul benämnt som Turkiets äldsta vän.

I dag ser säkerhetspolitikens mönster annorlunda ut men vår gemensamma historia med Turkiet påminner om att ett helt och stabilt Europa också behöver ett Turkiet som är förenat med europeisk demokrati och rättstat. Det har sin betydelse på Balkan, när det gäller energiförsörjningen från andra än Ryssland och det gäller behovet av att överbrygga den klyfta som finns mellan muslimsk och kristen samhällskultur i vår del av världen.

Under oktober kommer kommissionen att presentera en rapport över hur Turkiet har levt upp till de krav som medlemskapsprocessen och förhandlingarna ställer. Det kommer tyvärr bli en mycket kritisk rapport av det enkla skälet att Turkiet har gjort för lite. Det gäller domstolars självständighet, kurdernas rättigheter, friheten att diskutera Turkiets historia, kristna kyrkors möjligheter att verka, kvinnors ställning och förhållandet till Cypern.

På samma sätt som Turkiet har gjort mycket inom dessa områden de senaste 5 åren har processen det senaste året stannat upp. Inför detta kan man förhålla sig på två sätt. Det ena innebär att man med fortsatt kraft och tydlighet ställer kraven i sikte att de ska uppfyllas och Turkiet kunna uppnå ett medlemskap eller så ser man Turkiets brister som skäl till varför man redan i dag ska stänga dörren. Då släcker man också den motivation som utvidgningsprocessen har gett turkiska reformivrare och det turkiska samhället, till vilken nytt det kan ha för Europa.

Ett avgörande problem för förhandlingarna mellan Turkiet och EU är en framväxande misstro på båda sidor, om man verkligen vill nå vägen ända fram. Det finns de i Turkiet som inte vill detta, av gamla nationalistiska skäl eller av fundamentalt religiösa skäl. Och det finns de i Europa som inte vill ha ett turkiskt medlemskap, med hänvisning till en europeisk identitet man inte är mer säker på än att man söker den eller med hänvisning till att Turkiet är ett så stort land eller att turkar är så annorlunda att ett medlemskap skulle urholka det europeiska samarbetets själ.

Det är självfallet att det turkiska medlemskapet innebär större utmaningar för EU än vad till exempel en gång Sverige – som ett väldigt likt land – eller Estland – som är ett litet land – var när man blev medlemmar. Men det är också så utvidgningen innebär att unionen blir större vilket också innebär att varje nytt land ingår i en större gemenskap än den man ansöker till. Det är inte dagens EU som ska absorbera Turkiet utan ett EU där demokrati och rättstat utvidgas till fler länder. Ett första utkast till rapport från parlamentet i denna fråga finns här: http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/618/618095/618095sv.pdf och andas en rätt negativ inställning som gjort att jag lämnat ett antal ändringsförslag för att lyfta fram de möjligheter som ett turkiskt medlemskap kan innebära.

En politik gentemot Turkiet som innebär att man i praktiken säger nej även trots framgångsrika förhandlingar kommer att påverka Europa djupt. Det innebär att man också säger nej till Ukraina och kanske också försvårar den fortsatta utvidgningen på Balkan. För de länder som i dag vill vända sig till Europa, därför att man ser framgången kring demokrati, rättstat och ekonomi blir det ett besked att vända sig någon annanstans. Och någon annanstans innebär för länder som Ukraina och de kaukasiska länderna Moskva, för Turkiet osäkert var. Det är en ny tids osäkerhet som gränsdragarna vill dra upp, i sin iver att exkludera försvagar de den insats EU kan göra för säkerheten i det som är vår del av världen, var än gamla ryska kartografer drog gränsen mellan Europa och Asien.

Frågan om Turkiet och också frågan om EU´s relationer med Ryssland kommer att vara stora frågor för det finska ordförandeskapet, som de som väl är har goda förutsättningar att hantera. Inget europeiskt land har som Finland levt med att hantera sina relationer med Ryssland. Där finns både en insikt om de problem och svårigheter som en eftergivenhet kring kraven på demokrati och öppenhet innebär och om de möjligheter som goda relationer kan innebära.

== Den europeiska bolagsrätten ==

Under den gångna veckan debatterades i Europaparlamentet också bland annat frågor om den europeiska bolagsrätten. I det sammanhanget spirar fortfarande frågan om den gamla diskussionen om en aktie – en röst vilket står i konflikt med den svenska bolagsrätten som erbjuder en möjlighet till differentierad rösträtt.

