För 25 år sedan var Europa en kontinent i en öppen förvandling. Murens fall öppnade för en förändring som skulle kunna leda till demokrati och frihet för Central- och Östeuropas folk, liksom till ett återförenat Europa, men det var inte den enda möjliga utvecklingen.
Muren föll inte av sig själv utan tack vare modiga och beslutsamma människor som ansåg demokratin och friheten vara så viktig att de välte den, både bildligen och bokstavligen. De visste vad demokratin krävde men visste också att dra en gräns mot det öppna samhällets fiender. Därför präglades det nya Europa, efter murens och järnridåns fall, av frihet, demokrati och marknadsekonomi.
Nu står vi på nytt i en tid då vi inte vet vilka steg morgondagen kommer att föra oss. Rysslands krig i Ukraina innebär att en europeisk stat steg för steg skärs upp av en angripare. Rysslands destabilisering av Georgien, Armenien och Azerbajdzjan, försöken att hindra en demokratisk utveckling av Moldavien, hoten mot andra länder och en ökad aggressivitet i Östersjöområdet handlar om en kamp mot demokratin som granne.
De som nu vill ge Putin rätt i att ställa krav på sina grannars politiska utveckling, som hävdar att ökad handel med EU är en provokation och att ländernas egna säkerhetspolitiska val är ett hot mot Ryssland hävdar i praktiken att frihet och demokrati är ett hot som måste begränsas. En sådan uppfattning får inte läggas till grund för europeisk utveckling.
Erfarenheterna från murens fall är därför viktiga att ta till sig i dag.
När muren föll inför trycket av frihetstörstande människor var det på grund av dem och inte på grund av någon naturlag.
Lika viktig erfarenhet är att den till slut föll trots att så många andra accepterade den eller förminskade dess betydelse. På samma sätt som så många ansåg att förtrycket i Europa skulle accepteras som ett led i att acceptera Europas gränser var det många som ansåg att Tyskland skulle bli fördelat och att de två tyska staterna skulle leva med sina två olika modeller, som det hette.
En tredje erfarenhet värd att ta med oss i framtiden är uppfattningen att det var orealistisk intill ansvarslöst att kräva fria och demokratiska val i Central- och Östeuropa, eller frihet åt de baltiska staterna. Det fördömdes av socialdemokrater och det hånades av ledarskribenter. De hade fel. Demokrati och frihet var lika realistiskt och lika rätt i Polen som i Sverige.
Idag 25 år efter murens fall möter friheten och demokratin nya utmaningar. Rysk aggression, nationella motsättningar och separatism, främlingsfientlighet och misstro mot europeisk öppenhet och gemenskap. Då är de värt att tänka på att det var människor som av egen övertygelse såg till att muren föll, att det även då fanns alltför många som undvek att se diktaturen och dess hot och att verkligheten då liksom i dag kan förändras eftersom frihetens och demokratins idéer är starkare än förtryckets makt. Det gällde då och det gäller i dag.
Gunnar Hökmark, delegationsledare moderaterna Europaparlamentet