I dag firar Fria Moderata Studentförbundet 75 år. Det är en hedervärd ålder för en studentorganisation men det är framför allt många hedervärda år och insatser för frihet som står bakom denna siffra. FMSF var en av de få organisationer som efter andra världskrigets slut bekämpade den planhushållningspolitik som var den socialdemokratiska regeringens planer då.
Under 1950-talet var studentförbundet en viktig aktör för ett starkt försvar utan eftergift åt sovjetiska krav på makt och dominans, gentemot dem som kampanjade för hellre ”röd än död” och det som då kallades ”en tredje väg”.
På 1960-talet var det vänstervågen som framförallt drabbade våra universitet och högskolor och som studentförbundet på universitet efter universitet, högskola efter högskola, övervann.
På 1970-talet var det kraven på fria och demokratiska val i Central- och Östeuropa och att Sverige skulle vara en del av det framväxande EU, i strid med isolationismens krafter till vänster, höger och i mitten. Debatten om demokratin och individens frihet.
På 1980-talet var det debatten om den ensidiga nedrustningen av demokratierna som vänstern vurmade för i en förnyad eftergivenhet till sovjetisk maktutövning.
På 1990-talet marknadsekonomin och tillväxten, 2000-talet globaliseringens värde för människor runt om i hela världen och nu 2010-talet handlar det om allt det som kan formera en stark frihetlig utveckling och en offentlig makt som på politikens olika nivåer står för öppenhet och säkerhet.
Kanske finns det en och annan som tycker att studentförbundet diskuterar och prövar tankar och idéer i tangentens riktning eller i molnens höjder. Det kan nog ligga något i det men så ser inte jag det, snarare är det genom att sätta saker på sin spets och att se lite längre som tankars värde prövas och styrka i den konkreta politiken kan vinnas. Och kanske är det just därför ett värde att tänka lite längre bort än kring hörnet för att också inse när tankar inte bär. Det är ur den intellektuella öppenheten som man kan vinna den politiska säkerheten. Det är så principer om det öppna samhället kan formas och ges styrka.
Och studentförbundet har gett det utrymmet, inte minst för dem som ser den intellektuella debatten inte bara som tankens lek utan också som ett sätt att forma de principer eller den karta som politik alltid förs utifrån. För att 75- åringen inte ska bli allt för stöddig kan det gärna sägas att man i sin kamp från decennium till decennium – här talar nu en hedersordförande i MUF – haft gott stöd i denna kamp från storebröderna och storasystrarna i det närstående MUF. Men det har dem i sin tur haft av studentförbundet.
Så är det också nu, inte minst när det gäller att i en öppen tid formera en frihetlig agenda för den brytningstid vi lever i. Där har vi alla, oavsett ungdomsförbund, studentförbund eller i parti en uppgift att se så pass lite längre fram och i större perspektiv på utmaningar och hot att vi i nutid kan samla människor, utveckla engagemang och tanke för en ny tids utmaningar, formera en agenda och en politisk process som för oss framåt. Och där är 75-åringen en dynamisk aktör.