Det är en möjlighet som finns för att kunna ge möjlighet till starka ägare, tydliga ägargrupper med ansvar samt för ursprungliga ägare att kunna öka aktiekapitalet utan att därmed förlora kontrollen över företaget. Det är för den enskilde aktieägaren helt frivilligt att köpa aktier under dessa villkor som är ytterligt transparenta och det är lika möjligt att köpa och sälja aktier med en större rösträtt som med en mindre. Det finns alltså inget skäl för vare sig EU eller någon annan att hävda att detta strider mot den inre marknaden eller kraven på likabehandling. Likväl präglar detta bland annat inre marknadskommissionären McCreevey liksom en del kontinentala politiker som hellre förtränger att omfattande ask- i askägande, bankägande, delstatligt ägande och möjligheter för styrelser att blockera företagsköp är betydligt större problem, inte minst om man dessutom inte har en genomlysning av vem som äger olika företag.

I det ekonomiska utskottet kom denna fråga upp för en tid sedan, som också läsarna av min hemsida har sett, och jag lyckades förändra ett krav på att genomföra en förändring mot en aktie – en röst till ett krav på att den utredning som redan finns ska förutsättningslöst granska de hinder för gränsöverskridande transaktioner som finns och de problem som finns när det gäller starka ägare. Det är en skrivning som i praktiken riktar sig mot de slutna system som finns på några av kontinentens länder. Och bara om det finns några problem i dessa avseenden ska frågan om en aktie- en röst komma upp i samband med översynen av take- over direktivet som ska göras 2012. I denna del beslutade parlamentet så här, med paragrafen 42 skriven av mig och andra:

”42. Looks forward to the results of the external study commissioned by the Commission on proportionality between ownership and control in EU listed companies, provided that it delivers not only an objective analysis of the empirical and theoretical evidence regarding the effects of the different ownership models in the Member States on economic efficiency, owner-control of companies and the possibilities for cross-border transactions, but also a sound analysis of corporate law as regards the wider economic and legal context in Member States and different models of corporate governance; stresses that due account should be taken of the need for transparency in the structure of control rights;

43. Expects that the Commission will, if appropriate make a legislative proposal concerning the principle ”one share one vote” only after the outcome of the revision of Directive 2004/25/EC of the European Parliament and of the Council of 21 April 2004 on takeover bids(2) , as provided for in Article 20 of that directive, and an evaluation of that directive;
Det innebär att parlamentet har uttalat att inget ska göras förrän den tidigare överenskomna utvärderingen görs 2012 men att det som ska göras ska bygga på en analys av faktiska problem i de avseenden som parlamentet pekar på. Det innebär att fokus läggs på faktiska problem och inte på debatten om en aktie- en röst. Parlamentets beslut i sin helhet om bolagslagstiftning finns här:
“http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?Type=TA&Reference=P6-TA-2006-0295&language=EN

Det vore rimligt om svenska regeringen och andra aktörer nu drev denna fråga mer aktivt, med sikte på de problem som finns i stället för att hamna på defensiven när den svenska bolagsrätten utsätts för kritik. De som menar att den differentierade rösträtten är ett problem kommer nämligen låta detta påverka arbetet i den externa utredningsgruppen oavsett vad parlamentet har sagt.

== Den transatlantiska kapitalmarknaden ==

Den 20 juni genomfördes toppmötet mellan USA och EU med bifogade deklaration som resultat. Det var inom de ekonomiska frågorna inte så konkret som det kunde ha varit, inte minst eftersom andra frågor kring passagerartrafik, viseringar, Guantanamobasen och kriget mot Irak trängde undan dessa, förklarligt nog.

Likväl är det inom dessa områden som det sker en mycket snabb utveckling av europeiskt och amerikanskt samarbete. Amerikanska myndigheter har lovat att underlätta europeiska företags möjligheter att avlista sig från amerikanska börser, vilket också underlättar beslut om att lista sig, samtidigt som man också ska bryta med den diskriminering som i dag drabbar europeiska återförsäkringsbolag i USA. Framstegsrapporten om ekonomiska frågor som presenterats i samband med toppmötet ger en del konkreta exempel:
http://www.eu2006.at/includes/Download_Dokumente/2106EUUSProgressEconomy.pdf

Men viktigare för takten i samarbetet samgåendet http://www.euronext.com/editorial/wide/0,5371,1732_869619207,00.html
mellan New York Stock Exchange och den europeiska värdepappersbörsen Euronext. Ett sådant samgående kommer att ställa krav på en snabb utveckling av gemensamma redovisningsregler och regler för Good governance med mera. I ett anförande om konsolideringen av de europeiska finansmarknaderna berörde jag detta i ett anförande i parlamentet den gångna veckan.

