Nyhetsbrevet Frihetens värden 2007-04-12
Kära läsare,
I dag röstade industriutskottet i Europaparlamentet om ett förslag om prisreglering på mobilsamtal utomlands. Det förslag som ligger till grunden för omröstningen i dag finns att finna här http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/649/649863/649863en.pdf och förslagen till ändringar finns i dessa två länkar http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/am/660/660783/660783en.pdf~
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/am/660/660182/660182en.pdf
Ingen blir väl mycket klarare över att läsa ändringsförslagen men det kan ha sin poäng att visa hur de ser ut mer övergripande.
== Prisreglering på internationella samtal ==
Beslutet i dag innebär att parlamentet och rådet ska fastställa de pristariffer, eller rättare de högsta priser som tillåts, för utlandssamtal. Det kompromissförslag kring prissättningen som beslutades i dag vid industriutskottets sammanträde lyder så här:
Subject to Article 5, the Eurotariff retail charge, excluding VAT, which a home provider may levy from its roaming customer for the making of a regulated roaming call may not exceed 175% [EUR 40 cents] of the applicable maximum wholesale charge for that call determined in accordance with Annex I. For the receipt of a regulated roaming call a home provider can not levy on its roaming customer a charge exceeding, on a per minute basis, 66% [EUR 15 cents] of the applicable maximum wholesale charge for that call determined in accordance with Annex I. The charge limits in this Article shall include any fixed elements associated with the provision of regulated roaming voice calls, including but not limited to call set up charges or opt-in fees.
Det kommer självfallet att prägla marknadens prissättning, men med innebörden att konkurrenterkommer att lägga sig nära de högsta priserna snarare än att pressa dem ännu mer. Syftet är att pressa ner priserna men som med varje prisreglering kommer förslaget innebära att operatörerna lägger sig kring det reglerade priset, dels därför att det därmed legitimeras politiskt, dels därför att man annars är rädd att sänkta priser kommer motivera en prisreglering som ännu mer krymper operatörernas eget utrymme för priskonkurrens.
I förslaget ingår också att man utomlands ska få ett varningstecken regelbundet återkommande i mobiltelefonen som förkunnar att man är utomlands och riskerar att få ett utlandssamtal, att man vid ankomsten till ett nytt land ska få en personlig prisinformation via sms hur mycket den enskilde kommer att få betala för olika samtal, något som med tanke på mängden av olika avtal och affärsmodeller kommer att bli tämligen komplicerat. I förslaget till industriutskottet ingår också att alla operatörer ska tillhandahålla avtal med ett totalbelopp för all datakommunikation via mobila nät.
För var och en som betalat dyra räkningar för utlandssamtal kan detta synas vara en välkommen åtgärd men problemet är att en prisreglering minskar inte kostnaderna för samtalen, den fixerar bara priset på ett sätt som motverkar konkurrens genom investeringar och prispress genom olika avtal för olika situationer samtidigt som ett prisreglerat system måste bygga på priser som ligger i överdelen av vad operatörerna klarar av.
Förslaget i parlamentet är som sagt just nu 40 cent för utgående utlandssamtal, när man är är utomlands och ringer hem, samt 15 cent när man är utomlands och mottar ett samtal. Det är priser som ligger över de mer förmånliga erbjudanden som olika operatörer i dag erbjuder men som kommer att vara modell för hur prissättningen ska göras. Det är detta europeiska prispaket som ska vara huvuderbjudandet till konsumenter som tecknar abonnemang vilket innebär att intresset för att konkurrera med lägre priser för utlandssamtal begränsas, liksom intresset för investeringar som sänker kostnaderna för roaming. Så fungerar prisreglering och därför har den också övergivits på de flesta håll i världen.
Nu får vi se vilket pris som till slut blir resultatet efter ytterligare behandling av frågan genom förhandlingar mellan parlamentet och rådet, där diskussionen nu handlar om priser på mellan 50 och 60 cent för utgående roamingsamtal. Det är lite surrealistiskt att vi i denna allra mest dynamiska marknad där Europa har ledande industrier ska reglera på ett sätt som kommer att skada företag och konkurrenstryck. Det är självfallet ett bakslag om detta blir resultatet.
