Av allt att döma blir det Francois Hollande och Nikolas Sarkozy som i denna ordning kommer att gå vidare i det franska presidentvalets första omgång.
Men väl så viktigt är att denna första valomgång samtidigt visar ett polariserat Frankrike med arvtagarna från det gamla kommunistpartiet på kanske 15 % – med en agenda om höjda minilöner, nationaliseringar och konfiskationer som är unik i dagens Europa – och nationalister under Marine Le Pen som på en gång vill bekämpa det öppna samhället och hålla människor med utländsk bakgrund borta. Och det är denna polarisering som kommer att sätta agendan inför den nästa valomgången den 6 maj. Lite lättare blir det nog då för Sarkozy eftersom kampanjen hitintills präglats av att vara en folkomröstning om honom. Nu blir det även en folkomröstning om Hollande, och den vänster som står bakom honom. Det blir inte lika lätt för honom som det hitintills har varit.
Förra gången Frankrike fick en socialistisk president gick det åt skogen. Kraftigt höjda offentliga utgifter, nationaliseringar och arbetstidsförkortningar ledde till en ekonomisk katastrof som varade i två år ända tills Mitterand gjorde helt om. Då var det Frankrike som drabbades av sin egen politik. I dagens sköra finansiella läge är det inte så enkelt. En fransk regering som väljer att öka på ett redan allför stort budgetunderskott kommer kasta ytterligare bensin på den brasa som den finansiella oron utgör. Det kommer att drabba Spanien men självklart också Frankrike, och oss alla. Hollande har gått till val på en politik med sänkt pensionsålder, ökade bidrag, ökad stimulans och frysta energipriser. En enkel biljett till Grekland som det har uttryckts i Frankrike.
Den politiken kommer den franska vänstern driva på. Och den kommer att skapa en ny orosvåg i Europa. Höjda räntor och minskad tillväxt blir resultatet som vi har sett.
Intressant är att svensk och europeisk socialdemokrati verkar stödja hans inriktning. Det finns många skäl att vara kritisk mot Sarkozys år vid makten, det är fem år av försummade möjligheter, men fem år av en politik som bygger på ökade underskott skulle få mycket stora konsekvenser. Det återstår att se hur pass konkreta socialdemokraterna är i sitt stöd till denna typ av stimulanspolitik som driver upp räntor.