== Den gånga veckan i Strasbourg ==

Under den gångna veckan har en betydande del av mitt arbete handlat om frågorna om Services of General Interest och regler för deltagande i det sjunde forskningsprogrammet, där jag i dessa frågor är rapportör för EPP-ED gruppen.

När det gäller tjänster i allmänhetens intressen vill jag inte ha en lagstiftning som innebär att offentliga tjänster ställs utanför den inre marknadens krav på konkurrens, därför återstår en hel del arbete med den rapport som den socialistiske rapportören Bernard Rapkay
www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/612/612110/612110sv.pdf lämnat och som nu är föremål för förhandlingar. Den kommer att bli rätt ordentligt omskriven innan den röstas.
På motsvarande sätt arbetar jag med kommissionens förslag till regler för deltagande i sjunde ramforskningsprogrammet (sv)
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/com/com_com(2005)0705_/com_com(2005)0705_sv.pdf och den socialistiske rapportören Busquins rapport (:
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/610/610149/610149sv.pdf som redan har hunnit bli förändrad i riktning mot att underlätta för företag och universitet att delta, bättre ersättning till universitet för att täcka samtliga kostnader och bättre möjligheter att använda de intellektuella rättigheterna för kommersiella syften.

Bägge dessa rapporter kommer att röstas i utskott under den kommande veckan.

Kanske större och viktigare än vad som sker i Europaparlamentet och i Visby är det som nu sker i den internationella politikens olika konflikter. Nordkoreas missiluppskjutningar, Irans fortsatta vägran att samarbeta med värdssamfundet, men däremot med Nordkorea om missilteknik, terrorismen i Irak och den israeliska inmarschen i Gaza påminner om mer fundamentala problem för vår värld som direkt berör Sverige och ytterst svensk säkerhet.

Tyvärr finns det en tendens att glömma vem som bär ansvaret för dessa händelser och vad det är som präglar våldsutvecklingen. I Nordkorea en galen regim som vägrar sluta fred, i Iran en totalitär islamism som förespråkar hat och antesemitism, i Irak en våldsideologi som inte främst riktar sig mot amerikanska trupper utan mot irakier och i Israel och den palestinska myndigheten totalitära grupper som vägrar erkänna fred som ett medel, än mindre Israels existens.

Den inmarsch vi nu har sett i Gaza har sin orsak i en raketbeskjutning mot israeliska städer som pågått i mer än ett halvår under överinseende av den Hamasledda myndigheten. När dessutom Hamas griper in i direkt militära operationer mot Israel gör man sin egen och det egna folkets situation omöjlig. Då sätter man sina egna i gisslan till det hat man utvecklar mot andra. Det var en politik som Hamas kunde föra när man blott var en terrororganisation. Då föll ansvaret på de egna ledarna. Nu faller konsekvenserna på det egna folk som man företräder genom att i gråzonerna föra krig mot Israel i förhoppningen att man i skydd av civilbefolkning ska slippa stå till ansvar. Man kan ha olika synpunkter på proportionaliteten i det israeliska agerandet men det är ett agerande som likväl måste sättas in i detta mönster.

== Strasbourg och Visby ==

En Strasbourgvecka är att jämföra med en Visbyvecka både vad gäller antalet seminarier och debatter och vad gäller alla andra möten som handlar om den politiska processen. Efter Visbyveckan står det rätt klart att det finns fyra partier som vill samarbeta med varandra och tre andra som hotar att fälla varandra om de inte får som de vill. Den borgerliga alliansen har en gemensam politik inom de flesta stora områden, något som är ett resultat av en ny och bredare borgerlig samhällspolitisk agenda som vuxit fram sedan den borgerliga regeringen 1991 till 1994 och till följd av ett noggrant förhandlingsarbete sedan 2002.

