Nyhetsbrevet Frihetens värden 2005-12-18
Kära läsare,
I detta brev lite om julen, den senaste veckan i Strasbourg, långtidsbudgeten, det brittiska ordförandeskapet, den svenska regeringens
syn på Iran samt frihandelsförhandlingarna i Hong Kong och om min bok Frihetens värden en europeisk utmaning [
http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=27
]http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=27 , utgiven på Corbeau förlag där man kan beställa den [ http://www.corbeau.se/forlag.html
]http://www.corbeau.se/forlag.html .
== Vi har gjort julen nordisk ==
Den senaste veckan började jag i Frankfurt med besök på Europeiska Centralbanken, därefter några dagars möte med Europaparlamentet i Strasbourg. En sak slog mig på dessa platser, kanske inte allra viktigast under veckan, en reflektion som befinner sig vid sidan om politikens
agenda men väl i mitten av den vardagliga.
Någon gång har någon nordbo lyckats utföra en extremt skicklig PR-insats och göra Norden till julens hemland. Denna kristna högtid med sina rötter i Mellersta Östern symboliseras över hela världen av snö, slädar och vinter, även i de delarav världen som upplever sin sommar vid denna tid.
Var man går, det må vara som i denna vecka i Frankfurt och Strasbourg eller vid andra tillfällen andra platser långt mer söderut, så präglas skyltfönster av tomtar som för länge sedan har lämnat Santa Claus
http://www.christmas.com/pe/1375 röda biskopshatt och stav bakom sig till
förmån för yviga luvor, eleganta slädar, snötyngda granar och
vinterlandskap som med sina snöflingor befinner sig långt bortom
Jesusbarnets Betlehem, Josef och Marias Nazareth och Santa Claus
Anatolien. Vi har gjort julen till vår, så mycket att julen även kring
Medelhavet, Latinamerika och till och med dess allra ursprungligaste
platser har tagit vår form. Det är inte dåligt.
== Skånsk vinter över Frankfurt ==
Det var som en skånsk vinter över Frankfurt. Lite dimma, inte särskilt
kallt. En skillnad är kanske att det inte blåser så mycket som på den
skånska slätten. Mitt emot den Europeiska Centralbanken ligger Starbucks
kafé som en påminnelse om att globaliseringen vilar på många
institutioner, där förmodligen Starbucks är mer känd än ECB.
Från den 36 våningen i Eurotower på Kaiserstrasse 29 ser man hela staden i
ett grått skimmer. En omedelbar iakttagelse är att här finns inga äldre
byggnader. Frankfurt med sin tunga industri tillhör de tyska städer som
efter andra världskriget började från noll, eller rättare sagt i ruinerna.
Ser man till detta så innebär utsikten en konkret påminnelse om det tyska
undret som inom några decennier gjorde Tyskland till en ledande europeisk
ekonomi och som ett erkännande av det ligger här i Frankfurt inte bara
Tysklands finanscentrum, och den störste konkurrenten till London City och
Stockholms finansmarknader, utan även den europeiska centralbanken.
Diskussionen med centralbankschefen sker på engelska och handlar bland
annat om den fortsatta utvidgningen av eurosamarbetet, där länder som
Estland, Litauen och Slovenien ligger tidigt i kön, kanske redan från
början av 2007, följt av Lettland och Polen ett antal år senare. Men
trycket på dessa länder att göra sig klara för medlemskap kommer att öka
när Estland och Litauen väl är med. Och på samma sätt kommer vår situation
att förändras. Vi kommer då ha länder som är med i eruon eller på väg in i
den från Torne till Travemünde vid Östersjön. I slutet av nästa
mandatperiod kanske det är rubeln och den svenska kronan som är undantagen
från euron i vår del av Europa, Danmark med sin krona knuten till euron.
Det blir svårt att se hur detta inte ska förändra den svenska debatten om
euron.
