Gårdagens diskussioner om Internet i Rio de Janeiro kom att handla rätt mycket om tillgänglighet, med många talar som underströk att ofta är det de enskilda staternas regimer eller lagstiftningen som ställer krav som försvårar för vanliga människor att bli uppkopplade. I en diskussion i plenum underströk jag att minst lika viktig som att tala om ökad tillgänglighet i antal är att tala om kvaliteten i bredband, eftersom utvecklingen av nya tjänster kommer att handla om detta och kommer att ställa dem utanför som saknar breda bredband.
Kinas stora fonder används nu allt mer till investeringar i finansiella företag och råvaruindustri runt om i världen. Det gäller i Afrika, i Europa och i andra delar av världen, inte minst i det asiatiska grannskapet.
Financial Times har här en beskrivning av hur man nu stärker sig i Bambu-klustret.
Det vore inte mer komplicerat än amerikanska och europeiska investeringar i andra delar av världen om det inte vore för att det här handlar om fonder som inte är vare sig fristående från staten, transparenta eller kommersiella till sin grund. De fonder som vi talar om växer genom att de kinesiska hushållen får ut en liten del av den ekonomiska tillväxten och den kinesiska valutan följer en statlig växelkurspolitik. De är ett uttryck för en statskapitalism med politiska syften och kriterier. Det ställer krav på ett starkare WTO samt tydliga regler för öppenhet och insyn.
Regnet har för övrigt upphört och övergått till ett mer traditionellt svenskt väder, det vi kallar uppehållsväder.