Hoppa till innehåll

Fred, säkerhet och välstånd – krönika i NWT

  • av

En liten pojke med en stor keps på huvudet. Kortbyxor och en rock som når ner till knäna. En min av rädsla inför den totala ovissheten. Bakom honom två Gestaposoldater som riktar sina gevär mot honom. Det är en klassisk bild som många känner igen. Det är Warszawaghettot 1940. Den lille pojken blev den ende överlevande i familjen, och bland släkten. För mig är denna bild en symbol både för den brutala ondskans övermakt och för behovet av ett Europa som står starkt i försvaret av människors frihet och rätt.

Alla de som gick under i Förintelsen hade det gemensamt att de var försvarslösa mot den brutala ondskan. Våldets makt vann över människors rätt. Europa revs sönder både fysiskt och moraliskt när samhälle och stat inte längre kunde bära upp de idéer som lägger grunden för människors rätt och frihet. Det fanns inget försvar för den lille pojken, för hundratusentals andra små pojkar och flickor, lika lite som för deras pappor och mammor. De var prisgivna åt ondskan.

För mig är denna bild ett opolitiskt och i grunden just mänskligt motiv för att vi behöver en europeisk union. Inte för att den löser alla våra problem men för att den ger oss en möjlighet att som ett fundament för vårt europeiska samhälle lägga lag och rätt till grund för oss alla. När jag var liten tänkte jag alltid på denna bild och på andra världskrigets djupa tragedier, som något långt bort, både i historia och i tid. Warszawaghettot var där långt bort för länge sedan.

Men så slog det mig att eftersom jag är född 1952, så kanske det var långt i tiden tillbaka när jag var tolv år 1964. Och då låg Polen långt bort bortom järnridån, under ett annat förtryck som förnedrade det polska folket, och ledde till sin tids antisemitiska kampanjer. Men när jag tänker på det i dag, när jag är 64 år, inser jag att tolv år innan jag föddes etablerades Warszawaghettot. Och när jag växte upp rådde det rena barbariet i nästan alla av Sveriges grannländer. Det totalitära förtrycket var det normala i delar av Europa. Längre bort än så var inte vansinnet, mördandet och förtrycket.

När jag i dag lever i Europeiska unionen har vi integrerad ekonomi, fri rörlighet för människor, tankar, varor, tjänster och investeringar. Ett återförenat Europa som samarbetar om ekonomi, fiske, miljö, klimat, energi, frihandel, järnvägar, transportpolitik, telekom och öppenhet för ny konkurrens och nytt tänkande.

Det allra viktigaste med EU är att unionen finns och skapar helt andra förutsättningar i vardagen och för skyddet av vårt samhälles grunder. Frihet, fred, säkerhet och välstånd. Utan allt detta hade mycket sett annorlunda ut. Rysslands provokationer och rustning hade påverkat och underkuvat många. Miljöfrågan och klimatet hade varit övermäktiga utmaningar. Ekonomin hade varit svagare om vi levt i små fragmenterade marknader. Mot omvärldens hot och utmaningar hade vi alla, stora som små, varit små.

Jag är en övertygad vän av EU. Det innebär inte att jag är en vän av alla de beslut som fattas, lika lite som jag är det när det gäller besluten i Sveriges riksdag. Men jag är en övertygad vän av att vi håller samman, värnar friheten och rätten, nyttjar det faktum att vi med gemensamma beslut kan möta gemensamma hot och utmaningar. Alternativet är nämligen sönderfall och motsättningar som en del av vardagen.

Europa möter i dag en lång rad kriser som kräver gemensamma beslut. Och det leder till spänningar och motsättningar eftersom åsikter och intressen är annorlunda. Vi möter i själva verket just utmaningar av den art som EU en gång formades för. Fred, säkerhet och välstånd.

Gunnar Hökmark

Europaparlamentariker (M)