== Kyligt kring Strasbourg och det brittiska ordförandeskapet ==
Det som av uppenbara skäl präglade dagarna i Strasbourg var diskussionen
inför det Europeiska rådet i Bryssel den 15 och 16 december, ett toppmöte
som drog över till lördagsnatten. Slutdeklarationen finns här:
http://www.eu2005.gov.uk/servlet/Front?pagename=OpenMarket/Xcelerate/ShowPage&c=Page&cid=1107293561746&a=KArticle&aid=1134648491679
Det mediala intresset var framförallt inriktat på frågan om den nya
långtidsbudgeten. Det brittiska ordförandeskapet blev under parlamentets
olika diskussioner ovanligt mycket hudflängt för att man inför
parlamentets debatt inför toppmötet inte kunnat redovisa inriktningen av
den budget man tänkte föreslå, för att man inte var på plats för att vid
en kort ceremoni formellt skriva under beslutet om 2006 års budget och för
att man inte lyckats med särskilt mycket under sitt ordförandeskap. Det
var ingen bra vecka för britterna.
== Mer storebrorssamhälle än stora visioner ==
Ur brittiskt perspektiv var höjdpunkten det faktum att man lyckades driva
igenom det så kallade datalagringsdirektivet. Det innebär att
telefonsamtal, mobilsamtal och IP-adresser skal lagras och registreras vad
gäller kontakterna mellan medborgare och adresser på nätet samt var man är
när man talar. Ingen gång har någon regim lagrat så mycket information om
medborgarnas kontakter med varandra och med vilka media de har kontakt med
som medlemsstaterna nu på svenskt socialdemokratiskt initiativ fått igenom
parlamentet.
Det är klart att polis kommer att kunna ha nytt av vem som telefonerade
med vem när man ska göra olika brottsundersökningar. Så gör man i dag med
de data som automatiskt lagras för debitering. Nu ökar man denna lagring
till två års tid, förutom att IP-adresser på nätet tillförs.
Självfallet kommer terrorister eller tungt kriminella inte avslöja sig
inför denna lagring. De kommer att kommunicera på andra sätt via nätet,
genom Skype, genom utomeuropeiska servrar eller genom att dela gemensamma
mailkonton utan att sända mail. Kanske kommer de till och med skicka
varandra brev.
De nya lagar som nu kommer att drivas igenom motsvarar att vi alla fick
registrera vem ett brev skickas ifrån och till vem när vi postar det. Vi
moderater har konsekvent motsatt oss detta direktiv, både i riksdagen och
i Europaparlamentet. Men det blir nu detta det stora arvet efter det
brittiska ordförandeskapet. Det innebär att mycket stora ekonomiska
resurser satsas på att registrera allas kontakter per telefon, mobil och
Internet istället för att intensifiera övervakningen av dem som tillhör
misstänkta grupper av terrorism och organiserad kriminalitet. Det är
intressant att notera att de tunga rånen mot värdetransporter fortsätter
och riskerar att slå ut vårt betalningssystem inför julen samtidigt som
den svenske justitieministern lägger krutet på att registrera allas samtal
och Internetkontakter upp till två år.
Det brittiska ordförandeskapet, trots överenskommelsen om
långtidsbudgeten, blev ett misslyckande för Tony Blair och för den agenda
som presenterades av inför ordförandeskapet och därmed för EU. Inga
reformer men ökade motsättningar mellan dem som skulle kunna vara
moderniseringens främsta pådrivare.
== Ingen modernisering, bara mer bidrag ==
När Blair sade sig vilja skapa en ny medvetenhet och modernisera EU för
att genom reformer, företagande och mindre bidrag stå starkt i
globaliseringen blev det enda resultatet en ny stödfond för att möta
globaliseringens chocker, som om globaliseringen är en chock och inte en
tillgång för Europa. Europeisk ekonomi skulle överhuvudtaget inte ha en
chans att stå sig stark i världen utan globaliseringen.
När Blair ville modernisera budgeten genom mindre stöd till det gamla och
mer investeringar för företagande, forskning och kunskap blir resultatet
att forskningsbudgeten i stort sett inte förändrats jämfört med den budget
han själv förkastade dagarna innan det brittiska ordförandeskapets
inledning.