För min del har jag varit för en reglering av de villkor som ska gälla mellan de olika operatörerna, mellan återförsäljarna, eftersom det är där det finns ett marknadsproblem genom att det finns 27 olika telemarknader inom EU med risker för att olika operatörer stängs ute från möjligheten att konkurrera.
Det är på motsvarande sätt vi har byggt upp samtrafiken mellan olika operatörer i Sverige och villkoren för att använda stamnätet för fast telefoni. Det innebär inte prisreglering gentemot konsument men klara och öppna regler för konkurrens. Det är en helt annan sak och jag lyckades också få med mig min partigrupp i ekonomiska utskottet i att säga nej till konsumentprisreglering. Men där ville majoriteten av liberaler och socialister annorlunda och i andra utskott har diskussionen mer präglats av frågorna om hur höga eller låga priserna ska vara, hur tvingande denna prismodell ska vara, inte om vi ska reglera priser överhuvudtaget.
== Bakslag för Lissabonagendan ==
I frågor som dessa finns alltid risken att man överdriver de negativa konsekvenserna, i det här fallet för industrin. Men det är själklart att bara steget att gå in och prisreglera marknaden för utlandssamtal kommer att påverka aktiekurser, om än bara på marginalen, det kommer också påverka investeringsviljan och intresset för att hitta tekniska lösningar för roamingsamtal som pressar de faktiska kostnaderna och det kommer att påverka intresset för priskonkurrens mellan konkurrenterna. Och kanske blir det nu så att det är med annan teknik och andra affärsmodeller än vad europeiska företag är ledande med som de nya genombrotten för billigare mobiltelefoni kommer att ske.
Det är ett bakslag för den Lissabonagenda som vill utveckla mer konkurrens och mindre regleringar för att ge europeisk företagsamhet större utrymme att växa. Det är för min del förbluffande hur litet intresset för denna fråga är i svenska och andra europeiska media. Det är nog så att det finns en oreflekterad föreställning om att prisreglering leder till lägre priser utan negativa konsekvenser för konkurrens och utveckling. Tyvärr verkar det som att denna inställning också har präglat diskussionen i rådet bland medlemsstaterna, som har köpt utgångspunkten att konsumentpriset ska regleras vilket lett till att detta har framstått som ett fait a compli i parlamentets diskussioner.
Och om det är så enkelt, vem vill inte ha lägre priser? Även om de inte är lägre än de mest konkurrenskraftiga villkoren som finns på marknaden i dag. Och tror man på prisreglering som medel varför inte utsträcka den vidare? Som läsaren märker är jag lätt irriterad över den väg som denna fråga har tagit, trots att den i parlamentet var på väg att gå i en bättre riktning för någon månad sedan.
== En europeisk bredbandspolitik ==
I går presenterade jag min rapport om europeisk bredbandspolitik
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/pr/657/657776/657776en.pdf som diskuterades utifrån de ändringsförslag som också lagts: :
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/am/654/654624/654624en.pdf
Den går i en annan riktning, och verkar också, vilket framgår av ändringsförslagen, kunna få ett brett stöd i industriutskottet. I rapporten pekar jag på den dynamik som präglar bredbandsutbyggnaden, de marknadsmöjligheter som det innebär att allt fler får bredband vad gäller den nya tidens Internettjänster, från e-hälsa till e-handel. Jag understryker vikten av konkurrensneutralitet mellan operatörer, teknologier och olika typer av innehåll samt att offentlig finansiering ska ske konkurrensneutralt och under förutsättning att det finns likvärdiga konkurrensvillkor för alla aktörer.
== Behovet av realistiska mål i Mellersta Östern ==
Kanske är det så att vi nu ser en ny våg av förhandlingsmöjligheter i Mellersta Östern. Det är i så fall något som bör utnyttjas och inte slarvas bort. Det gäller självfallet för israeliska ledare men det är inte så att det har funnits en bristande vilja att förhandla om fred hos israeliska regeringar de senaste decennierna. Ibland har det säkerhetspolitiska läget varit sådant att det politiska utrymmet varit mindre för de kompromisser som behövs, ibland har hoten mot Israel övertrumfat viljan bland palestinier att uppnå fred och en självständig palestinsk stat och ibland har det helt enkelt inte varit i ett antal arabregimer och Irans intresse att stödja förhandlingar.