Kanske är i detta sammanhang Lars Ohlys anförande och framträdande det mest intressanta. Det handlar om en utrikespolitik som skulle ställa Sverige vid sidan om de flesta andra demokratiska länder. I Ohlys världsbild är det USA och Israel som är de stora fienderna, samtidigt som EU i sig bör läggas ner. Det kravet ställde han aldrig på Sovjetunionen medan det begav sig, då gratulerade han till framgångarna och förordade särskild handelspolitik med öst istället för samarbete med väst.

I hans tal fanns inget om den terrorism som sliter sönder människors liv i Irak, inget fördömande av den iranska politikens hot om att utplåna ett annat land, inget om den antisemitism som bär upp hatet mot Israel, inget om Nordkoreas missiler. Det gör det befogat att ställa frågan om det går att ha en regering som i sin ekonomiska politik, sitt Europaarbete, sin säkerhetspolitik och utrikespolitik är beroende till ett parti som lever i 30 år tillbaka i tiden på fel sida gränsen mellan demokrati och diktatur?

Ska Sverige regeras med hjälp av ett parti som anser att det privata ägandet ska upphävas, som under årtionden ansåg de socialistiska diktaturerna i Östeuropa vara människornas befriare och inte förtryckare och som inom sig anser att Lenin – en av 1900-talets folkmördare – bör återupprättas som den store statsman han var?

Det är befängt att frågan inte bara kan ställas utan dessutom är relevant. Socialdemokratin regerar i dag med hjälp av ett politiskt parti som demokrater inte borde ta i med tång. Vänsterpartiets återgång till sina rötter dokumenteras på ett läsvärt sätt i Sydsvenska Dagbladet
Vänsterpartiet har med Lars Ohly släppt varje tveksamhet till att hylla det kommunistiska samhället.

De står också för samma ekonomiska politik och populism som kommunister alltid har gjort. 200 000 nya jobb i offentlig sektor ska ge Sverige ekonomisk tillväxt. Den ekonomisk-politiska plattformen är i sig tydlig: http://www.vansterpartiet.se/vp/30468.cs Staten ska styra investeringar och produktion. Skatter kan alltid höjas. Det är ett resonemang som kan föras av ett politiskt parti som i grunden vill att samhällsutvecklingen i Sverige ska ske vid sidan om den som sker i Europa och i världen. En gång i tiden sa man nej till medlemskap i EU och ville hellre ha särskilda handelsavtal med diktaturerna i Öst. Liksom man sa nej till medlemskap i EFTA, Europarådet och i stort sett varje internationell sammanslutning som syftat till människors frihet och öppna handel.

Samma revolutionsromantik som man förr projicerade på Sovjetunionen och dess lydregimer präglar hur man i dag ser på världen. Demokratin Israel hotar freden och friheten medan man försvarar Irans rätt att utveckla kärnteknologi, och kärnvapen. I maktkampen mellan Fattah och Hamas stöder man Hamas. Totalitära rörelser och regimer har fortfarande en vän i det svenska vänsterpartiet, bara man säger sig hata USA, förtrycker människors frihet för planekonomiska mål.

Detta parti som hyllade Stalin och vill återupprätta Lenin är det parti som socialdemokraterna utformar sin utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik tillsammans med, liksom den ekonomiska politiken. De drar inte gränsen mot en politisk åskådning som varhelst den uppträder ursäktar förtryck och utmålar demokratin som ett hot mot människorna. Mer allvarligt än så tar socialdemokratin inte sitt ansvar för demokratin. Väljarna bör göra det i höst. Att förpassa dem som samarbetar med demokratins fiender till opposition är i sig själv en insats för demokrati och mänsklig värdighet.

Det faktum att socialdemokraterna inte klarar politiken för jobben, utformningen av sjukvård och skola och istället för att förändra för mer företagande koncentrerar sig på att göra det mer lönsamt för människor att inte arbeta är skäl nog att byta regering. Men om man är osäker kring detta borde tanken på en regering som lutar sig mot vänsterpartiet ändå vara avgörande.

Under den kommande veckan är jag i Bryssel för att slutföra arbete med sjunde ramprogrammet för forskning, tjänster i allmänhetens intresse och den inre marknaden, ta del i valdebatt bland svenskar, och diskutera TV-över gränserna och träffa den finske statsministern på besök i staden. Därefter inträder sommaren på fullt allvar.

Hälsningar,

Gunnar