När Blair satte en gräns för långtidsbudgeten på 1,% av EU´s BNI blev
resultatet att han lyckades driva igenom överenskommelsen enbart genom att
öka utgifterna, från 1,03 till 1,045,
Ökningen består av fel utgifter sett utifrån vad Blair ville prioritera
och minska eftersom den består av ökade bidrag, till alla, Östeuropéerna
som har ett större behov att få stöd för att utveckla infrastruktur hade i
hans första förslag fått vika på foten inför de bidragsglada fransmännen,
men fick nu mer pengar liksom Sverige som fick mer eftersom anslaget till
landsbygdsutveckling ökades, något som inte kommer att bidra till att göra
Europa till en mer konkurrenskraftig kunskapsekonomi. Mer landsbygd, mer
stöd, bibehållen jordbrukssubventionering och en låg nivå för forskning
och utveckling.
Det var en framgång för Blair att få ihop överenskommelsen men inte för
hans politik och inte för dem som önskar en modernisering av EU. Han har i
själva verket satt EU lite djupare i bidragsekonomin.
Kvar efter toppmötet är en lagstiftning för att kontrollera medborgarnas
telefon- och Internetkontakter, ingen ny budgetpolitik och ett förslag om
en globaliseringsfond för att subventionera de länder som helst vill
stänga globaliseringen ute.
Istället för att skapa allianser för förändring har Blair vänt de
reforminriktade länderna mot varandra. Hans ursprungliga förslag till
långtidsbudget drabbade inte främst EU-stöd till de rika gamla
medlemsländerna för att hålla nere utgiftsnivån utan de reforminriktade
nya medlemsländer som till skillnad från de gamla har behov av stöd.
Självfallet är höstens misslyckande inte Blairs fel enbart. Frankrike
tycks i dag avfärda alla reformer för en mer öppen och dynamisk ekonomi
som anglosaxiska, som om detta räcker för att avfärda reformbehovet. Flera
europeiska ledare har liksom Göran Persson utmålat de nya medlemsstaternas
medborgare som sociala turister och hot mot den sociala ordningen. De
gamla medlemsstaterna har inte velat ge upp sina stödpengar för att
prioritera forskning, utveckling, säkerhetspolitik och de nya
medlemsländernas integration.
== En onödig vilsenhet ==
Den politiska vilsenheten är svårförklarlig om man ser till de senaste
årens utveckling. Utvidgningspolitiken har gett oss större säkerhet, ökad
konkurrenskraft och en starkare roll i den internationella ekonomin och
ett Europa som erbjuder sina medborgare bättre förutsättningar för frihet,
fred och välstånd än någon tidigare generation.
Reformerna för att öppna upp den europeiska ekonomin har gett oss
billigare flyg, bättre telefoni, en större arbetsmarknad, fler jobb, mer
investeringar och lägre priser. Samtidigt är reformbehovet är stort om
Europas 20 miljoner arbetslösa ska ha ett hopp. De stora problemen med
sysselsättningen finns inte i de länder och i de sektorer som har
reformerats utan där den gamla tidens lösningar består.
Problemet för EU är att när de första sex medlemmarna kärnan i
samarbetet inte längre går i täten samarbetet finns det ingen annan som
tar detta ansvar. När kärnan inte längre driver på behöver vi ett
kraftbälte bestående av de medlemsländer som i dag bejakar utvidgningen
och reformerna. Det är dessa länder som måste utveckla en gemensam anda
och vision för reformer, för förnyelse av EU till de krav som en union med
25 medlemmar i en global ekonomi ställer och för att ge kraft åt
utvidgningsprocessen.
== En agenda för ett nytt kraftbälte ==
För det första bör den fria rörligheten förverkligas fullt ut under det
kommande året.. Sveriges, Storbritanniens och Irlands erfarenheter ger
goda argument för att öka trycket på de länder som har undantag mot våra
nya medlemmar.
För det andra måste visionen om en europeisk tjänstemarknad ta ett steg
framåt genom tjänstedirektivet, utan någon diskriminering av de nya
medlemmarna, och utvidgas till målet om ett gemensamt område för sjukvård
och utbildning.