Ibland har det också varit en bristande förståelse bland israeliska ledare att bosättningspolitiken inte kan föras som om den vore fristående från fredsprocessen. Men ett kanske än större problem har varit de blandade signaler som Mellersta Österns olika politiska ledare har fått från den demokratiska världen med allt från fördömanden av Israel, tyst accept av diktaturerna och kanske framförallt en oförståelse för den totalitära logik som präglar en lång rad av de politiska rörelserna och där Iran är en exponent för en totalitär islamism som är lika allvarlig och farlig som andra totalitära läror.
För några dagar sedan släpptes de brittiska marinsoldaterna efter en konflikt med det revolutionära gardet om var gränsen går mellan Irak och Iran, Iran har nu förklarat att man kan anrika uran i industriell skala och den iranska ledningen upprepar ofta sin vilja att inte bara utplåna Israel utan också dem som står i vägen för den islamistiska rörelse man anser sig företräda.
Det är först när västvärlden bemöter denna politiska hållning som det problem det är i Mellersta Östern i sin helhet, inte bara i fråga om anrikningen eller de brittiska marinsoldaterna, som man kan bidra till att stärka fredens krafter. I det ingår också att tala klarspråk om vad som är möjligt och inte möjligt på vägen i fredsprocesssen. De gäller gentemot Israel och bosättningspolitiken men än mer gentemot de totalitära grupper som genom att ställa orealistiska krav själva ställer sig i vägen för en fredsprocess. Memri http://www.memri.org/bin/opener_latest.cgi?ID=SD154007~.redovisar på sin hemsida några reflektioner kring återvändandefrågan.
== Better regulation ==
På måndag börjar jag arbetet med Better regulation där jag är rapportör i det ekonomiska utskottet. En utgångspunkt som jag tänker ha för mitt arbete är strävan att både förenkla genom färre regleringar men också genom att öka utrymmet för ömsesidiga erkännanden av nationella regleringar när kraven på gemensam lagstiftning är mindre men behovet av öppenhet över gränserna likväl är stort. Economist hade för en tid sedan en artikel som jag rekommenderar: Länk till artikel i The Economist från 22 februari 2007,”Singling out the market”:
http://www.economist.com/world/europe/displaystory.cfm?story_id=8746366
Kommissionens presenterade i november 2006 sitt regelförbättringspaket. Det består av tre delar. Det första är en strategisk översyn av vad kommissionen anser behöver göras och de framsteg som hittills uppnåtts. Det andra är en strategi för förenkling som i huvudsak är en uppdatering av det rullande förenklingsprogram som presenterades i oktober 2005. Det tredje är kommissionens preliminära tankar avseende hur man bör gå till väga på EU-nivå när administrativa bördor för företagen ska mätas.
Det sistnämnda är också föremål för samråd med allmänheten. Bland annat så föreslår kommissionen att man bör anta ett mål för minskning av bördorna på 25 procent att uppnås senast 2012. Målet ska uppnås på EU-nivån och på medlemsstatsnivå gemensamt. Kommissionen vill att Europeiska rådet på sitt möte i mars 2007 ska bl.a. fastställa ett övergripande mål för att minska de administrativa bördorna i EU.
En av de rapporter det handlar om är First progress report on the. strategy for the simplification of the regulatory environment http://ec.europa.eu/enterprise/regulation/better_regulation/docs/en_690.pdf Jag tar gärna emot synpunkter.
== Och vidare, i all hast ==
De kommande dagarna innebär för min del förbundsstämma i Stockholms län, Bryssel för att starta upp arbetet med Better regulation samt resa till Granada för att där med spanjorer diskutera europeisk terroristpolitik och flyktingfrågor. Därefter förbundsstämma och sedan är det dags för Samfundets Sverige Israels årsmöte i Umeå. Därefter möten för att med svenska akademiker följa upp arbetet med det sjunde forskningsprogrammet.
Hälsningar,
Gunnar