Allt fler röster höjs för nu för protektionism, nya murar och isolation. Vi har i USA Trump som vänder världen emot sig genom att bränna broar, riva upp handelsavtal och ställa upp murar. Det är tragiskt eftersom handel och öppenhet är avgörande för mänskliga framsteg, ekonomisk utveckling och människors frihet.
Skeptikerna behöver bara se tillbaka på de senaste 25 åren. Sedan världen öppnade sig efter kommunismens fall har den globala fattigdomen minskat snabbare än någonsin tidigare – i både absoluta och relativa tal. I dag lever nära fem miljarder människor i relativt välstånd. För 25 år sedan var det cirka en miljard, och under samma tid har jordens befolkning ökat med två miljarder. Det är en fantastisk utveckling.
Samtidigt som välståndet ökat där, har det ökat här. För vårt välstånd bygger på globalisering och handel. I moderna ekonomier är det handel som drar efterfrågan, just därför att inget land är tillräckligt för sig självt. Det finns inget land som gynnas av murar och tullar, oavsett om man riktar det mot andra i form av handelshinder eller mot sig själv i form av tullar. Om Sverige bara exporterade utan att importera skulle vi bli fattigare och ofriare. Det hade inte hjälpt hur många bilar eller mobila telenät vi hade sålt. Vi hade blivit rikare på pengahögar men fattigare i livet, och våra bilar och telenät hade blivit sämre och sämre när ingen konkurrens fanns och vi aldrig kunde välja något som var ännu bättre och billigare.
Egentligen är det väldigt enkelt. För att Sverige ska kunna exportera måste någon annan kunna importera. Och för att det landet ska kunna importera måste det också kunna exportera. Och för att det ska kunna ske måste något annat land importera. När vi slutar importera slutar vi att exportera. I all ödmjukhet har jag valt att kalla detta för Gunnar Hökmarks lag om internationell handel.
Stängda gränser innebär alltså mindre handel, mindre investeringar och lägre tillväxt. Men det handlar inte bara om nationalekonomins gamla sanningar utan än mer i vår tid om det enkla faktum att avancerad industriproduktion och utvecklade produkter kräver större marknader än nationalstatens. Om kanadensare inte kan köpa amerikanska bilar blir det inte så lätt för den amerikanska bilindustrin, även om det är svårt att konkurrera med många andra. För om man inte kan utveckla ett näringsliv som är konkurrenskraftigt kommer man inte heller ha en välfärd som är ledande, och man kommer inte ha ett näringsliv som kan mäta sig med andra delar av världen i en global ekonomi.
Protektionism är stagnation och slår mot länders välstånd, men det skapar också motsättningar eftersom den faktiskt skapar motsatta intressen mellan länder och folk. Det gemensamma utbyte som är fundamentet bakom handel ersätts med tanken om ett nollsummespel där man lurar sig själv att tro att alltid någon förlorat när en annan vinner.
I dag står Europa och Sverige starkt i världens största frihandelsområde, den Europeiska unionen. Det gör inte utvecklingen i USA, eller Storbritannien, mindre oroande. För det som är så farligt med protektionism är att den lätt sprider sig. Till slut så har vi bara oss själva att sälja bilar och telenät till. Och det blir inte så mycket. Och då blir vi ännu fattigare.
Men här har EU och Sverige ett gyllene tillfälle att visa vägen genom att fortsatt värna en inre marknad i EU, handel och utbyte. Det är så frihetens dynamik skapar ökat välstånd och jobb. Och fred.