För det tredje måste de länder som faktiskt vill modernisera EU-budgeten
komma överens om de principer som bör gälla. Sveriges samarbete med de
länder som ville hålla budgeten på en 1 % -nivå är en del i misslyckande
med att förnya budgeten eftersom man har direkt motsatta uppfattningar om
prioriteringen av utgifterna. Budgetpolitikens allianser måste i första
hand handla om inriktningen av utgifterna, i andra hand utgiftsnivån. Det
går att på en gång prioritera forskning och utveckling, de nya
medlemsländernas behov av investeringar i infrastruktur och minskade
utgifter för jordbruk och regionalstöd.
För det fjärde måste vi ha ett fördrag som tillåter fortsatt utvidgning.
Utvidgningen bör fortsätta med sikte på Balkan och Turkiet och med en
öppen dörr för Ukraina, inte för att större är bättre men för att större
frihet och stabilare demokrati är bra för Europa.
Därför måste vi ha röstregler för ett EU som är större än de 27 medlemmar
som dagens fördrag tillåter. Gränsen mellan medlemsstaternas kompetens och
EU´s måste vara tydliga och utgå från att det är medlemsstaterna som äger
samarbetet.
Vi behöver kunna fatta överstatliga beslut om bekämpning av grova och
gränsöverskridande brott och dessa beslut måste stå under en öppen
folkvald demokratisk kontroll. Europa behöver kunna agera tillsammans i en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – utan att enskilda medlemmar
tvingas in i något som de inte kan acceptera – och det är rimligt att
kommissionen även inom detta område får vara den som verkställer besluten.
Förslaget om en europeisk president bör avföras till förmån för dagens
roterande ordförandeskap.
Det är kring dessa frågor som en ny europeisk agenda måste formas. Sverige
bör vara ett land som med en ny regering tar ledningen i ett kraftbälte
för en sådan europeisk förnyelse. Inte i konflikt med någon men med sikte
på att Europa måste få ett politiskt ledarskap och en ny gemensam idé.
== En fortsatt utvidgning ==
I slutdeklarationen, för enkelhetens skull en gång till här:
http://www.eu2005.gov.uk/servlet/Front?pagename=OpenMarket/Xcelerate/ShowPage&c=Page&cid=1107293561746&a=KArticle&aid=1134648491679
välkomnades Makedonien som kandidatland. Det innebär att EU nu befinner
sig i en nära medlemskapsprocess med Kroatien och Turkiet som man inlett
förhandlingar med, och med Makedonien som kandidatland. Det innebär att
övriga länder också rycker närmare, beroende på hur de kan uppfylla de
grundläggande kraven.
Det är en process som innebär ökad stabilitet och säkerhet i denna del av
Europa som präglas av en annan gränslinje än den som tidigare samarbete
och utvidgning har handlat om att samla Västeuropa i ett samarbete över
de gamla krigens gränser, att samla Europa över den gamla järnridån och nu
att samla Europa över de gränser som de Habsburgska och Ottomanska
imperierna en gång lämnade.
Man kan om man så vill säga att utvidgningsprocessen har gått från att
hantera det andra världskrigets efterlämnade klyftor till att överbrygga
det kalla krigets och nu det första världskrigets. Historien är i denna
del av världen mer komplicerad än så, liksom Europas i sin helhet, men
lite säger det om att den europeiska framtiden är surrad vid vår historia.
== Iran måste betraktas som det hot det är ==
Vid toppmötet antog de europeiska ledarna starka uttalanden mot den
iranske ledaren Mahmoud Ahmadinejads uttalanden där han förnekade
förintelsen, upprepade sitt krav på att Israel bör utplånas samt att
kvarvarande judar kan bosätta sig i Europa eller i Alaska.
Uttalandet är starkt i sig men innehåller inga konsekvenser. Framförallt
framstår det som att man nu reagerar för att Ahmadinejad denna gång gått
lite för långt. Tvärtom är hans uttalanden i konsekvens med en lång tids
politik från den iranska diktaturens sida. För någon månad sedan skrev jag
om detta i International Herald Tribune
http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=9
för att understryka att det uttalande han då hade gjort, om att utplåna
Israel heller inte då var en engångsföreteelse.
Laila Freivalds hade uppenbarligen nåtts av detta uttalande han då hade
gjort och gjorde då, den 27 oktober, ett uttalande [
http://www.regeringen.se/sb/d/5000/a/52210
]http://www.regeringen.se/sb/d/5000/a/52210 som jag för enkelhets skull
citerar här:
Jag är bestört över uppgifterna om att den iranske presidenten gjort ett
uttalande att Israel bör utplånas från kartan.
– Staten Israels rätt att existera skall inte ifrågasättas. Uttalanden som
detta är oacceptabla och undergräver de ansträngningar som görs för att
skapa fred i regionen. Detta står också i kontrast till inställningen hos
merparten av medlemsländerna i Organization of the Islamic Conference.
Arabförbundet har genom den så kallade Beirutdeklarationen från 2002
uttalat sin beredskap att erkänna staten Israel. Vi förväntar oss att
president Mahmoud Ahmadinejad och den iranska regeringen intar ett
konstruktivt förhållningssätt till fredsprocessen i Mellanöstern. (
Freivalds den 27 oktober)
Det var i sig inget fel i detta förutom att det var en svag reaktion. Här
hotar ett land att utplåna ett annat på grund av att han hatar det landets
folk, dess religion, dess existens och dess samhällssystem. Och Freivalds
förväntar sig att han inte ska säga så mer.
Därefter verkar allt bli normalt och bra igen, Freivalds förväntar sig ju
att det inte ska hända igen- att han säger så, att Israel ska utplånas –
så Thomas Östros träffar den 6 december den iranske Europaministern, som
för övrigt är den som också håller i förhandlingarna om det iranska
kärnkraftsprogrammets utveckling, vilket framgår av denna länk:
http://www.regeringen.se/sb/d/6125/a/54595
Detta möte beskrivs lite mer yppigt i den iranska nyhetsbyråns verision:
http://www.irna.ir/en/news/view/menu-237/0512066520174305.htm där man
beskriver ett ömsesidigt investeringsavtal som ska bredda vägen för ett
ökat iranskt- svenskt samarbete.
Än mer yppigt beskrivs det av den iranska nyhetsbyrån den 7 december då
det, förutom att denna oas för sanning och rätt verkar tro att det är
Östros som skulle vara Iran, framförallt framgår att man diskuterat hur
man ska kunna utveckla de iransk-svenska relationerna:
http://www.irna.ir/en/news/view/menu-234/0512075937181810.htm
Ser man till denna vänliga behandling av en regim som vill utplåna ett
annat land framstår EU-ledarnas gemensamma uttalanden som väsentligt
starkare samtidigt som Sveriges faktiska reaktion verkar i det snaraste
försonlig. Den antisemitism som dagligen kommer till uttryck, de alla
tidigare gånger Irans ledare har hotat att förgöra Israel sätts,
finansieringen av självmordsdåd via Hizbollah och det faktum att man
vapenmässigt rustar för att förverkliga sina hot väcker inte många eller
starka reaktioner hos det utrikesministerium vars reaktionsförmåga har
underkänts av Tsunami-kommissionen.
Söker man på regeringens hemsida finner man 121 träffar på uttalanden om
Iran och 146 om Israel. Av dessa är två negativa om Iran samtidigt som
merparten om Israel är om man undantar sedvanliga reaktioner med
anledning av terrordåd i Israel – till merparten negativa och riktade mot
Israel som sådant. Så reagerar Sverige mot den lilla demokratin och mot
den stora diktaturen under en tid då Iran har brutit mot
icke-spridningsavtalet, vägrar samarbeta med EU om kärnkraftsprogrammet,
bedriver bestialiskt förtryck och godtyckliga avrättningar, stöder och
hyllar självmordsdåd och terrorism samt hotar ett annat land till sin
existens.
Den svenska regeringen verkar inte ha förstått omfattningen och allvaret i
det som sker i Iran och de krav det ställer på en konsekvent reaktion från
det internationella samfundet. Problemet är inte att Ahmadinejad säger
saker utan att han företräder en politik som är ett hot mot det
internationella samfundets mest grundläggande regler och krav. Laila
Freivalds kommentar till den nye iranske ledaren den 27 juni är typiskt
för den förvirring man har inför denna diktatur:
- Jag beklagar att presidentvalet inte kan anses uppfylla kriterierna för
fria och rättvisa val, bl.a. på grund av att ett stort antal kandidater
hindrades från att ställa upp i valet, säger utrikesminister Laila
Freivalds.
– Samtidigt välkomnar jag uttalandet från Irans nyvalde president
Ahmadinejad om hans avsikt att fortsätta de nukleära förhandlingarna med
EU, i enlighet med Parisöverenskommelsen från november 2004. Jag förväntar
mig också att Iran under Ahmadinejad kommer att respektera sina
internationella åtaganden, inte minst vad gäller respekten för mänskliga
rättigheter. Min förhoppning är nu att Iran inleder ett fördjupat
reformarbete.
== Det är inte den lilla demokratin som är hotet ==
En stabil diktatur beskrivs som en demokrati med brister samtidigt som
Freivalds låtsas som ingenting vad gäller tillståndet för respekten för
mänskliga rättigheter i landet. Iran är en diktatur som bryter mot alla
mänskliga fri- och rättigheter. Så är det under Ahmadinejad och så var det
under hans företrädare.
När Iran bedriver en diktaturpolitik baserad på hat och intolerans, som i
det närmaste kan motsvaras av Hitlers under 1930-talet, svarar det svenska
utrikesdepartementet med förhoppningar om att mänskliga fri- och
rättigheter ska respekteras under en nye ledaren, som om de gjort det
tidigare, samt med förhandlingar om ökade ekonomiska kontakter samtidigt
som det är det hotade landet, det hatade folket och den ensamma demokratin
som drar till sig den tunga kritiken. Det är ett agerande som är helt i
linje med den oförmåga att förstå vad som hände i Thailand som katastrof
-kommissionen har kritiserat.
== En fortsatt frihandelsrunda ==
När detta skrives verkar det som att frihandelsförhandlingarna i Hong Kong
har tagit ett litet steg framåt med bland annat en överenskommelse enligt
bifogade utkast
http://www.wto.org/english/thewto_e/minist_e/min05_e/draft_text5_e.doc
där EU förbinder sig att avskaffa exportsubventioner på jordbruksprodukter
senast 2013. Samtidigt åtar sig USA, och andra, motsvarande vad gäller
subsidier av bomullsodling och de fattigaste ländernas åtkomst till de
rika ländernas marknader.
En större förändring innebär inte detta eftersom mycket mer måste göras
för att säkerställa de fattigaste ländernas rätt att exportera sina
produkter på samma sätt som vi vill exportera våra.
De som hellre vill subventionera europeiskt jordbruk än att öppna upp för
våra tjänste- och kunskapsmarknader agerar i själva verket för att vi ska
missgynna den kunskapsintensiva delen i våra ekonomier till förmån för de
agrara. Vill det sig illa kan vi då om 20 år vara exportörer av
jordbruksprodukter och textilier till de mer kunskapsintensiva ekonomierna
i världen. Det viktiga med resultatet i Hong Kong är inte resultatet där
utan att frihandelsrundan nu tar ett steg framåt som kan ge fler framsteg.
== Frihetens värden läs boken! ==
I morgon presenterar jag min nya bok Frihetens värden- en europeisk
utmaning [ http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=27
]http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=27 , utgiven på Corbeau
förlag där man kan beställa den [ http://www.corbeau.se/forlag.html
]http://www.corbeau.se/forlag.html .
Hoppas att julen kommer att ge tillräckligt mycket ledighet för att denna
ska finna sin plats vid nattduksbord, i fåtölj eller under resa.
Hälsningar,
Gunnar
Ps Extra julläsning kan Lars Calmfors skrift om stabilitetspakten vara [
http://www.sieps.se/_pdf/Publikationer/2005/20058.pdf
]http://www.sieps.se/_pdf/Publikationer/2005/20058.pdf ds
Ps När detta skrivs har rapporterna om att Ariel Sharon tagits in på
sjukhus just nått till Sverige. För fredsprocessens skull, och för den
politik Israel behöver får vi hoppas att han kan fullfölja sitt projekt. Ds
==================================
För mer information:
http://gunnar.moderat.se
För att avbeställa din prenumeration skriver du i ett mail till listserv@listserv.moderat.se:
signoff friekonomi
Mail om avbeställning måste skickas från den adress du prenumererar till.